Ja, man kan ju verkligen undra vad som hände efter april 2015. Vi försvann inte även om blogguppdateringarna visst gjorde det.
Jag tror att vårbruket kom, sen kom höskörd och sommar med nytt växthus från Gjordnära på 50 kvadratmeter som behövde en massa tid (och massa tomater och chiliplantor!). Sen gifte vi oss här på gården i september där förberedelserna tog en del tid i anspråk men vilket fantastiskt bröllop det blev!
I år har vi för första gången haft kaninungar, lamm och griskultingar. Kycklingar hade vi lite erfarenhet från förra året och självklart hade vi ett antal sådana fluffiga saker i år också. Ja, och så en liten människobebis så klart men det gick jag igenom i förra inlägget!
Grisarna
I helgen kläcktes två till kycklingar här på gården, så nu är vi uppe i en storproduktion med totalt fem kycklingar! 😉
Skuld springer runt med sitt koppel på tre kycklingar, 2,5 veckor gamla idag. Verdandis två kycklingar kläcktes i fredags o i lördags så de är nästan en vecka gamla och tar sig an världen med storm!
Vi har också skaffat en ny tupp, Frans, men han får gå själv i ett eget rum i hönshuset ett tag. Dels vill vi få i ordning den större hönsgården innan vi släpper ut (och ihop) honom med de andra hönsen samt tuppen Orvar och så vill vi inte låta Frans bekanta sig med kycklingarna. Känns som att risken att han kommer vara lite otrevlig mot dem är stor så vi kommer separera dem tills småttingarna är någosånär stora!
Det tar ett tag för oss nybörjare att klippa får. Man är ju lite försiktig eftersom man inte vill råka klippa i skinnet på fåren och samtidigt är det viktigt att ta ordentligt så inte massa parasiter får fäste i ullen! Det tog ca 6 timmar totalt och min rygg behöver en ordentlig massageomgång nu… Till i höst när de ska klippas igen kommer vi antagligen ta in en sk klippstol där man kan höja upp fåren till en bättre arbetsnivå och som håller fast fåren.
Fortsätt läsa Fåren är klippta!
Vi hoppas på det i alla fall. Nu måste det ju vara dags, det är ju redan april!
Solen har börjat komma fram och värma. På väl utvalda platser har snödropparna blygt rest sig för att visa vägen, vårgäcken försöker locka fram solen med sin gyllene krona och krokusarna spricker upp för att bada i denna första ljuva värme.
Jag gick ut härom dagen för att hämta ved. På vägen till vedboden så inser jag att jag går klädd i mjukbyxor och en tunn långärmad tröja och jag fryser inte. Det är november! Det ska vara på gränsen till snö nu ju! Vad händer? Eller är det bara att man vant sig vid kylan?
Fortsätt läsa Gråa november, vad behöver man?
Måste tyvärr meddela att kycklingen is no more =(
I morse levde den och sprang runt och pep som vanligt men när jag kom ut vid 11-tiden så låg den död på marken. Inga synliga skador så vad som hänt är svårt att veta.
Fortsätt läsa Död
Mörkret har entrat scenen. Vi drog tillbaka klockan i helgen och vips så var det kolmörkt klockan fem på eftermiddagen. Kylan står på vänt om kröken, under månklara nätter vågar den sig fram och inspekterar sina kommande ägor. Lämnar efter sig en hinna vit frost så vi inte glömmer vad som komma skall.
Det är något sällsamt med den här tiden på året. Väntan på vintern ligger i luften samtidigt som dagar med sol påminner om sommarens värme. Marken är täckt med höstens gyllene löv och småfåglarna söker sig närmare för att se vart de kan finna mat i vinter.
… och är en kycklingdödare.
Ni minns kanske att det var tre ägg som hönan Selma ruvade på. Jag tog som sagt in äggen då hon hade klivit av dem och de hade svalnat något. När jag då rådslog med Daniel kring vad vi skulle göra med dessa ägg så hittade sig en liten näbb ut och pickade på min handflata.
Vi knackade upp ägget lite och lade tillbaka det samt de andra två äggen i redet och plockade tillbaka Selma så hon ruvade på dem igen. Dagen efter så kvittrade den lilla kycklingen glatt under sin mamma och de andra äggen förhöll sig stilla. Jag pratade med Lisette Vincent som är uppfödaren till våra höns om hur vi skulle göra med det lilla livet och allt därikring. Fick mycket bra information och hon sa det att såvida inte kycklingen skulle tas bort från hönan, eller i de fall då hönan får väldigt många kycklingar, typ 15, så behövs ingen värmelampa. Mamman tar hand om kycklingen bäst, i alla fall nu när det inte är minusgrader ute. Däremot rekommenderade hon att köpa startfoder till den/de lilla.
Hon tipsade också om att ta bort de andra äggen om de inte kläcktes inom ett-två dygn eftersom annars finns risken att hönan fortsätter ruva äggen och struntar i kycklingen som upptäcker världen. Därför plockade vi in de andra äggen efter någon dag och knackade försiktigt upp dem i köket för att se om det var något däri. Till vår stora lättnad var det bara två ”vanliga” ägg med vita och gula. Phu tänkte vi, de var obefruktade!
Sen satt jag i bilen påväg upp till Stockholm då Daniel ringde. Han höll på att göra hamburgersmet och skulle kläcka ett ägg däri varpå det inte kom något ägg men i skalet fanns en död, fullt utvecklad kyckling! Han försökte med ett till ägg och samma sak hände där. Vi funderade ett tag på vad som hade hänt, hade någon höna tjuvruvat några ägg? Det vore orimligt eftersom vi tar in äggen i väggredena varje dag.
Sedan kom jag på det. I ivern över den lilla näbben som pickade ut ur ett av äggen jag höll i handen så lade jag ner både de två ruvade äggen OCH två nyvärpta ägg på köksbänken… Jag tog alltså tillbaka FEL ägg till Selma, utöver den lilla som börjat kicka fram.
Så ja, hej, jag heter Jessica och är en kycklingdödande vegan. Har börjat komma över det hela nu och intalar mig att det var tuppkycklingar jag dödade. Ibland är det väldigt surt att lära sig genom sina misstag.
Tills nästa gång så fick vi tipset att skriva datum på äggen så slipper vi blanda ihop dem igen.
Den lilla överlevaren är i alla fall hur som helst pigg och glad. Den springer runt och piper och verkar vara ett nöjt ensambarn!
Igår föddes gårdens första kyckling!!!
Selma har ju legat och ruvat i ca tre veckor nu och igår när jag kom in i hönshuset hade hon gått av äggen för att lägga sig att ruva i ett rede uppe på väggen. Jag kände på äggen som hunnit svalna något och tog sedan det nya ägg hon lagt sig att ruva på.
När jag överlagt med Daniel så tog vi in äggen för vi tänkte att hon ändå övergivit dem så antagligen fanns det inget levande däri. Jag tog in dem och hade alla tre äggen i handen när jag plötsligt kände en rörelse mot min handflata och det visade sig att en liten näbb stack ut ur ägget! Daniel trodde ändå det var en dödfödd kyckling så vi knackade upp ägget lite till för att se. Jag tyckte mig se att den rörde sig lite grann och propsade på att den levde. Så gick jag ut med äggen igen, även det vi knackat upp lite och lade tillbaka Selma på äggen.
Imorse vid frukost hörde vi inget men då var vi lite stressade också så nu på dagen när jag var och kollade henne så hörde jag lite pipande från under henne! Snabbt hämtade jag Daniel och slängde in valpen så gick vi båda tillbaka. Det visade sig att det var den lilla kycklingen som vi hjälp på vägen som nu kikade fram från under mamma Selma! Nu ska jag ringa vår uppfödare och se hur man gör med en nyfödd kyckling! =D
