Ojojoj! Nu har vi köpt gård! Eller ja, vi skriver kontrakt på söndag den 29/4! =D Inflytt i början på juli, länk till bilderna från mäklaren här Den är liten men det finns stora möjligheter! =D Kommer mer info om allt snart, vi håller ju på med en kurs i gärdsgårdsbyggeri också! Där ifrån har vi en del info och bilder att dela med oss av, men det blir om nån dag!
Som sagt så gav annonsen otroligt mycket större respons än vi någonsin vågat hoppas på. Jag tror det ringde totalt nästan 25 personer som ville sälja sina gårdar till oss. Av dessa så var en del för långt bort geografiskt, andra för långt bort standardsmässigt och vissa för långt ifrån den arealen som vi vill ha och behöver. Kvar blev fem gårdar som vi varit och tittat på. Det vi kommit fram till är att det är väldigt svårt att hitta något som är exakt rätt. Det är antagligen omöjligt och tyvärr har ingen av gårdarna vi tittat på levt upp till alla våra önskemål. Trots detta så var vi med och bjöd på en av gårdarna men den budgivningen vann vi tyvärr inte. En annan gård på Öland var väldigt fin och som låg i ett område som verkar vara toppen. Där låg dock inte gården och markerna anslutna till varandra vilket fick oss att avstå från att buda.
Med andra ord så är vi nu tillbaka på ruta ett men med lite fler referensramar kring vad vi kan få för vår tänkta budget. Det blir alltså att fortsätta leta på hemnet och i tidningar efter något som är till salu, kanske kommer vi även sätta ut ytterligare en annons om ett tag ifall inget dykt upp.
Det var förlusten då. Vinsten är att uppfödaren ringde i torsdags och åtta små valpar har kommit till världen! Av dessa så var fem stycken tikar så i början på juni åker vi upp till Värmland och hämtar hem vår valp! Vårt första djur som kommer till Daje gård, vilken ännu inte existerar som någon egentlig gård men ändå. =) Vi är väldigt glada och jag sitter och jämför hundtillbehör för hela slanten nu! 😉
Lånat den första bilden på valparna från Tjakkes hemsida.
Våren är kommen! Vårt sätt att fira detta är givetvis genom att på nytt åka och besöka gårdar för att få mer kunskap, inspiration och råd inför gården. Under vinterhalvåret har det varit väldigt få besök, mycket för att det inte finns så mycket att se när många djur hålls i stall under denna period.
Nu har vi i alla fall varit på besök hos J & B som bor nere i Blekinge och är vänner till Daniels föräldrar. De hade enligt utsago fjällkor så därför beslöt vi oss för att åka och hälsa på dem. När vi nu väl kom ut så visade det sig att de har många fler djurslag än bara fjällkor! De har lite som vi tänkt ha det fast lite fler av varje djurart. På gården har de 6 fjällkor, ca 3 vuxna linderödsvin, ca 30 tackor och en bagge (blandning texel/dorset), ett antal blekingeankor, skånegäss (lite osäker där på ras) samt sussex- och åbohöns. Självfallet har de även ett par katter och hundar också!
Fjällisarna!
Liten tjur och årstjur
Inga kan patrullera på rad som gässen!
Småkultingarna.
Storgrisarna
Sötast i världen
Ankor, ankor, ankor
Sussexhönsen och tupparna
Dagen har varit väldigt trevlig och vi fick tipsen att bland annat inte släppa ut lammen på i hagar med för högt gräs (eller för tidigt på säsongen) eftersom fästingarna kan ge lammen ordentliga infektioner som kan leda till snabb död hos de små. De mjölkar också sina kor för hand och låter kalvarna dia direkt från kon utan att det är några problem vilket vi gillar.
Mycket prat och två timmar senare kom vi därifrån, nöjda, glada och trötta. =)
I väntans tider så får man väl passa på att förkovra sig. Detta innebär alltså att det inte kommit ut något intressant på bostadsmarknaden för oss, utan vi grottar ner oss i böckernas och kursernas världar.
För att kunna bygga upp detta tillfälliga boende i denna mycket litterära värld så har vi köpt ett antal nya böcker!
Jag har bara hunnit bläddra igenom dem lite snabbt och än så länge kan jag säga att de flesta verkar bra! ”Naturlig hästhållning” tar dock mest upp foderinformation, vilket absolut är bra men jag känner att den biten har jag ganska täckt genom skolans kurser men jag ska inte säga något förrän jag läst dem!
Daniel har nu även klara av den teoretiska biten av jägarexamen och strottar runt, stolt som en tupp över detta. =) Själva skytteproven är kvar dock men där känner han sig väl mer pricksäker (hihi). Han har även blivit sotarmästare, eller, han har gått klart kursen ”sota din egen skorsten” så nu får han i alla fall sota vår framtida, och förhoppningsvis existerande, skorsten.
Förra veckan var vi även i Norge för att hälsa på ett par vänner och ta en tur i hundsläde! Det var en otroligt härlig känsla att åka bakom fem ivriga Alaskan huskies som tyst och smidigt tog sig fram i spåret. Att hundarna gillade färden lika mycket som vi var inget snack om! Att gå ut med en av dem i koppel kräver nog en hel del armstyrka.
Påväg till Norge stannade vi till hos Cecilia som har Tjakkes kennel. Tiiva, den vackra tiken på Raiikas kennel, fick tyvärr bara en tikvalp så där blev vi utan. Nu hoppas vi istället på att fina Cajva får minst en tikvalp strax efter påsk! Håller tummarna! =D
Vi hoppas ju på att det ska komma ut fler gårdar till försäljning som passar våra önskemål nu till våren. Tanken som vi har är att folk väntar med att sälja tills vårsolen är här så att allt ser sådär sprudlande härligt ut vilket får alla att buda fickorna ur sig i ren och skär vårberusning. Än så länge är det nämligen ganska ont om lämpliga gårdar.
Hitintills så har vi tittat på två gårdar i år. Problemet med de flesta gårdar vi tittat på, och som vi väl aldrig lär komma ifrån, är att där det är ett bra hus så är markerna till sällan funktionella som åkermark och där markerna är bra så är huset i ett sådant skick att man bör vara grym på renovering om man ska ta över det. Något som vi kanske inte riktigt är. Det tog oss ungefär en vecka att få upp hatthyllan i hallen efter dess att vi målat om. Eller, vi tog in en målare som målade om, dock har jag faktiskt målat om hemma ett par gånger själv vill jag bara tillägga! Det jag lärt mig av dessa gånger är att jag väldigt bestämt vägrar bredspackla en enda vägg till i hela mitt liv. Vi får se hur bra det går…
Den gården jag tittade på nu senast hade fantastiskt fina marker med långa, vackra gamla stenmurar, många märkliga små extrabyggnader (en linbastu exempelvis) och en väldigt fin granskog. Markerna har används till att odla ekologisk vall så där har man ju redan ett litet startkitt till foderproduktionen!
Huset är byggt i början på 1800-talet, vilket i sig är jättehärligt. Mindre härligt är att det renoverades senast 1963.
Planlösningen är väldigt märklig så det skulle bli extremt mycket jobb med att riva väggar och dylikt. På två våningar om totalt ca 100 kvadrat så finns bara två små sovrum exempelvis. Det finns heller ingen eldstad eller några kakelugnar, något som vi har satt ganska högt upp på vår önskelista och det enskilda avloppet kommer säkerligen behöva bytas ut vid tillträdet. Hur länge oljepannan orkar tuffa på är också något att ta med i beräkningarna då den har nästan 50 år på nacken.
Går man vidare till ladugården så är den anpassad till en gammal typ av ko-hållning. Eventuellt lite grisar och höns också men dagens krav för hästar når den inte upp till.
Vi skulle behöva bygga någon typ av lösdrift och extra sjukbox för att kunna ha hästarna där och visst kan vi väl göra det men med tanke på allt som behöver fixas i huset så känns hela gården tyvärr som ett allt för stort renoveringsobjekt för vår del.
Med andra ord, jakten fortsätter!
I kursen ekologi så håller jag just nu på med ett kapitel om biologisk mångfald, ett ämne som sporrar mig något otroligt! Här kommer ju allt in om hur viktigt det är att ha många olika arter, både djur och växter, i ett område, en biotop, för att allt ska fungera så bra som möjligt. Fjärilarna behöver nässlor för att förpuppa sig i och de fungerar också som näring till larven. Larven som sen antingen blir mat för fåglar, som i sin tur håller skadedjuren (som irriterande mygg!) nere i antal, eller om larven överlever så blir den en fjäril som hjälper till med pollineringen av blommor som blir bär och frukt. Fjärilen lockar även till sig andra djur i området. Grodor till exempel, de dinerar gärna på vackra fjärilar och de hjälper också till med att hålla antalet larver i schack. Grodorna i sin tur lockar till sig större fåglar som även äter växtätande sniglar, och så vidare och så vidare.
Kanske både mat och hem för larver under vintern även om älgarna lär vara snabba att nappa åt sig vad de kan!
Det finns ju så otroligt många olika saker att tänka på och här gäller ju (oftast) the more, the merrier! Skadeinsekter blir ju problem för att de av någon orsak gynnas i miljön och därför slår ut andra arter och dominerar platsen. Lyckas man däremot få många individer av många arter så hinner aldrig skadorna bli så stora eftersom djur och insekter håller efter varandra.
I allt detta så är myror, fladdermöss, bin, grodor, ja alla olika djur och insekter otroligt värdefulla! Likaså gäller för växterna, man måste skapa miljöer där alla dessa djur faktiskt trivs. Det handlar om att bygga in små dammar för att öka tillgången på vatten för fåglar och insekter. Att planera odlingen så att det finns vindskydd och mat även till djuren som hjälper till med annat än just själva pollineringen. Maskarna är ju exempelvis otroligt viktiga då de gör jorden porös och därmed kommer syret lättare ner till rötterna.
Fågelmatare och fågelholkar hjälper en att behålla mångfalden
Dessutom måste man ju tänka på att alla dessa djur och insekter ska kunna överleva vintern. Att hjälpa till genom att lämna kvar fröställningar från olika växter under vintern och att inte hugga bort allt sly direkt på våren underlättar kolossalt när bestånden ska börja växa på sig igen!
Så även om det ser risigt och stökigt ut, så är det värt att låta hållas tills det börjar surra och krypa av liv igen. Jag har sett allt från nyckelpigs-hus, fjärilshus och fladdermusholkar som man kan köpa (eller bygga) nu så det är uppenbarligen fler och fler som inser värdet av en rik och stabil besättning av smådjur!
Allt detta är jättebra vintermat för fåglarna!
Anledningen till att jag går igång så hårt på detta är ju för att jag älskar tanken på att planera upp en trädgård! Och hur gör man en åker gästvänlig för många olika djur och insekter? Dessutom vill jag ju att det ska vara en glädje att gå ut på åkern, inte bara jobb, och vad blir man mer glad av än blommor, fjärilar och fågelsång! Det gäller ju att täcka in så stor del av året som möjligt med nektarrika blommor, korgblommiga, ärtväxter och kransblommiga växter brukar ha mycket nektar! Om man har växter som blommar tidigt på våren så får man snabbt igång insektslivet i omgivningen!
Jag börjar alltså fundera på hur vi kan plantera in en liten oas (eller möjligen flera) i mitten av åkern. Hur denna oas ska vilja få fäste på en yta som antagligen är ganska så vindpinad. Det viktiga är att få in blommor, dofter och liv in till mitten av åkern/åkrarna. Annars så finns ju det flest insekter i kanterna runt om eftersom där finns en större variation i vegetationen. Jag vill ha dem överallt! Jag vill ha mer! Har vi tur kan det ju finnas en sådan liten ö någonstans i åkern, där ett stort gammalt träd växer och någon stor sten vilar sedan dess att inlandsisen lämnade den där för ett par 10 000 år sedan! Om inte, ja, då är det bra att börja planera upp strukturen på en sådan liten oas redan nu! =)
Även i avsaknaden av snö så går jag mer eller mindre in i en vinterdvala när det är skollov. Senast jag hade ett tre veckor långt lov (läs sysslolös ledighet) var 12 år sen. Nej förresten, längre, de sista åren jobbade jag väl på vinter- och sommarloven? Hursom så var ju alla andra lediga samtidig på den tiden. Nu jobbar folk och jag sitter hemma och tjurar över mörkret/kylan/regnet. Med andra ord är jag allmänt oinspirerad, rastlös och trist för tillfället.
Innan allt detta, i samband med att vi träffade Anna och Fredrik med sina fina Lapska Vallhundar så var vi även på besök hos Charlotte på Öland som har uppfödning av Vit Herdehund på Strandkungens kennel. Detta för att inte snöa in för mycket på en ras utan försöka vara objektiva i valet av hund. Som hos så många andra vi besökt så blev vi fantastiskt väl mottagna, både av Charlotte och hennes fyra fina tikar!
Ett besök som vi trodde skulle vara i en timme drog ut till nästan tre timmar! Vi fick väldigt bra kontakt med Charlotte och uppskattar hennes syn på hundar, hennes sätt att arbeta med dem och all den information och kunskap hon samlat på sig under de år som hon tränat sina hundar! Efter det har vi ju tagit ett beslut att vi vill ha de Lapska men vi kommer absolut gå på Charlottes valpkurser (och eventuellt andra kurser tids nog) när det väl blir dags!
Passivitetsträning är bra grejer!
Något jag försöker ta mig an nu under lovet är att läsa på om djurhantering och djurträning. Jag varierar den tjocka bibeln från Canis med lydnadsträning för hund med lite lättare inslag så som ”Ponnyakuten” på svtplay. Otroligt imponerande med folk som är duktiga med djur! Jag vill också! Försöker öva lite på Daniel men det funkar liksom inte. Blommorna här hemma är inte heller särskilt påverkbara av mina försök till vardagslydnad så ni förstår hur jag har det.
Förra veckan åkte jag förbi skolan och visade djuren för ett par vänner som var nere på besök. Insåg då att jag saknar att vara med dem! Djuren alltså. =) Något som känns väldigt bra. Nedan är mina två får som jag studerade i två timmar för en beteendestudie. Väldigt sällskapliga och söta!
Även om både jag och Daniel är väldigt målinriktade och övertygade om att gården är vad vi vill så finns ändå en rädsla hos mig att det hela är för mycket vedugns-skimrande drömmar och för lite gödsel-verklighet. Samtidigt, varför dyka ner i gödselbrunnen innan den ens finns? Är det inte bättre att fantisera om doften av nygräddade knäckebröd från vedugnen? Jag röstar för det senare även om man väl bör vara medveten om gödselbrunnens existens! Vi är ändå bra på att ha balans i det hela skulle jag säga. Daniel har massa drömmar, visioner och en stor optimism. Jag ifrågasätter, läser på och funderar kring möjligheterna. Jag tycker vi är en bra kombination!
Hursom så har vi tittat på ett ställe till här i närheten där huset var helt ok, stallet var fantastiskt med tillgång till lösdrift! Dock så låg det väldigt nära en tungt trafikerad väg vilket varken känns så fridfullt eller säkert för hund, katt eller framtida barn.
Söta unghästar fanns nu på gården vi inte ska köpa!
Marken som hörde till var betesmark som vi hade hoppats på att kunna göra om till odlingsmark. Dock så var områdena alldeles för blöta eller för steniga för detta så det är bara att fortsätta söka. Hus, stall/lada, någon maskinhall, drängstuga, huvudbyggnad, 5-6 ha åkermark, 4-5 ha betesmark/vall… Hur svårt kan det egentligen vara? Sen vill vi ju gärna ha en vedugn… och gärna ett par kakelugnar att hålla värmen med. Eget vatten, eventuellt en bäck eller liten å… lite gärsgårdar kanske… Det är väl inte så mycket att begära? Eller? =)
Planerat inför våren är i alla fall att Daniel ska fortsätta sin jägarexamen, lära sig sota skorstenar och vi båda ska gå en kurs i att bygga gärsgårdar. Jag fortsätter i skolan fram till maj då vi förhoppningsvis får hem en valp som kommer ta stor del av min tid! =D
Eller Lapinporokoira som är dess finska namn. Här kommer då det utlovade arbetet!
Bild från Raiikas Kennel
Ursprung
Kommer ursprungligen från Finland vilket är det land där det fortfarande finns flest individer av rasen. De har samma härstamning som de finska och svenska lapphundarna, dvs de finska samernas renvallarhundar, som kallades lappländska vallhundar. Det namnet nämndes för första gången 1890 i skriven text. De Lapska vallhundarna har man avlat fram via de korthåriga individerna och även givetvis de som fungerat bra när det gäller vallningen.
De nordiska vallarna (finsk lapphund, isländsk fårhund, lapsk vallhund, svensk lapphund, västgötaspets) har gemensamt att de gillar barn. Troligtvis eftersom de ursprungligen fick följa med samerna och renskötarna för att valla boskapen men under nätterna fick de komma in i kåtan och agera sängvärmare. Gissningsvis var barnen då, liksom nu, väldigt förtjusta i djur och då människor och hund bodde så tätt ihop blev de en sammansvetsad och tillgiven ”flock”.
Raserna följde med människorna och hjälpte till att valla boskapen, vakta den och även bosättningen.
Under många år var man inte så noga med själva aveln kring hundarna. Eller man var noga för sin egen del då man ville ha bra hundar i arbetet men någon kennelklubb eller dylikt var (och i vissa fall är fortfarande) inte intressant för de hårt arbetande samerna och renskötarna.
På 30-talet vaknade intresset för den inhemska renvallaren bland hundfolket i Finland men då andra världskriget kom emellan så tog det ytterligare 20 år innan dess att avelsarbetet tog fart på riktigt.
Rasen fick en rasbeskrivning 1966 och godkändes som ras året därpå i den finska kennelklubben. Då hade man på 15 år gått igenom 80% av de finska renvallande hundarna som fanns och även haft möten med svenska och norska renskötare. Syftet var och är att få fram och bevara en bra brukshund som klarar av de tuffa arbetspassen med stora flockar av renar på öppna fjällområden.
Beskrivning
Mentalt är rasen är lugn, lojal och arbetsvillig då den är avlad för långa arbetspass i hård och varierande terräng.
De är vuxen fysiskt vid två års ålder men mentalt är det många individer som inte blir vuxna förrän vid fyra års ålder. De är mycket sociala men trivs bäst i sin egen flock/familj. De ska vara öppna och vänliga mott alla men vissa individer kan initialt vara avhållsamma mot främlingar vilket är okej eftersom det stämmer överens med rasens vaktegenskaper.
De vallar med skall, visar lätt glädje med skall och om något intressant händer påkallar den även uppmärksamhet via skall. För att detta beteende inte ska bli odrägligt bör träna tystkommando tidigt med valpen.
Rasen är en medelstor spetshund som ska vara längre än den är hög, markerat muskulös utan att verka tung. Bröstkorgen ska vara nästan hälften så djup som mankhöjden och buklinjen ska vara svagt uppdragen. Ansiktet är långt med strama läppar, ett markerat stop och ögon är ovala, livliga och ska vara i harmoni med pälsen vilket även gäller nostryffeln. Den har kraftig underull och långa täckhår som inte ska verka tung men väl anpassad för ett nordiskt klimat. Trampdynorna är täckta med hår för att klara kylan. Pälsen är vatten- och smutsavvisande vilket gör den väldigt lättskött. De fäller två gånger per år och då byts så gott som hela pälsen. Rasens färger varierar i svart, brun och viltfärgad (svart, brun, grå), ofta med ljusare teckning på mage och i ansiktet. De vanligaste är de svarta med ljusa tantecken. Det finns gula och cremefärgade individer som kommer från den norska sidan av de lapska vallhundarna. Dessa är dock inte godkända enligt SKL.
Lapska vallhundar är väldigt friska hundar. De blir 12-15 år, väger 15-25 kg och hanarna blir 48-54 cm i manke medan tikarna blir 43-49 cm.
De har väldigt tydligt kroppsspråk som att de lägger öronen bakåt för att visa undergivelse, spetsar glatt upp öronen vid träning och är uppmärksamma på sin förare. De tyr sig till den som de arbetar med och det är viktigt att ge dem mycket uppmuntran och att motivera dem. Belöning i form med gos och mys är toppen för dessa hundar så de får sitt stora sociala behov tillfredsställt.
De är lättfödda och lägger lätt på sig hull, något man ska ha i åtanke. Det går att utfodra rasen med BARF-föda även om vissa individer kan ha problem att smälta ben. Tänk alltid på kvaliteten på maten då de behöver mycket näring men inte överdrivna mängder energi, såvida inte de har utfört ett hårt arbetspass givetvis.
Den Lapska Vallhunden är en väldigt heterogen ras, dvs individerna är väldigt olika inom rasen både utseendemässigt och beteendemässigt. Därför är det väldigt viktigt att kolla hur föräldrarna är (framförallt modern, det är hon som uppfostrar valparna den första tiden, visar hon rädsla för andra hundar kommer valparna lära sig detta) även morföräldrar och farföräldrar. Man kan söka p öräldrar. man rna den första t hundar kommer valparna lära sig detta) även morföräldrar och farföräldrar. man rna den första tå http://kennet.skk.se/hunddata/Hund_sok.aspx för att se individernas Hund mentaltest, ögonlysningar, höftröntgningen, placeringar i tävlingar osv.
Träning
De kräver aktivering och närhet varje dag, ett visst viltintresse finns hos rasen som man måste tänka på. Att lära den inkallning och att inte sticka iväg på spår är därför viktigt om man nu inte ska ha den för jakt.
För att hålla hunden glad så bör man träna mycket lydnad och diverse olika spår- och/eller vallningsarbeten med den. De fattar lätt så man behöver oftast bara upprepa en övning ett par minuter, sedan går man över till något annat. Risken är annars att blir hunden uttråkad. Mycket omväxling och korta pass är vad som gäller. Då de har lätt att ta till sig föda så bör man tänka på att minska matmängden om det har varit en dag med mycket träning och mycket godis. Annars blir de lätt tjocka.
Bild från Svenska Lapphundsklubben
Som med de flesta av de nordiska vallarna så bör man börja tidigt med att öva in tystkommando.
Hanhundar kan bli påfrestande då det finns löpande tikar i närheten, de kan då upplevas som lätt aggressiva, detta är dock inget starkt särdrag hos rasen. Tikar kan vara rädda/osäkra av sig då det ett tag avlades mycket på avelsbeskrivningen som nämnde att den ska vara mjuk. Det som översättaren missade var att förtydliga att de är förarmjuka men hårda i sitt arbete. Det börjar bli bättre nu då man undviker att avla på individer som är för mjuka/undan flyende.
Generellt sett bland de flesta hundraser så är tikarna ofta mer hemmabundna än hanhundar vilket gör att om man ska ha dem lösa på en gård kan det underlätta med en tik. Detta är dock inte en egenskap som man ska räkna med hos en Lapsk tik. Det finns individer som är mer hemkära än andra men utomhus är trots allt utomhus med djur, ljud och dofter som väcker intresset hos de flesta Lapska, något man ska ha i åtanke. Ska man ha dem lösa på en gård så bör man ha området inhägnat.
Rasen kan ibland vara väldigt intensiv och det krävs att man arbetar med dem, ger dem kluriga utmaningar och att man aktiverar dem mycket fysiskt. Viktigt är också att lära hundarna slappna av så de inte går på högvarv konstant.
Valpträning
Valpen kan börja träna lite lätt med tidigt. Redan vid 8-9 veckor så bör man framförallt börja med kontaktsövningar och inkallning. Skall/tyst är också viktigt.
Bild från Raiikas igen
Valparna ska inte gå i koppel mer 5 minuter per månad de är gamla. Benen är inte fullt utvecklade på en liten valp och man riskerar skador om man tvingar valpen att gå i ett visst tempo under en längre tid eller rycker och drar i kopplet.
Från dess att valpen är fem veckor bör uppfödaren ha bjudit hem folk och börja gå ut med dem osv. När du själv fått hem din valp så bör ni vänta ett par dagar – en vecka innan andra får komma och se den bedårande valpen. När det känns som att valpen är trygg med er och hemmet så kan andra få komma in. Tvinga då aldrig fram valpen att hälsa utan gäster får sätta sig ner och se om valpen kommer fram till dem. Ofta är lapska väldigt glada i människor och de flesta människomöten går oftast bra! Det är bra att låta andra människor umgås med valpen men i lagom dos. För att framtida träning ska gå bra så underlättar det om DU alltid är den roligaste som finns i valpens värld, inte vännerna som kommer över och bara är stoj och stim.
Innan valpen är fem månader ska den ha varit med om så många upplevelser som möjligt där intrycket är positivt. Helst ännu tidigare, hundar har vanligen en sensitiv period fram tills de är 12 veckor och då bör man låta dem träffa så många djur som möjligt och vara i så många miljöer som möjligt för att de ska vara ok med det i framtiden.
Många lapska har väldigt mycket energi även som valpar. Att ha ett inhägnat område där de kan springa och leka av sig på är att rekommendera. Då kan de själva ta paus när de är trötta och samtidigt kan de bli av med överskottsenergin. Balansen mellan att låta valpen busa av sig och att se när valpen är överaktiv och behöver hjälp för att komma ner i varv är ganska hårfin. Lär känna DIN valp och var uppmärksam på signaler som tyder på att hon/han är överstissig. Det kan vara att valpen börjar skälla hysteriskt mycket, att den bara springer runt runt och aldrig lägger sig, att den börjar bita stressaktigt på saker och ting med mera.
En valpkurs är alltid bra att anmäla sig till, om inte annat så för att träffa andra snälla hundar och människor då det är viktigt att socialträna valpen. Vill man ha en hund som fungerar med andra hundar är detta extra viktigt. De lapska är ju som tidigare nämnts väldigt tydliga i sitt kroppspråk vilket gör att de kan ha svårt att tyda signaler från raser som skiljer sig mycket från dem i utseende.
Rumsrenhet tränas bäst genom att ofta vara ute med valpen och berömma den mycket när den uträttat sina behov på rätt plats. När valpen kissat eller bajsat inomhus så ta direkt ut valpen så den antingen får uträtta slutet av sitt behoven där eller bara så den ges en påminnelse om vart det är man kissar och bajsar! Bäst är att från början observera sin valp mycket, då lär man sig se tecken på när valpen ska göra sina behov. Att komma i efterhand, om man hittar bajs eller en pöl på golvet så torkar man tyst och snällt upp det. Det är det meningslöst att skälla på valpen vid dessa incidenter. Den kommer inte förstå utan bara bli förvirrad och eventuellt skadar du dess förtroende för dig. När man väl varit ute och valpen gjort sina behov (vilket beröms högt och glatt) gå inte in direkt utan fortsätt vara ute och lekett tag. Annars kopplar hunden ihop uträttat behov med hemgång och då kan den lära sig att hålla sig så länge som möjligt för att slippa gå in.
”Tvångsvila” kan som sagt vara behövligt att träna med en del Lapska. Risken finns annars att hunden aldrig lär sig slappna av och därigenom blir stressad och svårhanterad. En bra övning är den så kallade ryggsäcken. Sätt dig med valpen mellan dina ben, låt valpen sitta där samtidigt som du håller ena handen över bröstet på valpen. Vänligt men bestämt så hon/han inte kan smita iväg. Den andra handen använder du för att klappa valpen men långa långsamma tag, från mungipan och nedåt. Du kan eventuellt prata lugnade med valpen. Är hon/han väldigt bitig av sig och kan omöjligt lugna sig i denna position så prova lägg valpens huvud i ditt armveck, med nosen i samma riktning som din armbågsspets. Observera att du inte ska klämma åt på något sätt utan bara hålla fast valpen på ett stabilt och TRYGGT sätt så den inte kommer åt att bita, eller varva upp sig på något annat sätt. När valpen är lugn så sitt kvar ett tag till så den verkligen slappnar av helt och se sedan till att det är DU som avbryter passivitetsträningen.
Vid träning med en valp så tänk på att använda kommandon endast om du är säker på att valpen kommer kunna slutföra. Tjat är inget för denna ras utan mycket variation och konsekvenstänk. Skulle uppgiften inte utföras på rätt sätt så måste man upprepa samma scenario så exempelvis ”hit” verkligen blir att valpen kommer till dig. Annars blir orden meningslösa och valpen lär sig från början att man kan töja på kommandon. Börja med att kalla på valpen när den är påväg mot dig. Visa med stora gester hur glad du blir så den förstår att detta var rätt. Som sagt, använd aldrig ett kommando utan att vara säker på att valpen kommer utföra uppgiften! Först måste den förstå ordet, ”när jag springer till matte/husse så låter det ’kom’ och sen blir hon/han JÄTTEGLAD!!!” När valpen sen lärt sig koppla ihop ”kom” med en matte/husse som blir superglad när man springer till henne/honom så kan man börja kalla på valpen innan den är påväg mot en. Börja lätt, när valpen tar ögonkontakt eller när den sak få mat. Undvik att kalla på valpen i ”omöjliga” situationer som när den leker med något spännande eller sniffar på konstiga saker. När de blir lite äldre är det givetvis viktigt att se till att de lär sig detta med att inkallning alltid betyder inkallning oavsett vad de har för sig. Var alltid berömmande och få hunden att förknippa det med glädje att komma till dig. Ha inte en belöning som går ut på att springa vidare bort från dig, ex kasta pinne. Hunden ska komma till dig och stanna där. DET ska vara det positiva. Kamplek, godis, gos, bus, vadhelst som just den valpen går igång på.
Variera belöningsformerna för att hålla hunden intresserad. Kamp och lek fungerar utmärkt som belöning vid sidan av godbitarna, och för många lapska även bättre! När valpen blir äldre kan man börja ställa högre krav och de har sällan problem med detta. De älskar att få tänka själva och försöka räkna ut vad du vill att de ska göra, just därför är klickermetoden väldigt bra för denna ras.
Det gäller att vara mjuk men bestämd vid träning. Vid höjda röster eller aggressivitet reagerar de ofta med att sluta lyssna.
Träna mycket kontakt och inkallning då rasen kan bli lite väl självständig. Träna ögonkontakt med exempelvis klick och sen godis som belöning då hunden självmant tar ögonkontakt med dig. Stå stilla och vänta ut hunden, börja i hemma miljö och avancera sedan uppåt ute på promenader.
Vidare träning
Man bör fortsätta träna inkallning tills detta att det verkligen sitter. De är intelligenta och klarar att utföra de flesta uppgifter. Vill man ha kontroll på hunden och själv bestämma vad den ska göra så ska man träna mycket lydnad. Man ska dock ha klart för sig att de kommer VILJA jobba självständigt också och måste tillåtas att göra så. Det är ingen hund man ska kontrollera i allt och inget. Lita på hunden men var inte naiv. De har ett klart djurintresse varför det är bra att träna valpen tidigt för att den inte ska dra efter vilt i tid och otid (även om det är svårt att undvika). Eftersom det är en ras som ska vara intresserad av att valla så finns ett djurintresse hos den som är meningslöst att försöka eliminera, men har man en hund som är någolunda kontaktsökande och van vid inkallning så kan man underlätta det hela för sig.
När man tränar de lapska så jobbar man i 5-15 minuter åt gången. Varierad träning och varierad belöning, man måste motivera hunden att lära sig, man kan inte tjata för mycket.
En Lapsk kommer alltid att skälla när det ringer på dörren. Det är bra och det är så rasen ska vara. Det är dock skillnad mellan att markera med ett skall och att skälla i tid och otid. Ett sätt att minska detta skallbeteende är ge beröm, uppmärksamma att hunden varnat och bestäm sedan att det ska vara tyst. När den tystnat öppnas sedan dörren. Träna gärna in att hunden ska vara bakom dig när dörren öppnas då inte alla uppskattar att få en skällande hund som dörröppnare.
Skallet finns i rasen så att försöka få bort det totalt kommer bara göra alla inblandade olyckliga. Här måste man vara tålmodig, konsekvent och tydlig med när det är okej och när det stör. Beröm gärna hunden vid första skallet om den har påvisat något, men därefter ska det vara tyst. Kom ihåg att hunden gör ju något bra i dennes värld som varnar för faror eller vad det nu må vara.
Användningsområden
Den Lapska Vallhunden är ursprungligen och än idag en hund som används inom renskötsel. De är uthålliga och jobbar lätt över stora ytor med många djur som de föser fram över vidderna. De samarbetar sinsemellan för att hålla koll på renflocken som kan bestå av hundratals djur. Vid framdrivning använder de sig av skall, så ska man valla andra djur måste man se till att de inte stressas för mycket av skallet.
I Finland anordnas varje år ett event med renvallarprovning och tävling i renvallning. Katja Jerihau Hansen deltog där 2005 och berättar hur det gick till:
Det var tre fållor, varav en inte kunde användas på grund av tre meter snö, och portar mellan fållorna. Tre flockar med 5 renar i varje flock, alltså tillsammans 15 djur. Det var ganska stora fållor och samma flock renar skulle vallas in i nästa fålla.
Först fick hunden som gick lös träffa en ren som stod bunden vid ett träd. Man tittade på hundens reaktioner och lydnad.
Så gick hund och förare in i fållan och på signal från domaren släpptes hunden och skulle där driva runt 5 renar 3-4 varv. Sedan in genom porten till nästa fålla och på förarens kommando stanna vid porten och komma tillbaks till föraren när renarna gått genom porten. Efter detta hade domarna skaffat sig en uppfattning om hundens egenskaper.
Sedan gick förare och hund in i nästa fålla som var mindre. På signal från domaren släpptes hunden och skulle där driva runt 5 renar 3-4 varv. Sedan in genom porten till nästa fålla och på förarens kommando stanna vid porten och komma tillbaks till föraren när renarna gått genom porten.
Idag används de ofta inom tävlingar så som spår, viltspår, lydnad och agility. De får ofta jobba inom bevakning och som räddningshundar.
Ska man ha en Lapsk så ska man vara medveten om dess stora behov på stimulering. Räddningsarbeten, vallning, agility och lydnad är bra aktiviteter för dem då de får tänka själva och uppgifterna blir utmaningar. Löpning är bra aktivitet för att få den trött fysiskt, tänk då på att inte springa på asfalt framförallt för att skona deras leder.
Ännu en bild från Raiikas, Anna tar väldigt fina bilder!
Aveln
Många uppfödare är måna om att hålla rasen som den friska brukshund som den är. Det föds ca 50 valpar per år i Sverige vilket är lite av en nedgång från tidigare då det låg uppe runt 70. Vanligtvis får de runt fem valpar per kull.
I Sverige finns det bara en uppfödare som lever på sin kennel och de avlar även Finsk lapphund eftersom de Lapska är så få.
Man uppmuntrar till MH-tester av avelsdjuren och de bör även vara röntgade för höftledsdysplasi. Inför varje parning är det viktigt att göra en ögonlysning av djuren. Rasen infattas inte i något hälsoprogram utan grundregeln att bara använda friska, sunda individer som inte har några genetiska belastningar inom aveln är vad som gäller.
Lapsk vallhund har en sk öppen stambok sedan 1987 vilket innebär att man kan mönstra in hundar till rasen om de uppfyller kraven. De ska i så fall vara renvallare eller ha föräldrar som är det. 3 domare bedömer hunden innan SKK godkänner den i rasen.
Den är fortfarande en av världens fåtaligaste raser. I Sverige fanns ingen aktiv medlemsorganisation förrän på 90-talet och det är få länder som har en sådan vilket antagligen är anledningen till dess fåtalighet.
Vi har funderat mycket kring detta med vilken hundras vi vill ha. När man kommer till hundar finns ju inga lantraser direkt men vi har då istället valt att titta efter raser som är friska och som inte kräver på mycket pjosk-pyssel som att kamma hår och eller klä upp i ballerinaklänningar.
Tipsen jag fick på skolan från min lärare i Hundkunskap var att titta inom gruppen av de nordiska vallarna som inkluderar Svensk och Finsk lapphund, Västgötaspetsen, Isländska fårhundar och Lapska vallhundar. De första två har lite väl mycket päls vilket får mig att tänka på allt halm, hö, lera, koskit och så vidare som fastnar i pälsen. Med andra ord försvann de snabbt liksom Västgötaspetsen. Allvarligt, hunden måste vara mer än en tvärhand hög. De Isländska är väldigt fina om än något små och de Lapska är bara helt fantastiskt fina, härliga, friska och alldeles, alldeles underbara!
Därför gjorde jag ett arbete om dessa fina små hundar och här publicerar jag den presentationen jag gjort. I nästa inlägg publicerar jag det som jag skrev i själva arbetet om man vill fördjupa sig ytterligare!
Bilderna är tagna av Anna från Raiikas Kennel, Larry på Gáchis Kennel och från Svenska Lapphundsklubben, samt ett arbete som Ilari Karlsson publicerat om de Lapska, fotografen på de två senare är tyvärr inte utskrivna på sidorna.
Även om det är svårt att tro när dimman ligger tjock, iphonen säger runt +7 grader varje morgon och det är frostfritt när man går till sängs så är det faktiskt första advent nästa helg! Gillar ordet advent, väntan. Förutom allt som byggts in i ordet under alla de år jag levat (julklappar, födelsedag, lucia, glitter och äntligen lite färg!) så är själva ordet i säg väldigt melodiöst klingande. Och så ser ordet snyggt ut! Skrivet dvs. I min värld i alla fall. Hur som, jag gillar advent och denna tid innebär att jag snart har gått klart min första termin på skolan.
Det har varit väldigt roligt på många sätt och framför allt så har jag ju fått lyxen att pyssla med djuren så mycket! Jag har kommit fram till att jag verkligen gillar kor. De är så snälla, fina och roliga. Sjukt nyfikna och sjukt lättpåverkade av grupptryck! Väldigt skoj att se och skratta åt. Sen var jag med om två kalvningar förra veckan, och dagen innan jag var i ladugården så föddes ett par tvillingkvigor!
Tvillingkvigorna! Tur, om kalvarna skulle vara av olika kön så skulle det antagligen medföra att kvigan blev steril, något blir fel med hormonhalterna har jag för mig när de legat i samma livmoder.
Alldeles nyfödd liten kalv!
Slicka ren, slicka torr, lära sig känna igen varann
Både kor och kalvar är ju så fina. Båda vill dessutom gärna slicka och suga på fingrar, fickor, armbågar eller vad de nu kommer åt. Självklart är kalvarna lite mer ivriga med detta beteende men korna är inte långt ifrån. När man går bort från dem står de och tittar förvirrat efter en, undrandes vad som hände.
Halluuu vart ska du?
När kalvarna skilts från sina mammor efter ca 4 dagar så får de först bo i ensamboxar för att de ska lära sig dricka mjölk ur plastspenen och så de får lite tid att titta på de andra kalvarna innan de släpps ihop. Vissa av våra kor är av rasen ”Jersey” och de kan vara ganska små. Denna lilla finaste krabat var vi tvungna att bygga lite extragaller åt så hon inte skulle klättra ur boxen!
Så utöver korna har jag varit lite med kaninerna och våra söta dvärggetter också. Dock så har jag inte lagt så jättemycket energi på dem eftersom vi ändå inte tänkt ha varesig de ena eller de andra. Hönsen har jag spenderat lite mer tid med, även om de mest går runt och pickar och gal. Galandet är tupparnas sätt att markera revir, en annan viktig anekdot med höns är att vissa av dem gärna flyr men att de oftast håller sig i krokarna (tillbringade ca 1 timme om inte mer på att försöka få in en av djungeltupparna som rymt tidigare på terminen).
Bill och Bull. Eller var det tvärt om?
Kaninras… nånting. Har inte lagt så mycket energi på dem även om de ju är väldigt söta!
Ölandstuppar
Grisarna och hästarna är ju givetvis också underhållande. Hästarna väldigt fina och personliga, grisarna väldigt roliga. I alla fall kultingarna, suggorna är lite för stora tycker jag… Daniel är mycket förtjust i grisarna och visst har de sin charm, även om jag hellre håller mig till korna!
Utöver detta så har vi varit iväg på våra små studiebesök, dels har vi tagit ridlektioner hos Anna på Stall Västergården i western-ridning och även provat på att tömköra häst på volt. Mycket svårare än det ser ut kan jag säga. Anna är en fantastisk hästmänniska så vi ska lära oss så mycket vi kan från henne!
Vi har även varit och besökt Lennart och Veronika på Nöbblegård där de bland annat gör sin egen kallpressade rapsolja. Ekologisk såklart! Väldigt trevliga människor som vi hoppas på att kunna besöka igen.
Vårt senaste besök var hos Anna och Fredrik i Skåne. De har de fantastiskt fina Lapska Vallhundarna som jag snöat in på sen jag började i hundkursen på skolan. Jag har läst och läst och pratat med flera olika uppfödare av denna ras. De vill ha sysselsättning och aktivering vilket självklart har sina för- och nackdelar men ju mer jag läst och pratat med dessa människor, desto mer har jag känt att en sådan vill jag att vi skaffar! Det är ju dock väldigt lätt att läsa in vad man vill i beskrivningar, så när man väl bestämt sig att man är positiv till något så är det svårt att få det ur huvudet. Därför ville jag att vi skulle träffa några Lapska Vallhundar och även någon annan ras innan vi bestämde oss. Så vi var ute hos Anna och Fredrik som sagt som har tre stycken av dessa fantastiskt fina hundar och både jag och Daniel blev helsålda. Det känns så roligt att hundarna var exakt allt som jag hade förväntat mig och hoppats på! Lyckligtvis så bedriver paret även en kennel, Raiikas Kennel, så förhoppningsvis kan vi skaffa valp via dem! Jag tog tyvärr inga bilder på sötnosarna men titta gärna på deras hemsida, Anna har tagit många fina bilder!
Så, det var nog det som jag borde få med i detta inlägg. Nu när vi kommit ifatt så hoppas jag på att vi ska vara lite duktigare med att uppdatera så snart vi gjort något nytt!
Just, vi fick ett gäng päron från ett par vänner, så nu har jag även provat lägga in päron för vinterbehovet! Vi har även införskaffat en glassmaskin, så vi inte behöver vara utan detta högst nödvändiga livsmedel!
Inlagda päron, de första i sockerlag och kanel, de gulaktiga är julpäron, inlagda i sockerlag med saffran, kanel och kryddnejlika.
Glassmaskinen
