Vi hoppas på det i alla fall. Nu måste det ju vara dags, det är ju redan april!
Solen har börjat komma fram och värma. På väl utvalda platser har snödropparna blygt rest sig för att visa vägen, vårgäcken försöker locka fram solen med sin gyllene krona och krokusarna spricker upp för att bada i denna första ljuva värme.
Fåren har gått och blivit långhåriga. Än vågar jag inte klippa dem, om nätterna faller fortfarande temperaturen långt ner under nollan. Om ett par veckor hoppas jag det är mildare.
Kliar med mycket ull! Tur att det finns perfekta kli-ställningar i hagen 😉
Höet börjar bli på upphällningen så vi fick köpa in en bal till för säkerhets skull. Att köpa hö nu är verkligen inget att rekommendera. Allt bra hö är redan i magarna på djuren eller i lager hos folk som planerat bättre än vi. För att det inte ska bli för hård övergång så drygar vi nu ut det höet vi har kvar med detta nya ”hö”. Man lär och man lever.
Hönsen är glada över att få springa ute igen. Tuppen Orvar har börjat få lite pondus i gruppen även om han inte alltid har full kontroll över alla hönor!
Hönan Magnhild har äntligen lagt sig att ruva. Nu har hon nog legat i två veckor. Då med viss inverkan från oss. Hon har legat och ruva mycket längre än så egentligen men hon har hoppat mellan redena. Ett par dagar här, nästan en vecka där och så vidare. Vi vet inte om det är hon själv som valt det, att hon när hon kommit upp efter att ha ätit och druckit helt plötsligt hittat flera reden med ägg och då inte kommit ihåg vilka det är hon faktiskt ruvar. Eller, vilket nog är mer troligt, så blir hon utkörd ur redet för att andra höns vill lägga sin ägg där. Så efter påsken så fixade vi en provisorisk bur till henne inne i hönshuset. På det viset får hon vara ifred med sina ägg.
Astá gillar ju hönsen och vill gärna bli accepterad av gruppen. Än så länge är hönsen något skeptiska till henne.
Extrarummet som vi håller på att bygga i hönshuset är snart klart. Det ska bara upp lite hönsnät och en dörr till människor och en dörr till hönsen, så höns och kycklingar ska kunna gå mellan avdelningarna när den tiden är kommen.
Eller vi och vi. Det är främst Daniel som jobbat med hönshuset och han är mycket stolt över detta!
Grisarna njuter av den värmande solen. Så snart tjälen går ur marken och det börjat växa lite så ska vi utöka deras hage så de kommer till den lilla hassellund vi har längst ner på åkern.
Katterna och Astá njuter alla tre av solen även om Astá lyckligt slänger sig i varenda snöhög hon hittar.
Hon ska gå på en ny sorts cortison nu eftersom hon blev så dålig av den förra. Hoppas på att biverkningarna ska vara färre. Nu går hon på en för låg dos för den sjukdom hon har (någon autoimmun sjukdom som ger/gett henne polyartrit) men hon har inte haltat sen dess att vi började medicinera henne. Det är skönt att äntligen kunna gå längre promenader med henne så hon får bygga lite muskler och trötta ut sig även fysiskt, även om hon nu är slöare än normalt.
Småttingarna, eller ja, de är ju snart ett år minikissarna, hänger med överallt som vanligt. I veckan städade jag ur växthuset och Birgitta övervakade det hela medan hon lojt tvättade sig.
Buskatten Bosse hänger allra helst efter Astá, hon är helt klart hans favorit!
Jättekul att läsa och ta del av ert ”livet på landet” :-).
Man blir lite smått avis när man kikar ut över nejderna här. Livet på landet är härligt. Vi, jag och min fru, har en gård i Dalarna som ligger i Bondbo (mellan Avesta och Hedemora). Kanske dags att slå sig ner där?
//Per
🙂
Vad väntar ni på? Knivar kan man skicka från Dalarna också, vill jag tro i alla fall.
Do it! =D