Ja, man kan ju verkligen undra vad som hände efter april 2015. Vi försvann inte även om blogguppdateringarna visst gjorde det.
Jag tror att vårbruket kom, sen kom höskörd och sommar med nytt växthus från Gjordnära på 50 kvadratmeter som behövde en massa tid (och massa tomater och chiliplantor!). Sen gifte vi oss här på gården i september där förberedelserna tog en del tid i anspråk men vilket fantastiskt bröllop det blev!
Så kom 2016 och med det vårt andra barn och som alla vet, ett barn är inget barn… Det är en glad liten kille som älskar att amma men har haft svårt att lära sig äta mat. Han har så gott som helammat fram till nu då han strax är ett år. Sista veckan nu har han äntligen lärt sig hur man sväljer mat utan att sätta i halsen och kräkas! Hurra, där blev tvättberget helt plötsligt hälften så stort!
Det var det hela i korthet, självklart har vi skött odlingarna, djuren och gården under tiden och här kommer lite kort om vad som hänt.
Växthuset!
Vi köpte som sagt ett 50 kvadratmeter stort tunnelväxthus från gjordnära.se vilket vi hade stora förhoppningar på! Dock visade det sig redan i april att det blev på tok för varmt därinne trots att dörrarna i bägge ändar var öppna. Så innan vi kunde få ut något där var jag tvungen att hitta någon lösning så att inte plantorna skulle brännas sönder och/eller få massa ohyra.
Jag letade skuggvävar på nätet men hej hå vilken djungel det är för en oinvigd. Från en vän har jag dock fått lära mig att man ska ha en skuggväv som ligger utanpå växthuset. Inuti i gör den inte så stor nytta eftersom värmen ändå kommer in då, även om väven skyddar plantorna från att brännas av solens strålar.
Eftersom växthuset är så stort finns ju inga färdiga skuggvävar utan man skulle få måttbeställa från utlandet vilket verkade väldigt bökigt. Så jag hittade grön skuggväv på Plantagen som var 3,5 m långt och 2 m brett (eller något ditåt) som jag köpte sex förpackningar av. Sedan satt jag här hemma med fisktråd och nål och tråcklade ihop dem till ett stoooort nät som vi sedan kunde få över växthuset. Arbetet lönade sig, när väven kom upp på taket så sjönk temperaturen äntligen i växthuset. Från ca 50 grader till 35 vill jag minnas. Hurra jublade jag och gick in för kvällen. Morgonen efter så var temperaturen uppe på 50 grader igen… Det blev att åka till Plantagen igen, köpa fler skuggvävar för att fästa dem på sidorna av växthuset. Efter det var det inte lika varmt även om det var varmare än vad som rekommenderas (vilket väl är en maxtemperatur på drygt 30 har jag för mig). Vi öste in singel i gångarna ovanpå täckduken för att kunna duscha den och på så sätt sänka temperaturen ytterligare. Sen fick jag gå runt och dimmbevattna med vattenslangen de varmaste dagarna.
Kort sagt var det ganska mycket jobb men visst fick vi fantastiska mängder tomater, chilis, gurkor och auberguiner! De sistnämnda drabbades dock av spinn vilket väl berodde mycket på värmen och det hände väl att tomaterna förväxte sig något mellan beskärningarna…
Sen kom hösten och stormarna. Vinden sa ”Hej vill du leka” till vår plast som täcker växthuset och plasten svarade ”Ja självklart!” Sen stod vi där med ett ramverk till vad som en gång varit ett stort växthus.
Så tidig vår 2016 blev det till att beställa ny plast till växthuset, denna gång i ett stycke (tidigare hade vi tre delar, två vid kortändarna och ett över hela kalaset, detta fästes samman med klämmor som tyvärr var de som pajade plasten när stormen kom på besök.) och den här gången så grävde vi ner plasten runt om.
Lite mer kontrollerat detta år, inte fullt lika många tomater och chiliplantor. Mest på grund av att lillen föddes i februari förvisso ;). Jag hade helt enkelt inte tid. Men se i april så började det dyka upp lite allt möjligt i växthuset. Physalis, tomater och chiliplantor som självsått sig! Lycka! Därtill hade jag dragit upp några vattenmelonplantor, paprikor, auberginer och gurkor så växthuset blev fullt även detta år.
Vi köpte även ett bevattningssystem (från gjordnära igen) där vi kopplade in vanlig bevattning till jorden men även dimmbevattning uppe i luften. Detta blev helt klart räddningen för allt som växte där inne förra året! Dimmbevattningen är helt suverän mot värmen och tack vare en liten manick (bevattningstimer tror jag är den rätta benämningen, eller något liknande) som är väldigt lättmanövererad så behövde vi inte oroa oss de dagar vi var iväg heller! Fantastiskt!
Och dessa meloner vi fick! Helt galet! Ni som odlar själva vet att vissa grönsaker, typ paprika, har en helt annan spänst när de är nyskördade än när man köper dem i butik. Man behöver bara sticka kniven i dem lite lite grann för att de formligen ska explodera, eller i alla fall gå i två delar, med ett pang! Melonerna var likadana. Pang, så hade man två halvor med rött, härligt fruktkött!
Odlingen på friland
Jag började med täckodling 2015 vilket jag hört mycket gott om. Det jag missade var att lägga ett tillräckligt tjockt lager. Jag täckte med gammalt hö och som ni vet så är hö olika sorters gräs och alla dess frön… Istället för ogräsfritt så blev det en väldig massa gräs! Singlarna gillade dessutom detta härliga täcke och frodades. Ankorna släpptes in i trädgårdslandet för att bli väck med de slemmiga sakerna. De gillar ju dock att gräva i jorden med sina gyllene näbbar så allt nysått försvann snabbt.
Förra året så använde jag istället gräsklipp och såg till att lägga på ordentliga lager. Se, det gick bättre! Ankorna gjorde ett fint jobb året innan så ingen snigel i sikte och utanför nätet som skyddade grödorna så patrullerade både höns och ankor.
Jorden börjar bli bättre och vi fick fina skördar av morötter, självsådd majs, kålrot, persilja, fänkål, sallat, spenat och massa mer!
Åter igen så hade jag inte hunnit förså särskilt mycket men gråärt, majs, palsternacka och luftlök hade snällt nog självsått sig lite här och var!
Höskörden blev tidig i år, redan i början av juni tog vi in höet. Maj var ju som högsommar så allt växte ju enormt bra då. Sen kom torkan. Men höet blev torrt och bra, tackor och kaniner äter glatt!
Djuren
2015 var ett ganska tråkigt år djurmässigt. Vi slutade med grisar. De blev för kostsamma helt enkelt. Torhild var infertil och gav inga kullar alls, galten var för gammal och fortsatte bara magra av oavsett hur mycket mat och extra fett vi gav honom och en av Agdas kultingar dog hux flux när hon var drygt ett år gammal. Detta gjorde att vi slaktade ut galten och Torhild och fina, snälla Agda fick flytta till Kalvenäs.
Lodjuret kom och tog fem av våra får och kom tyvärr tillbaka två gånger till under 2016 och tog då totalt tre lamm.
Annars är allt fint med fåren, lammningarna går smidigt och vår fina avelsbagge Valter är vi otroligt nöjda med!
För kaninernas del så var 2016 ett svart år. Gulsoten kom och trots att vi hade kaninerna instängda i sina burar (som står inuti rasthagen, på ben som är en meter höga) så dog ändå vår avelshona Elsa när hon hade ungar som var en vecka gamla. Jag fick åka till veterinären och köpa kattungemjölksersättning för att försöka mata de små blinda varelserna med. Det var mycket pyssel för att få dem att äta.
De förstod inte matningssprutan och det var svårt att få till. I fyra veckor så höll jag alla sju i liv men sedan började de dö. En rymde ur lådan och frös ihjäl då den inte hade sina syskon att värma sig mot. Tre andades in mjölken istället för att dricka och drunknade och två dog av gulsot. Så kvar nu finns bara lilla Ingrid-Marie som just nu bor inne i badrummet. Hon är snart ett halvår och mår fint, liksom avelshanen Fridolf som inte heller påverkades av gulsoten.
Hönsen och ankorna hålls nu för tiden instängda i hönshuset och hönsgården eftersom faran om fågelinfluensa fortfarande ligger kvar. Antalet höns har glesats ut lite. Rovdjuren har varit här och våra hönor är inte så duktiga på att ruva. De lägger sig på 10-talet ägg men varje gång är det bara 3-4 st som kläcks. Sedan är det alltid något som händer 2-3 av kycklingarna så flockens tillväxt är inte så stark.
Vi lade ett antal ankägg i äggkläckaren förra våren och fick underbart söta ällingar. Dessa dog tyvärr också. Någon blev hundmat, några blev illermat och resten drunknade i de stora ankornas vattenbad då dörren dit tragiskt nog inte gått igen helt utan öppnats efter vi gått därifrån.
Katterna och hunden är i alla fall nöjda och glada, Astá är lite uttråkad då det inte blir fullt lika mycket träning för henne som det en gång var. Hon är dock glad att vi bor så nära skogen med alla dess härligheter.
Frysen är fortfarande full av bär från sommaren som var och nu spirar de första chili- och paprikaplantorna under växtbelysningen. Ett nytt år är här gott folk!
Hej jag undrar om ni fortfarande har blommehöns till salu. Med vänlig hälsning Marco
Hej Marco
Tyvärr har vi inga blommehöns kvar, förhoppningsvis skaffar vi nya nästa år men dock är det lite osäkert om vi kör på blommehönsen eller någon annan ras. Kolla med Lisette Vincent, https://www.facebook.com/pg/N-Lind%C3%B6n-djuruppf%C3%B6dning-1423291321285862/posts/ om hon har några blommehöns till salu för närvarande, det var henne vi köpte våra från. Lycka till!