Publicerad den — Lämna en kommentar

Höst och höhäck

Höstsolen har värmt oss ordentligt ett par dagar nu och hur vackert är det inte med soliga höstdagar? Himlen är knallblå, lönnarna brinner i rött, gult och orange, solen känns intensiv som att den vill ge så mycket värme som möjligt innan mörkret kommer. Nätterna har redan börjat erövras av den kommande vintern, i morse var gräsmattan vit och dahliorna har nu slokat efter kylans brutala kyss.
Här om dagen hittade vi två höstkantareller som Astá glatt trampade sönder men vi hoppas på att kunna skörda en del sådana i år. Sommar- eller de gula kantarellerna har lyst med sin frånvaro tyvärr, liksom de fåtalet andra ätliga svampar jag känner till.

Älgsäsongen har börjat, som tur är så känner vi jägarna som jagar här omkring så vi har lite koll på när de är i farten och inte. Har dock alltid gul reflexväst på både oss och Astá när vi är ute nu. Känns säkrast så, inte minst för att mörkret faller på så överraskande snabbt nu för tiden. Klockan är halv sju på kvällen och solen verkar redan ha gått ned.

Jag har sysselsatt mig med att bygga en höhäck de senaste dagarna och är omåttligt stolt över resultatet hitintills! Att bygga saker, det är som att få en kaka till kaffet! Det höjer liksom upp dagen.

Jag började med att ta lite överblivet virke från byggandet av griskåtan, två 95×45 mm reglar. Icke tryckimpregnerat givetvis eftersom fåren ska äta därifrån! Jag sågade till fyra st reglar på 120 cm och sågade ur fyrkanter ur dem på 55 cm höjd så jag kunde haka i dem i varandra varpå de bildade två X. Därefter sågade jag till två reglar med samma dimensioner så de blev 180 cm långa som skulle ligga i botten där man lägger själva höet och där man fäster de reglar som håller höet på plats.

Här kom jag på att det ju är finare att använda trä från gården och inte färdigt köpt virke. Därför kammade jag igenom vår lilla skog efter lämpliga småträd som var raka och med en diameter på 5-3 cm i tjocklek. Jag tog det som fanns, så både lönn, gran, äpple och asp fick vara med!

I dem reglarnas överkant så borrade jag ur hål med ca 17-20 cm mellanrum i vilka jag skulle sticka ner pinnarna. Tyvärr hade vi ingen sådan smart ”göra stort hål”-borr utan jag fick använda mig av en vanlig borr som jag fick cirkulera runt i hålet så de åtminstone blev 2-3 cm i diameter upptill.

Eftersom hålen då var blev betydligt smalare nertill än upptill så blev jag tvungen att tälja till pinnarna så de skulle få plats och sitta någolunda fast. Mycket täljande blev det. Har lite träningsvärk i handen efter att ha täljt 18 pinnar av varierande hårdhet. Aspen var hårdast vilket jag antar betyder att den håller längst. Jag barkade, tog bort en centimetertjock strimma av barken, på två sidor av alla pinnar för att undvika att småkryp börjar bygga bon där. Antagligen kommer fåren tugga sönder pinnarna dessförinnan men men!

Upptill så tog jag då två unga aspar, ca 6 cm i diameter vid den tjockaste änden och sågade till dem så de blev 180 cm långa och fäste dem i överkanten så pinnarna kunde vila mot den upptill. Jag kommer antagligen skruva fast dem också så de inte rör sig för mycket.

Det som är kvar är då att bygga ett tak. Jag har inte riktigt lurat ut hur det ska bli ännu men jag provar lite olika och återkommer med den delen senare! =)

Hönsen har fått vara inne i hönsgården nu i början på veckan eftersom jägarna haft hundar med sig i skogarna. Risken att vovvarna skulle komma och ge sig på våra fåglar är väl liten men vi är hellre försiktiga än att förlora någon av dem! Selma ligger och ruvar på tre ägg sen cirka två veckor tillbaka så vi får se om det kommer några kycklingar nästa vecka. De har fått lite höstfint i hönsgården under tiden så de inte blir allt för buttra!



Astás valpkurs är nu slut och vi ska bli bättre på att ta med henne in till byn och liknande ställen för att träna upp kontakten då det finns annat som lockar henne. Hon är väldigt dålig på detta då allt runt om är fantastiskt spännande och roligt. Eller så kan man se det så att vi inte tränat henne tillräckligt i den typen av miljöer om man vill vara självkritisk. Hur som så ska vi bli bättre på det! Har kontakt med en annan tjej som gick i samma valpkurs så vi har varit ute på gemensam promenad, träning och så fick valparna leka lite också. Någon tyckte det var väldigt roligt, i alla fall det sistnämnda! Skönt att ha kontakt med några med valp i ungefär samma ålder!

Lilltjejen är nu sex månader och vi har äntligen hittat ett torrfoder som hon faktiskt gillar. Vi började med Carrier vilket hon tröttnade på varpå hon fick ett veterinärfoder som hon gillade från början men tröttnade nånstans vid halva påsen. Så provade vi Eukanuba som väl var okej men hon åt fortfarande väldigt dåligt. Väldigt dåligt innebar att hon kanske åt halva mängden som hon egentligen skulle äta. Vi försökte med att blanda ut maten med fil, vilket funkade ibland. Blanda i vitkål, vilket mellan varven resulterade i att hon bara åt vitkålen men lämnade den riktiga maten osv. Nu har vi beställt hem Vom og Hundemat färskfoder till valp som vi vill att hon ska äta men eftersom torrfodret var slut innan vi hann få hem det så köpte vi en liten påse Royal Canin som hon visade sig älska! Så nu vet vi inte riktigt hur vi ska göra, vill ju gärna att hon ska äta färskfoder men det känns så skönt att äntligen ha ett foder som tar slut direkt man lägger det i matskålen! Antagligen kör vi igång med färskmaten nästa vecka. Torrfodret är ju bra att ha om man ska iväg nånstans och måste ha mat med sig. Inte optimalt men bättre än ingen mat alls tänker jag.

Publicerad den — 2 kommentarer

Slakt och kalas och lite övrigt

Inte så att vi hade kalas på grund av slakten, så morbida är vi inte! Så här var det:
Vi beslutade oss för att ha en liten inflyttningsgrill nu i början på september och bjöd in till det eventet för ett tag sedan.

Så hade vi även problemet med Einar, vårt lilla bagglamm som nu i september skulle bli könsmoget. Detta innebar att vi inte kunde ha kvar honom i flocken med tanke på att vi inte ville att han skulle betäcka sin mor och sina syskon… (Får är inte så nogräknade när det kommer till släktskap och intima tillfällen) Så i slutet på juli satte jag in en annons för att försöka sälja honom som livdjur, alltså till någon som behövde en bagge, inte till någon som bara skulle göda upp och sen slakta honom. Tyvärr fick jag inte ett endaste napp på den annonsen och tiden började bli knapp. Så en vecka innan kalaset så bestämde vi oss för att klippa fåren så vi skulle ha lite ull att karda på festen! Tur i oturen så började vi med Einar. Jag har klippt får med elsax tidigare fast aldrig ett HELT får. Allt började väl, Daniel höll i lammet med herdestaven och försökte hålla honom stilla i bakänden med sina ben. Kroppen gick bra men när vi kom till andra bakbenet så sprätte lammet till och vi fick hålla i honom lite hårdare. När han var klar såg vi att han blödde från ena bakbenet. Han ville heller inte stödja på det och då insåg vi att såret antagligen var ganska djupt. Troligtvis hade det kunnat läka ihop om man bandagerat det ordentligt och hållit honom stilla ett par dagar men eftersom han ändå var tvungen att försvinna ur flocken relativt snart så bestämde vi oss för att ta bort honom där och då. På så sätt slapp han ha ont och vi behövde inte oroa oss för att såret inte skulle läka ihop ordentligt.

Slaktpistol hade vi men det var ungefär allt. Daniel ringde till grannen för att se hur vi skulle göra med kroppen efteråt, om vi kunde hänga den hos oss med lite myggnät runt eller hur man gjorde. Som tur är så har denne granne ett litet slaktrum inrett i sin ena lada eftersom han jagar en del samt har egna får som han slaktar. Vi fick låna detta rum där det även fanns ordentliga knivar och kylskåp för att hänga kroppen vilket vi är oerhört tacksamma över!

Själva slaktandet gick bra, om man nu kan säga så. Tillsammans med grannen (inte jägaren utan sambon till denne) så lyckades vi lura ut hur vi skulle flå kroppen och ”passa” den, dvs ta ur inälvorna. Vad vi missade var den sk ”sotningen” där man uppenbarligen ska skära bort huden runt anus och kön och knyta ihop det hela på något sätt. Det får bli bättre nästa gång helt enkelt. När skinnet togs bort så var det viktigt att ullen inte kom emot köttet som då snabbt tar smak av ull. Det tog ganska lång tid för oss nybörjare, ett par timmar totalt kanske men sen var det klart och vi åkte hem.

Fram tills dess så var vi båda ganska fokuserade på att 1. orsaka det stackars lammet så lite smärta som möjligt och 2. se till att döden inte var meningslös utan att vi skulle kunna ta vara på köttet. På kvällen så kom det dock över oss båda att flocken nu bestod av åtta får/lamm istället för nio vilket var tungt och det rann en hel del tårar över lilla Einar.

Under veckan som gick därefter så var det i alla fall fullt upp med planering och förberedelser inför kalaset! Daniel var borta tisdag till torsdag så jag försökte styra upp så mycket som möjligt här hemma under tiden. Det skulle skrivas frågor till tipspromenad, skrivas skyltar, planeras mat osv. Det var många aktiviteter planerade och bland annat skulle vi slå en del av åkern med liar. Därför skulle vi starta tidigt, från kl 10 var allt folk välkomna!

På fredagkvällen fick vi förstärkning i förberedelserna då Linnéa och Linus kom från Stockholm. De fick inte särskilt mycket vila efter den långa färden utan sattes direkt in i planerna! Jag skulle dessutom vara borta på förmiddagen då vi börjat på valpkurs med Astá så därför var det väldigt bra att vi fick två driftiga par extra händer som hjälpte till med att sätta upp lappar för tipsrundan, fälla träd till täljandet, ställa i ordning allt och så vidare! Stort tack!

Ibland är det lättare att få av trädet än själva fällandet av det…

Själva kalaset blev väldigt lyckat, folk fick karda ull, göra porträtt i äpplen, mata grisarna och fåren, kasta hästsko med mera! Liandet var populärt och efteråt kunde man se i vilket hörna folket börjat och vart de slagit i slutet av dagen. Tekniken finslipades allt eftersom!

Två liemän påväg till lunch…

Man fick också leta reda på ett äpple med ens namn på ur en korg som man sedan fick ge till valfritt djurslag. Populärast var nog att mata grisarna!

Kira ger sig i kast med att mata Torhild (hihi)

William var initiaivrik nog att hämta päron till grisarna från päronträdet! Bra tänkt! =)

För någon/några blev det visst väldigt roligt så ett äpple var för lite, så till er som blev utan; jag är ledsen och lovar att vi nästa år ställer korgen på ett barnovänligt ställe 😉

Fåren var också väldigt populära hos barnen och barnen var väldigt populära hos fåren! Lyckat tycker vi!

Vid ena bordet kunde man komma med förslag på logga till Daje Gård och framförallt barnen var väldigt aktiva och generösa med sin kreativitet där!

Luftgevärsskytte, valfri stil 😉

Sniper-Cissi

Jägar-Calle

Äppelporträtten blev inte så många, men de som kom till hade en ruggig likhet med den avbildade personen!

Populäraste aktiviteten var nog att tälja, innan middagen så satt folk i en fin liten ring och täljde tillsammans, nästa år får vi fixa en brasa där också!

Många fina (mer eller mindre funktionella) skedar och knivar blev det!

Kardandet av ull gick väl sådär. Jag har en del kvar att karda kan man säga… Däremot så var växthuset väldigt skönt att sitta i, lite extra sommarvärme en lite ruggigare dag 😉

När dagen började ta slut så satte vi igång grillarna där vi bland annat grillade lammet som hängt och mörat en vecka. Kristian visade sina mästerkunskaper som styckare och köket var fullt av folk som var väldigt nyfikna och ville se hur det gick till.

I övrigt så fortsätter grisarna, hönsen och Astá växa. Kissarna känns fortfarande väldigt små så de kanske är dvärgkatter. Fånga möss kan de i alla fall vilket Birgitta bevisade igår kväll då jag trodde en igelkott låg och morrade under terassen. Det visade sig vara kisse som morrade åt en, nu mer föredetta, mus.

Hur Bosse är som musjägare (ja förutom möss som sitter i råttfällor då) vet vi ännu inte. Han tar sig dock gärna för av hundmaten!

Astá har också visat sina talanger som musjägare. Hon valde dock att rulla runt på sitt byte så därför åkte hon in i duschen efter sin uppvisning…

Hönsen har börjat lägga ägg si så där 2-3 st om dagen och de får gå lite fritt när jag kan övervaka dem. Litar inte helt på att de vet vart hem är ännu! Hönsmamma kanske man kan kalla mig 😉

Gårdens första ägg!

Urd, Selma och Carl-Gustaf på patrull =)

Bustjejen Astá tyckte festen var väldigt skojig men oj så trött hon varit sen dess! Att ligga ute och rulla sig i gräset är alldeles lagom med aktivitet nu 😉

UPPDATERING (6 timmar senare) Vi satt i godan ro hela lilla familjen, i soffan då plötslig Bosse for iväg som en pil in till ”andra” hallen, en halv sekund senare travar han raskt iväg med en mus i munnen in till badrummet! Duktig kisse!

Han är nu utburen med sin trofé då han vägrade släppa den när vi försökte ta den från honom. Vid det laget hade han svabbat halva badrumsgolvet med musen… Men hur som, Bosse är en excellent musfångare! =D

Publicerad den — 4 kommentarer

Valla får, berika hönsgård, m.m

Fåren har varit ute på bete ett tag nu och det börjar bli ont om grönt i deras hage. Eftersom de bara går på 1/4 av ängen så kände jag att de ju borde få äta det som är utanför deras hage också då det gräset annars bara går till spillo! Jag tog därför bort eltrådarna vid ”entrén”, vi har handtag på båda sidor av ingången så man kan ta bort trådarna helt, och tog med mig fåren ut på nya betet!

Nämnas bör också att våra får nu är otroligt sociala och kommer galopperande så snart man kommer in i hagen. Har man dessutom en hink med tackfor och havre med sig så lämnar de inte min sida om jag så skulle knata hela vägen in till byn. =)

Jag inväntade hela flocken innan jag begav mig ut genom ingången så ingen stackare skulle bli kvar på fel sida elstängslet sen gick jag och skramlade lite med hinken tills vi var ute mitt på fältet. Självklart blev de lite distraherade av grisarna som nyfiket kom fram till sitt stängsel för att kolla vad som hände på andra sidan men efter en kort glo-tävling så insåg fåren att det fanns roligare saker på ängen än två instängslade grisar.

Lite nervöst var det allt första gången då de ändå ger sig iväg en bra bit från mig men de har en härlig rutin som de upprepar var 5-10de minut. Det börjar med att ett av fåren, ofta med Rakel eller lammet Kristina i täten, tittar upp från gräset, ser mig, börjar galoppera mot mig och bräcka vilket får igång resten av flocken som avbryter betandet och kommer i full fart till mig och stannar ett par centimeter framför/runt mig. =)
De brukar då få ett smakprov från hinken som jag annars håller tätt intill för att kunna skramla lite med ifall de skulle röra sig för långt bort.
De brukar få vara ute och beta i någon halvtimme-timme sen skramlar jag lite och börjar gå tillbaka till ingången varpå hela flocken sitter klistrade runt mina ben. Vi går in till mitten av deras hage där jag lagt en planka som jag strör ut innehållet från hinken på. Där blir de då kvar medan jag i lugn och ro kan fästa tillbaka stängslet vid ingången!

Jag vill snart börja släppa ut hönsen också men först vill jag sätta upp ett hönsnät mot vägen ifall de skulle få för sig att knata iväg åt det hållet. Under tiden så sysselsätter jag mig med att berika deras miljö i hönsgården! Jag har skruvat upp lite grova grenar, ställt in lite gamla sågbockar som fanns här på gården och skruvat upp en skiva så de har ett litet gömställe under den och en liten plattform att stå på. Så brukar jag varje dag klippa lite sly och sätta in åt dem, både så grönskan ger lite skugga och så att de har något grönt att äta! Vi har också byggt upp en liten stenmur för att hålla nere hönsnätet samt för att göra det lite mer dekorativt!

Sågbocken och den understa grenen är de som är mest populära än så länge!

Katterna har vågat sig längre och längre från huset och syns nu smyga runt även på gårdsplan. Musfällorna i stallet är därför borttagna då de inte ska råka illa ut och istället kunna få lite träning 😉 De utforskar de flesta ställen med stor nyfikenhet och ibland lite väl stort mod, Birgitta valde idag att ta en tur uppe på taket till brygghuset till exempel.

Sist men inte minst vår lilla Astá som idag var på sin första klass på valpkursen där hon skötte sig över förväntan! Första gången nu så var det mest för oss ägare att gå igenom lite teori och lära känna varandra i gruppen så valparna fick sitta med oss inne i lektionsrummet och träna på att vara passiva. Jag trodde hon skulle skälla sig gul och blå eftersom hon väldigt gärna gör det när andra hundar är i närheten men hon var förvånansvärt tyst! Skällde till lite då och då men inga sådana ihållande sessioner som jag fasade för! Hon lade sig till och med att sova en kort stund. Det ska kanske tilläggas att jag hade med korvbitar som hon fick lite då och då när hon var duktig/tyst vilket säkerligen hjälpte!

Hon är relativt duktig på att stanna vid grinden och vid dörren för att invänta vårt ”varsegod” innan hon går utanför! Det sitter givetvis inte till 100% ännu men hon ju bara 4,5 månad så jag tycker hon är duktig! Kommandot ”tack” (loss) kan hon väldigt bra, hon älskar ju att leka med en och därför har det varit väldigt lätt att träna in detta kommando! ”Låt bli” dvs jag lägger något gott på golvet framför henne som hon inte får ta förrän hon får ett ”varsegod” är hon också väldigt bra på! Att ta saker ur ett vattenbad är inga problem alls och vi tränar på att sitta vid vår vänstra sida, att stanna medan vi gömmer leksak/godis samt lite gå-zick-zack-mellan-benen och ”hämta”/”apport”.

Det som går mindre bra med henne är när människor och hundar kommer hem till oss. Hon skäller som sagt ganska mycket vid dessa tillfällen för att hon blir så glad. Vi försöker därför bjuda hem så många som möjligt som orkar med att ignorera valpen som skäller (hon/de får hälsa först när hon lugnat ner sig) så hon ska bli lite lugnare. Jag tycker det går lite bättre men det beror också på vem som kommer. Vi hade besök här för ett par dagar sedan av ett par vänner och deras rottis/schäfer-tik på 7 år som är otroligt lugn och henne skällde Astá väldigt mycket på. Inte aggressivt utan mer för att få igång henne att leka vilket är väl bättre även om skallen skär i öronen på en själv. Så, som sagt, mer sån träning!

Med katterna och henne så går det jättebra nu, och vad är en kompis om inte en som accepterar att vara huvudkudde när man sover? 😉

Publicerad den — Lämna en kommentar

Fårhage, grisar och höns

Nu så har äntligen fåren fått komma ut på sitt riktiga bete!

När vi tog hem dem hade vi riggat upp en liten hage där vi tänkt att de skulle gå fram tills dess att vi fått svar från träckproven. Vi gjorde misstaget att ta ut två av fåren först till hagen eftersom vi var osäkra på om vi skulle kunna få med oss hela flocken på en gång. Detta resulterade i att när vi väl fått ut dessa två får till den tänkta hagen så stod de och tittade på varandra i ett par sekunder sen stack de genom eltrådarna och sprang tillbaka till ladugårdsplan… Mindre lyckat. Efter det så bestämde vi oss för att fåren fick bo i hundgården fram tills dess att proven var klara och att vi hade hunnit rigga upp en ordentlig hage. Fortsätt läsa Fårhage, grisar och höns

Publicerad den — 2 kommentarer

Katterna och hönsen

I förra veckan kom då de sista djurslagen (för i år) till gården!

I onsdags hämtade jag 10 blommehöns och 2 tuppar och fram tills jag åkte så var det fullt ös med att få klart hönshuset och hönsgården.

Tuppen som inte heter Orvar. Den andra heter Orvar men jag har glömt vad jag döpte denna till =)

Vi har alltså spärrat av en del till hönsen så de inte har hela hönshuset och eftersom huset är från början på 1900-talet så är golvet konkavt, väggarna sneda och taket sviktar. Detta gör det då inte så himla smidigt att bara slå upp en vägg utan vi fick mäta och såga ur väldigt mycket av virket för att få det på plats!

Gustav var väldigt händig och hjälpte mig inne med väggen och Stoffe och Jocke var hjältarna som fick upp stommen till hönsgården! Problemet som uppstod vid detta bygge var att vi uppenbarligen har två getingbon i taket på hönshuset. De var inte riktigt lika förtjusta i vårt bankande och skruvande så när Daniel kom förbi för att se hur det hela artade sig så fick han sig ett stick i ena öronsnibben. Ajaj. Såg dock väldigt roligt ut när den svällde upp 😉

Dessa getingbon hindrade oss även från att på ett smidigt sätt kunna få upp hönsnätet eftersom vi var tvungna att se till att inte några irriterade invånare fick för sig att hitta på dumheter.

På onsdagen var dock allt nästan klart, jag hade inte hunnit ordna med några ordentliga reden men vi la in en flyttkartong som de kunde kura upp sig i. Eftersom hönsen bara är mellan 2-4 månader så lägger de ändå inte ägg ännu så jag kände att det inte var superviktigt att det fanns på plats från början! Ena delen av hönsgården hade heller inte fått upp något nät på ovansidan men största delen var i alla fall täckt!

Så iväg till Gullabo och hämta hönsen och sen hem och snickra klart det sista!

I dagens läge ser då hönsgården och hönshus ut som följer

Hönsgården ska få en stengrund och nätet ska sättas dit ordentligt såklart.

Sittpinnar och bajsfångare. Hönan med den lilla mössan heter Ebba!

Hönsredena, taket sluttar för att hönsen inte ska sätta sig där och bajsa, dock måste jag sätta dit en liten list nertill eftersom hönsen sprätter ut halmen som är däri.

Så när hönsen var på plats så var det dags för kissarna! I torsdags tog jag färjan över till Visby, mötte upp Lana, Michelle och den sistes kusin. Kattungarna har vuxit till sig sen vi såg dem sist men är fortfarande söta små ungar! Vi åt lite glass i hamnen och sen åkte jag hem för att introducera katterna med Astá…

Katterna heter då Bosse och Birgitta. De ser ganska hårda ut men är väldig gosiga båda två! Birgitta är något keligare än sin bror som vill gärna leka!

Bosse har några få vita hårstrån på en fläck bakom höger öra, som ett örhänge typ 😉

Birgitta har en liten vit medaljong på bröstet

Mötet med Astá gick som det gick. Vi höll i Astá som sååå gärna ville ge sig i kast med att leka med de små. Efter ett tag så kom hon ner i varv och de kunde i alla fall titta på varandra 😉

Nu, efter nästan en vecka så går det mycket bättre. Katterna stryker sig då och då mot valpen som i sin tur får tillåtelse att slicka dem ibland. Emellanåt vill hon fortfarande jaga dem men de har hitta sina gömställen där de är säkra! 😉 Ett problem som vi inte tänkte på är detta med kattlådan. Kattbajs är uppenbarligen jättegott för valpen… Så nu kör vi att hon inte får gå in i badrummet alls. Något som hon lyder så länge hon vet att vi har koll men hon är en ögontjänare, inget snack om saken!

I övrigt så börjar vi få lite rutin på djuren, vi försöker också umgås med dem så mycket som möjligt men det är svårt att få tiden att räcka till! Valpen tar ju mest tid och hon är ju den som vi faktiskt satsar på att få lydig så den prioriteringen känner vi är helt korrekt! Idag fick hon plaska med vatten i en balja, något som hon tyckte var lite läskigt i början men sen sjukt kul!

Publicerad den — 5 kommentarer

Djuren kommer till gården!

Jag skulle ljuga om jag säger att vi kommit i ordning helt i vårt nya hem men det är i alla fall möjligt att hitta det nödvändigaste! Vi flyttade in på gården förrförra helgen, dvs 7 & 8 juli och har fått väldigt mycket fin hjälp från alla som varit här! Fortsätt läsa Djuren kommer till gården!

Publicerad den — 4 kommentarer

Wiiii!

Nu går allt med en rasande fart här! Så fort vi fick klart med gården så har saker och ting bara accelererat på ett något oväntat men trevligt sätt.

Jag har nu slutat skolan, eller rent teoretiskt så har jag det i alla fall även om jag har en del småuppgifter kvar att göra. Ska sätta mig i morgon för att lära mig räkna foderstater exempelvis, en bra sak att kunna känner jag!

Annars så har vi nu varit på sista gärdsgårdskursen där vi fortsatte med gärdsgården som vi börjat med. Det gick relativt fort när vi var fyra personer så när vi börjar bygga gärdsgård så är alla välkomna att komma hit för att hjälpa till! Att bygga är inte klurigt, det handlar bara om att få in lite teknik när det gäller att tvinna vidjorna av gran som man knyter ihop störarna med. När man väl fått in förståelsen för det, och när man hittar på ett sätt för att få tillräckligt med styrka då man tvingar ihop stakarna, så är det väldigt lätt!

När vi fick reda på inflyttningsdatum (6 juli) till gården så började vi titta runt lite efter djur.

Hunden är ju redan klar, henne väntar vi ju bara på att hon ska bli tillräckligt stor för att få flytta hit! Dock så vill vi ju även ha katter som kan äta alla möss som i sin tur vill äta upp vårt djurfoder. Katter brukar ju aldrig vara problem att köpa tycker jag, folk brukar ju ha svårt att bli av med kattungar! Jag blev därför ganska förvånad när jag sökte på Blocket i hela Kalmar län och endast fann två kattungar till salu som fanns norr om Oskarshamn! Bedrövad berättade jag detta för en vän som då berättade att hennes kompis katt just fått ungar! Ringde och pratade med denne vän och visst, bondkatten hennes hade fått två kattungar! Klappat och klart, jag åkte och hälsade på henne och pyttisarna som då bara var 10 dagar gamla och vi hämtar hem dem till gården i mitten på juli =)

Näst i kedjan var ju då hönsen, så jag sökte runt på lantrasernas hemsida för höns, kackel.se, men där hittade jag inga annonser för Skånsk Blommehöna. Sökte då runt på google och hittade en gård här i Småland som har dessa och som även är med i genbanken! Dessa höns är dock väldigt populära så det finns en väntelista. När det kommer till genbanks-hönsen så är det så att man får inte använda sig av ägg-kläckningsmaskiner eftersom man vill bevara deras naturliga beteende att ruva sina ägg. Hönsen och tupparna måste sen vara 8 veckor innan de får säljas just för att de ska präglas av mamman så vet hur ”riktiga” höns ska bete sig. Allt detta tycker jag är jättebra, så vi får se när vi får våra kycklingar!

Därefter började vi titta efter får. Roslagsfår har vi kommit fram till att vi vill ha. De ska vara sociala och lätta att ha att göra med. De är duktiga på att beta och klarar sig bra även på magert bete. Vi tittade på en del annonser men de flesta fåren som fanns där låg väldigt långt bort geografiskt och eftersom jag vägrar köpa djur utan att först sett över dem så kändes det lite jobbigt. Sen fann vi en annons på tackor och lamm som var till salu i Östergötland, vilket är någolunda i närheten av oss!

Vi åkte dit i torsdags och hälsade på. Fåren var väldigt söta, mindre än jag trodde de skulle vara men allt verkade vara helt ok så vi köpte 2 tackor med varsitt tacklamm och tre fjolårstackor att hämta i början/mitten på juli.
Ägaren har också varit väldigt mycket inne på genbanksraser och de bodde i en fantastisk liten gård med massor av körsbärsträd som stod i full blom! De hade även ett par åsnor som var heeelt bedårande!

Så var allt klart där, jag åkte iväg till Italien med mamma och två av systrarna över helgen för att sedan fortsätta upp till Värmland och hälsa på valparna. Så i måndags kom jag till ett sommrigt Sunne och då fick jag veta från Daniel att våra sju får hade blivit åtta! En av fjolårstackorna hade lammat under natten! =D Otippat och väldigt skoj!

Sen åkte jag då till Tjakkes Kennel där jag blev helt överrumplad av åtta superhärliga valpar resten av måndagen! Sååå söta, ville ta med mig alla hem på en gång! De är otroligt sociala och fulla av energi! Det var väldigt mysigt att vara där och jag och Cecilia (uppfödaren) pratade mycket och jag fick höra många roliga historier om hennes hundar!

Det är fortfarande inte helt bestämt vilken valp som ska till vilken valpköpare. Hon vill se lite hur de utvecklas mer och vilka personligheter de får så rätt ägare får rätt valp vilket jag tycker är vettigt! Vi släppte ut dem i valphagen på tomten i måndags när jag kom och det var första gången de var ute. Inte var de osäkra för det, snarare tvärt om, de blev otroligt lyckliga över att komma till något nytt som de kunde utforska!

Sist i djurväg (för detta år!) så ska vi antagligen åka och titta på ett par grisar i veckan… Fullt ös, minst sagt! Vi har även fått godkännande från Jordbruksverket att ha djur på vår gård nu så vi har fått ett produktionsplatsnummer. Sånt måste man ha om man ska ha får, getter, kor, grisar osv. =)

Vi har nu även köpt en bil som kan passa vårt ”nya” liv. Vi håller alltså på att sälja vår fina Chrysler PT Cruiser cab och har istället inskaffat en Ford Mondeo. Näst i tur är att hitta en djurtransport…