Författare: Jessica Pettersson

Publicerad den av — Lämna en kommentar

Får för självhushållning

Jag måste få igång minna pysselkvällar snart igen så jag får tid att skriva något här i bloggen! Det är inte så att vi inte har något att skriva om, det är bara så att vi än så länge är uppbokade fram tills tredje advent ungefär, eller nej just, då åker jag troligtvis upp till Stockholm så den veckan är också bokad. Och jul givetvis. Och antagligen nyår. Så nångång i början på nästa år då… Jisses. Det ÄR roligt att ha saker att göra men det finns ju så mycket annat man vill hinna med också!

Jaja, vi får se om jag lyckas styra upp någon vardagskvällsgrej så vi får någon regelbundenhet i det hela.

Annars så jobbar jag nu lite grann med att skriva i ordning den Wiki som vi tänkt ha för Daje gård! Det är fantastiskt roligt! Alla ni som känner mig kan ju tänka er, jag får kategorisera, dokumentera, göra listor och punkter… Ja jag är nörd, och det är underbart! Jag försvinner fullt från omvärden när jag sitter och sorterar vad och vart! Ibland gör jag det i smyg när Daniel sover. Det kommer antagligen blomma ut till en fullskalig fantastisk sjukdom inom en snar framtid!

Länkar när den börjar bli något, så länge kom jag på att jag ju borde publicera de arbeten jag gjort i skolan här också så ni får ta del av allt viktigt och bra jag skriver (…)!

Så här kommer då ett av mina skolarbeten: Eller just, en förklaring innan, M3-status på djuren betyder att de är helt fria från en sjukdom som heter Maedi Visna. Det är en dödlig sjukdom som lätt smittar mellan djuren. Den bryter ned fåren under en period av ett par veckor till ett par månader. Symptomen kommer smygande som förhöjd lammdödlighet, andnöd, avmagring, kroniska juverinflammationer, ojämn tillväxt med mera. Djuren kan inte bygga upp något immunförsvar mot sjukdomen och det finns inget botemedel. Med andra ord vill man INTE få in den bland sina får.

Så, arbetet:
Vilken ras lämpar sig bäst för självhushållning?

Vilken ras klarar sig bra på lättodlat foder, har lätta lamningar, är lätta att handskas med och har lite besvär med klövsjukdomar eller dylikt. Helst en lantras då dessa är mer anpassade för det svenska klimatet samt att de är djur som behöver bevaras. Det har heller inte varit en överdriven avelsindustri runt dessa djur för vare sig högproduktion av kött eller ull. Eftersom de inte behöver vara högproducerande vill jag tro att de mår bättre, lever längre och inte är lika mottagliga för sjukdomar som vissa av de högproducerande raserna. Jag valde att fördjupa mig i fyra av raserna, Finullsfåren, Gotlandsfåren, Gutefåren och Allmogefåren.

Finullsfår:

Positivt; lätta lamningar, lättskötta, ger både mjölk, ull, skinn och kött. Finns många får av denna ras så det förekommer ingen eller mycket lite inavel. Ullen är lättarbetad vid hantverk.

Negativt; många lamm och gör att tackorna antagligen behöver ett mer näringsrikt foder än övriga lantraser. Hög tillväxt på klövhornet, bör verkas oftare än två gånger per år. Något dyra i inköp.

Kostnad, djur med M3status och genbanksdjur utan moms: Tacklamm 1200, avelsbaggar 2500

http://www.finullsforeningen.se

Gotlandsfår (pälsfår):

Positivt; Ursvensk, eftertraktade skinn, goda modersegenskaper, bra slaktlamm, Klarar sig bra på lågproducerande marker. Lammen är klara för slakt samtidigt som pälsen är optimal ur skinnsynpunkt.

Negativt, Verkar inte ge så mycket mjölk, dyra i inköp, bredklövsanlag. Drabbas oftare av hypokalcemi än vita får.

Kostnad, djur med M3status och genbanksdjur antagligen ink moms;  Tacklamm 1800, Bagglamm 2500, äldre tacka 2400.

http://www.silverlock.se

Gutefår:

Positivt; ursvensk, ullen används till vadmal, lätta lamningar. Tål hårt väder och är bra på att söka bete.

Negativt; kan drabbas av månghornhet, horntrånghet och har bredklövsanlag. De har horn vilket är fint men läskigt. Föder i genomsnitt 1 lamm per lamning vilket är något lågt.

Kostnad, djur utan M3-status men genbanksdjur utan moms; Tacklamm ca 800 kr, bagglamm 800-1000

http://www.gutefar.se

Svenska Allmogefår (skogsfår, roslagsfår, m.fl):

Positivt; Gammal svensk ras. Passar i små flockar, ger bra ull och kött (vissa anser att denna ras ger mer välsmakande kött än andra raser, men det verkar vara en ganska vanlig åsikt hos de flesta av lantras-föreningarnas sidor oavsett ras). Blir lätt tama och är ”kloka”. Roslagsfåren är mindre än tex värmlandsfåren och behöver därför mindre kraftfoder.

Negativt; Det är inte ovanligt att baggarna har horn. Baggarna får lätt njursten av kraftfoder.

Kostnad, djur med M3status och genbanksdjur utan moms; Tacklamm ca 1400, Bagglamm 1100. Vuxen tacka 1600, vuxen bagge 1100.

http://www.allmogefar.se/

Slutsats

Min slutsats är att det viktigaste är att djuren kommer från en god uppfödare, med MV3-status och som har välmående djur. Därefter är lantraserna relativt lika vad det gäller deras beteenden, produktionsförmåga samt deras foderkrav. Vad gäller tamhet eller det sociala så är den viktigaste faktorn att umgås mycket med djuren och handskas tålmodigt och vänligt med dem.

De raser som snabbt försvann från mitt intresse var gutefåren och gotlandsfåren då de har en del ärftliga sjukdomar/defekter som inte är allt för ovanliga.

Därefter lutade jag länge mot allmogefåren, då roslagsfåren för att vara mer specifik med tanke på deras låga näringsbehov och, vad det verkar som, deras trevliga lynne. Finullsfåren är något dyra i inköp plus att de får lite för många lamm. Jag tycker ändå att finullfåren verkar som det bästa alternativet då framförallt deras ull och skinn är väldigt eftertraktade samt att de även ger mjölk utöver kött.

Uppdatering 6 mars 2012

Tror jag har ändrat mig nu. Finullsfåren får uppenbarligen ganska lätt mastit, juverinflammation, eftersom de många lammen bråkar om spenarna vilket gör att de lättare få sår och därigenom inflammationer. När en tacka väl fått mastit så blir hon, till skillnad från korna, aldrig frisk från det utan har förstört juver för all framtid. Detta verkar sådär så jag lutar mer mot allmogefåren nu igen. =)
Källor:

Jordbruksverket, de olika ras-sidorna, lammproducenterna.se, sva.se, alternativ.nu, faravelsforbundet.se

Bilder från gardhammar.se, lokus.se, gutefar.se, allmogefar.se

Publicerad den av — 2 kommentarer

Skolan

Jodå nu har skolan varit igång i drygt en månad och jag lär och jag lär!

Bara detta att sitta i skolbänken med 16-19 åringar är en stor aha-upplevelse. De är snälla och vänliga elever men i vissa klassrum, jäklar vad det kan låta. Var det så när man själv gick i gymnasiet? Inte undra på att man var trött konstant.

Hur som så är även lärarna väldigt öppenhjärtliga och har i de flesta fall stor förstående för vad vi har tänkt göra. De flesta av dem greppar tanken helt och kallar till sig mig när det är något på gång i ladugården som jag borde ta del av eller om något av djuren är sjuka och behöver behandling vilket jag borde se och lära mig. Det känns otroligt uppmuntrande att ha dessa lärare omkring sig och givetvis även många av de eleverna som också är införstådda i våra planer. Eleverna är också goda informatörer och många av dem har sysslat med djur merparten av sina liv vilket är lite imponerande!

Jag ska skriva ner mer info snart men jag tänkte ta lite foton först så ni får se de fina djuren vi har på Ingelstorpgymnasiet och därigenom också få en lite mer läsvänlig layout!

Publicerad den av — Lämna en kommentar

Antagen!

Så efter mycket väntan på att alla personer skulle finnas på plats vid samma tillfälle så var jag igår på Ingelstorpgymnasiet och satt tillsammans med Madelene från Kunskapsnavet (Komvux här i Kalmar), Ingeltorps studievägledare Mona samt Helena som är en av lärarna i lant- och smådjursutbildningarna.

Jag var lite orolig över att de inte riktigt skulle förstå vår tanke, eller avfärda den som totalt meningslös för dem att engagera sig i. Denna oro var emellertid helt onödig! De förstod snabbt vad vi är inne på att göra och även om de inriktar sig på storproduktion av de flesta slag så var det inga problem att knåpa ihop kurser så jag kom upp i 100% meningsfulla studier!

Jag kommer inte gå i någon specifik klass utan hoppa in på lektioner med fyra eller fem olika klasser. Något gav mig intrycket att jag kommer få vara ganska alert själv för att få någon ordning på mitt schema men det är ju lite av min expertis att organisera och strukturera! Både Mona och Helena verkade väldigt trevliga och hjälpsamma så jag har beslutat att Helena får bli min handledare. Ska bara komma ihåg att informera henne om det också på måndag!

Mitt schema under hösten kommer bli följande:

Måndagar fm etologi, em stall- och hästskötsel

Tisdagar fm hundkurs, em praktisk djurkunskap/ladugården

Onsdagar fm fårkurs, em ekologi

Torsdagar fm praktisk djurkunskap/ladugården, em Basmaskinkörning (traktor!)

Fredagar fm stall- och hästskötsel, em teoretisk djurkunskap

Finfint! I vår kommer jag gå kurser kring grovfoder, lantdjursskötsel, ekologisk odling, utrotningshotade arter samt ytterligare lite stall- och hästskötsel!

Jag fick med mig lite böcker hem som jag ska börja bläddra i också. Helgens göra kommer bli att införskaffa arbetskläder! Måste ha en del ombyten på plats i skolan då man inte får ha samma kläder på sig i stallet som hos smådjuren då det finns risk att bära med sig smittor mellan husen. Något säger mig också att jag nog gärna kommer byta om innan jag åker hem från ladugården!


 

Publicerad den av — 3 kommentarer

Hästkörning!

Vi har funderat en del kring häst vs traktor när det gäller att bruka marken.

Hästen kostar oss förvisso pengar i form av veterinärkostnader/försäkring och skoandet som man ska göra var 6te vecka. Men maten till hästen kommer vi ju själva odla så där blir ingen kontinuerlig kostnad. Däremot äter hästar mycket så vi kommer behöva ha ett antal hektar vall och havre enbart till dem.

Traktorn däremot kommer vi behöva disel och mellan varven olja till. Antagligen ett antal verkstadsbesök också då vi båda är tappade bakom gärsgården vad det gäller sådant. Det gäller förvisso även hästskötsel och diverse andra saker vi nu ska sysselsätta oss med men till skillnad från de så är ingen av oss intresserade av att lära oss mecka med traktorer.

Bernt och Märta!

Antagligen kommer vi ta den beryktade gyllene medelvägen och i första hand köra med hästar, men ha en traktor som back-up. På samma sätt som Bernt Andersson, känd av oss som Häst-Bernt, kör sitt jordbruk.

Tanken är att han ska bli vår lärare när det kommer till att köra häst i jordbruk så i måndags var vi hos honom på hans gård utanför Mölnbo för att testa på en första lektion!

Bernt kör med häst så mycket som möjligt när han brukar jorden. Han har två nordsvenskar men när det brådskar, eller om hästarna inte är riktigt krya så använder han istället sin traktor. Han är väldigt mån om att ta hand om gamla hästverktyg och har samlat på sig en anseenlig mängd manicker. Otroligt imponerande hur väl dessa gamla saker håller! De behöver smörjas lite emellanåt och självklart blir det något som då och då måste lagas, men med tanke på hur fragila dagens maskiner är så känns det ganska rättfärdigat att saker med 40-50 år på nacken inte alltid fungerar perfekt!

Bland alla dessa jordbruksverktyg så har Bernt bland annat en gammal tunna med en slang som är fastsatt på en vagn. Denna fylldes med ogräs- och insektsgift, sen kopplade man till den efter hästen, satte sig själv ovanpå tunnan och begav sig iväg för att spreja fälten och vägarna. Undrar vad hälsovårdsverket skulle säga om det idag. Som alla vet så är ogräs bland det mest envisa som finns så nu, ca 50 år efter att tunnan användes så står den nu på sin vagn och håller på att gömmas av sly och ogräs som sakta men säkert klär in den i grönska. Ödets ironi antar jag!

Vi var också uppe och kikade i hans lada där han förvarar sitt vinterfoder. 22-25 ton hö finns därinne vilket känns som en extrem mängd för oss men det går uppenbarligen åt. Bernt själv odlar ca 6 ha vall, han gödslar inte så han räknar att han får ut ca 17-18 ton därifrån. Resten får han köpa eller byta till sig av sina grannar. Utöver höet så tillkommer även havre som han odlar på ca 3 ha till djuren.

Hans besättning består av de två nordsvenskarna, två kor och just nu en tjurkalv av rasen fjällnära, 29 får vilkens ras jag nu inte minns tyvärr samt ett antal höns. I höst så kommer tjurkalven och 19 av fåren att gå till slakt.

Den äldsta av kossorna, hon är 17 år gammal (har jag för mig) och ger fortfarande mjölk!

Lilltjuren.

Daniel och den äldsta kossans dotter, hon är ca 14 år!

På försommaren hugger Bernt lövknippen och hänger dem på tork. Dem ger han sedan djuren nångång i veckan under vintern. Uppenbarligen fungerar även dessa torkade lövvippor lite som ett mirakelmedel för djuren. Om någon av dem blir hängiga och vägrar att äta så slänger han in en vippa. Det funkar uppenbarligen jättebra, djuren är straxt uppe på benen igen!

Även färska löv är åtråvärda, med lite samarbete så når man det mesta!

För grisar finns det ett liknande knep, men de kickar inte igång på torra löv. De vill ha ko- eller hästskit! Då är de uppe och bökar igen på nolltid! Märkliga djur…

Så, till sjäva hästkörningen!

Jag och Myran påväg mot stallet för att få på henne seldonen

Bernt förklarade de olika delarna i selet för oss samtidigt som han satte på dem på hästen ”Myran”. Sedan fick vi förklarat några grundregler för oss, låt aldrig hästen gå runt så att den möter dig, då kan du inte styra. Gå alltid på vänster sida om hästen (fick jag höra efter att fotot ovan blev taget!), allting ska göras på hästens vänstra sida från att sätta på grimman till att leda den. Säkerligen för att alla ska göra lika så det är lättare att ta över en häst som haft flera olika ägare.

Sen gick vi till skogs och fick öva på att ”köra” hästen medan vi gick bakom. Alltid gå 3 meter bakom hästen. Då når inte eventuella sparkar dig och du ramlar inte in i hästen ifall du själv skulle snubbla. Grundregler. I skogen gick det snabbare än på grusvägen! Dels ville hon väl kolla lite vad vi gick för samtidigt som hon fick lite arbetarglöd i sig. Det gällde att hålla igen för att inte behöva springa efter henne! Upp och ned för den lilla kullen. Mellan träd och buskar. Vi gick nog allt märkliga vägar enligt Myran!

När vi båda känt på att tömköra henne gåendes så kopplade Bernt fast vagnen så begav vi oss ut på småvägarna sittandes till vagn istället. Det kändes väldigt bra och Daniel föll nöjd in i rollen som kusk medan jag låg och tuggade på ett grässtrå i vagnen i äkta bondimitations-stil!

Tillbaka på gården så försökte vi hjälpa till att ta av selen men jäklar vad den väger! En hel del träningsvärk kommer det bli den första tiden på gården…

Så första lektionen avklarad, övriga har vi tänkt ta i vår då det är närmare till att vi själva skaffar häst. Så vi har allt så färskt som möjligt i huvudet är tanken. I början på september kommer vi börja i en ridskola med westernridning på Öland, kunskapsjakten är i full gång!

Publicerad den av — Lämna en kommentar

Plantering

Den sista månaden har allt avstannat lite i vår jakt på kunskaper och erfarenheter. Det har blivit sommar och även UTAN gård får man då fullt upp. Hur ska det gå sen? Jag vet att det handlar om prioriteringar, och det kan bli nog så svårt att prioritera rätt enbart med gårdsbestyren. Om man sen räknar in det allmänna sociala liv som vi förhoppningsvis fortfarande har… Tja det löser sig. Som sagt, alla är välkomna till gården och ni får mer än gärna hjälpa till! 😉

Men många är frågorna vi kommer ställas inför. Är det viktigare att slå höet än att skörda vad-man-nu-skördar-i-juni? Är det viktigare att plocka äpplena än svampen? Ska konserveringen av tomaterna gå före att plocka äggen? Vem tar hand om det sjuka djuret och vem får skörda fram in på natten? Och så vidare, ni fattar!

Visst, självklart vi kommer lära oss allt eftersom och efter ett par år av anteckningar och statistik kommer vi vara GRYMMA. Lika självklart som att vi kommer göra fel med hundra saker från början, men det är ju därför Daniel ska fortsätta jobba ett par år innan vi blir helt självförsörjande! Se, vi har tänkt på allt!

Hur som så har vi inte enbart legat på latsidan vad det gäller allt och inget! För någon månad sedan var jag ute på Norra Stene för att hjälpa till med färdigställandet av trädgårdslandet samt lite sådd och plantering.

För att det inte ska ta alltför lång tid innan man kan börja skörda har Carina drivit upp en del plantor i huset, på vanliga trähyllor av varianten förrådshyllor där hon tillfört extra ljus med hjälp av lysrör som inte bränner plantorna.

Carina odlar i växtföljd. Kort förklarat så planterar man olika ettåriga växter i olika rutor enligt ett schema. Nästa år byter man plats för alla plantor med ett steg åt sidan så att en annan gröda odlas i rutan. Anledningen är att olika växter tar och ger olika typer av näring till jorden. Då slipper man gödsla så mycket, man får massa bra insekter och daggmaskar i jorden så den mår bra och dessutom slipper man olika sjukdomar som kan ligga kvar i jorden till året efter. Vanligtvis angriper sjukdomarna bara en typ av planta och då får man bukt med det.

Potatis och tomater till exempel, tillhör samma släkte så därför planterar man dem långt ifrån varandra så att det dröjer ett par år innan tomaterna får stå i samma ruta. Bladmögel har jag för mig det är som är vanligt hos båda arterna.

En markör för raderna.

De rara små potäterna, de får man sätta för hand.

Vi mätte och rutade in med hjälp av snören så allt skulle bli rakt och lättskött. De har även en väldigt fiffig såmaskin som absolut kan vara värd att införskaffa om det är många och långa rader man ska så. Den  fungerar så att det finns olika iläggsskivor för olika fröer. Välj rätt skiva och sedan är det bara att gå. Inget krypande på knäna, paja ryggen eller räkna fröer!

Finns hos Lindbloms frö som även har ett stort och bra utbud av ekologiska fröer!

I början på augusti ska vi över till Häst-Bernt som är granne till Staffan och Carina. Där ska vi ta första lektionen i att lära oss köra med häst! Ska bli mycket intressant! Har vi tid tänkte jag även titta in hos på Norra stene och se efter hur grönsakslandet mår.

Publicerad den av — 3 kommentarer

Gården

Vi har sen ett par veckor tillbaka åkt runt och tittat på lite gårdar som är till salu. Inte för att vi ska köpa någon ännu, utan mest för att underhålla drömmen och låta fantasierna bli lite mer detaljerade.

Det har varit många bra besök då vi bland annat kommit fram till att en bäck nära boningshuset är jättefint. Det blir också en omöjlighet att vistas utomhus då även myggen älskar detta med vatten. Att mäklarbeskrivningar inte alltid stämmer överens med verkligheten är inte heller något nytt även om det vore intressant att försöka bilda en åker av ett kalhygge.

Så tack vare dessa besök har vi fått lite mer på benen kring vad vi faktiskt vill ha för typ av hus, mark, stall och läge på vår framtida gård.

Den biten är toppen. Den sämre biten är att vi hittat Gården. Den med stort G. Den som vore perfekt på nästan alla sätt och vis. Utöver faktumet att den ligger vid Flerohopp (antagligen det roligaste ortsnamnet i hela Sverige) så har den 10 ha mark, varav 4 är åker, 4 är bete efter en del röjning och ca 2 ha är skog. Två bäckar rinner genom egendomen på lagom avstånd från de två boningshusen som är helt ok. Man kan flytta in i dem med en gång. Lite finlir skulle vi vilja göra förvisso, bland annat återaktivera den gamla skorstenen och murstocken så vi kan få in en vedspis och en eller två kakelugnar!

På tomten finns massor av körsbärsträd och äppelträd. Vid den lilla uteplatsen vid manbygdsgården finns ett vindskydd uppsatt där fina vinrankor slingrade sig längst träramen. Vi kunde få russin!

I området finns mycket hästfolk också vilket vore toppen. Då kan man samköra lite när det ska tas ut hovslagare och veterinärer.

Så länge den finns till salu så finns gården på denna länk.

Men nej. Vi ska inte köpa den. Inte enbart av anledningen att den käre bankmannen som vi hade kontakt med för två veckor sedan valt att gå på semester utan att informera oss om detta, och därav inte vet om vi får ta ett lån eller inte. Sist vi hörde från honom skulle återkomma i frågan då att han fått våra kontouppgifter, gårdsuppgifterna och allt han bett om. Sedan. Tystnad. När Daniel ringde banken i fredags fick han informationen från en röstbrevlåda att bankmannen är på semester. Är det så man sköter kundkontakten på landet? Vad hände med service? Vad hände med att informera? Vill de inte ha kunder som tar miljonlån? Jag fattar inte.

Men det är inte därför vi inte ska köpa Gården. Vi ska vara resonabla och praktiska och bo ihop ett tag innan vi köper gård. Vi ska väl klara årsgränsen på förhållandet först och skaffa mer kunskap och massa annat som ska vara bra att ha pre-gård.

Men den är fin. Mycket fin.

Publicerad den av — 4 kommentarer

Två helger, fyra gårdsbesök, del 3 (av 2)

Jupp, det är rätt uppfattat. Jag gör min egen Douglas Adams och gör en triologi av den tvådelade historien!

Som jag nämnde så gick vårt fjärde besök till en liten gård ca 15 km utanför Visby där Anna och Max bor med sina två söner. De har drömmar som liknar våra, även om de kommit lite längre än oss!

Vi fick kontakt med dem tack vare Ramona på Lilla Hästnäs som är medlem i samma Brukshästförening som ovanstående. Att vi är totala främlingar kvittade totalt, Anna och Max tog hjärtligt emot oss och bjöd på en fantastisk veganlunch (!) med rostade rotsaker, quinoasallad, kirskålsröra, avokado & cashewröra och massa annat gott!

De köpte den gamla gården för ca 2-3 år sedan och håller nu på att renovera huset. Tanken är att de ska försöka återskapa huset till sitt forna skick innan dess att 60-talets spånplattor tog sin plats i huset och täckte de fina gamla väggarna. Golven ska också bytas och det mesta verkar påbörjat lite här och var i en kanske inte så strukturerad plan, men en väldigt engagerad och passionerad sådan!

Ett av de råden vi fick var just att försöka undvika att skaffa gård samtidigt som man får barn nummer två, tar hem tre olika djurraser OCH renoverar huset totalt. Ett gott råd! 😉

Medan lunchen förbereddes så gosade vi lite med den stackars kycklingen som råkat göra illa foten efter att den kläckts så den inte kunnat komma in under mamma-hönan för att få värme.

Jag kan tänka mig att låta det bli vardag att ha en kyckling inkrupen i sjalen!

När Anna hittade kycklingen var den halvt livlös och kall. De tog in och värmde upp lillen som även lyckades få ordning på den skadade foten lagom till dag två i livet. Så efter lunchen var det dags att återföra kycklingen till sin mamma även om det var tydligt att den inte var helt på det klara med vad den skulle göra hos hönan. Efter att de kvittrat och pratat med varandra ett tag så tog hönan tag i det hela. Den reste sig då helt sonika, gick fram till kycklingen och satte sig på den för att ruva. Kycklingen var inte alls med på noterna utan flydde förskräckt! Dock så hade de andra kycklingarna då kommit fram från hönans tidigare ruvställe så efter att ha studerat sina syskon så förstod lillen tillslut vad som gällde och begav sig in i värmen!

Hönsen de har är Gotlandshöns. Anna och Max inriktar sig också mot djur av lantras såsom vi tänkt göra. Anledningen är att de raserna är anpassade till vårt klimat och är tåligare än produktionsraser som tas fram enbart för att ge hög avkastning. Inom produktionen behöver djuren inte hålla mer än högst ett eller par år medan lantraserna kommer från den tid då djuren levde länge och gav mindre avkastning under längre tid. Hönsen blev inte utslitna genom att lägga flera ägg per dag vilket urkalkar deras skelett och korna kunde gå i backiga miljöer utan att riskera att bryta benet som vissa av dagens köttdjur då deras egen tyngd inte håller för ett snedsteg på en sten.

Jag fick även lära mig att finullsfåren också är en lantras, vilket var nytt och glädjande! Vi kom även överens om att fåren får bli Daniels område. Så fort jag kom i närheten av dem så sprang de bort medan de gärna stannade och kelade med honom!

Hästarna och korna kanske blir mitt område istället, jag ser iallafall inte lika… hård ut som Daniel när jag håller på med hästarna 😉

Aska, som deras Nordsvensk heter, är 8 år och de har tänkt använda henne som brukshäst. Hon är dock varken inriden eller inkörd ännu om jag minns rätt men tids nog.
Det ska bli väldigt spännande att följa deras utveckling och vi hoppas på att kunna hjälpa dem med att hässja av hö i midsommar!

Besöket avslutades med en smaskig dadelkaka. När vi går reser sig den äldsta sonen Alvar upp från sin stol och deklarerar så glatt som bara en tvååring med blöta byxor kan; ”Alvar har kissat!” 😉

Publicerad den av — Lämna en kommentar

Fantasilös

Senaste tiden har jag varit enormt slö vad det gäller matlagning.

Dels har jag varit ute och rest lite och oavsett vilken maträtt jag än börjar med så slutar det märkligt nog alltid med mackor med tahini och hallonsylt. Jättekonstigt. Oavsett vilka råvaror jag plockar fram. Varje dag slutar jag sittandes vid bordet och framför mig ligger dessa mackor. Det är ett mysterium.
Under tiden jag försöker finna en lösning sitter jag på Blå Lotus
Publicerad den av — 9 kommentarer

Två helger, fyra gårdsbesök, del 2

Då så, förra helgen fortsatte alltså vår gårdsbesöksturne och denna helg var det Gotland som fick äran att ta emot oss!

Gotland är ju känt för sina får, sina kaniner och sina Gotlandsruss. Hästarna är kanske de viktigaste djuren vi kommer ha på gården och vi kan ingenting alls om dem än så länge.

Därför blev det givet att leta reda på lite hästfolk på ön! Via eventet ”VM i plöjning” så hittade jag vidare till JUF (Jordbrukare ungdomens förbund) och där fann jag en lista på godkända domare i brukskörning. Bland dessa fanns en viss Leif Pettersson som bor på Lilla Hästnäs med Ramona Numelin som är delaktig i Hovleden som ordnar ridturer och dylikt på Gotland. Jag mailade henne och hon svarade glatt att de mer än gärna tog emot oss. Hon kontaktade också Anna och Max som har drömmar liknande våra och ordnade så vi även fick åka och hälsa på dem!

På lördagen träffade vi då Ramona och hennes dotter Märta. De som var först ut att att välkomna oss till gården var dock hundarna Eddie och Chili (de hette inget annat, jag har ALDRIG kallat Chili för Chip…) som gärna ville leka kasta gris.

Vi började med att titta på det bortglömda trädgårdslandet där några sparrisskott letat sig upp genom myllan. Hönsen följde ivrigt efter i hopp om att vi skulle börja påta och gräva i jorden. Kanske skulle vi få fram något smaskigt som de kunde hugga in på!

De har i dagsläget fyra fjordingar på gården och en Nordsvensk. Kanske är de faktiskt två nordsvenskar nu då Molly, den nordsvensk vi hälsade på när vi var där, var redo att föla när som helst!

Fina Molly

De använder sina hästar både för att rida, något som Märta är väldigt duktig på, och för att dra. De har många fina gamla redskap gjorda för hästar på gården och letar ständigt efter fler!

En superfin gammal släde för hästarna att dra

En slåttermaskin för hästarna

En… harv?

Vi tittade även på seldonen till hästarna och fick en snabbgenomgång kring vad man ska tänka på när man köper begagnade selen. Lädrets smidighet och sömmarna, som helst ska vara handsydda (!), är några exempel på vad man ska vara noga med att se över. När man tittar noga på allt detta får man utan tvekan stor respekt för sadelmakarna!

Av deras fyra fjordingarna så är tre av dem födda på gården (om jag minns rätt). Som Ramona utbrast när jag frågade om de någonsin sålde några av sina föl, ”Aldrig i livet! De är ju en del av familjen!” =)

Jag tror detta är Glittra, skulle kunna vara Glory också. Fjordingar är inte helt enkla att hålla isär utseendemässigt. Väldigt fina är de iallafall! Nope, hade fel, detta är Glory. Förlåt Glory!

Vi fick också veta att det nu är lag på att man ska ha ett skydd till hästarna i hagen så de kan skydda sig mot vädrets makter. På Lilla Hästnäs har de mycket skog i sina hagar som också skyddar mot hårt väder, men lag är lag och den måste följas.

Vindskyddet som är portabelt. OM man har något att flytta den med det vill säga.

Efter att vi gått runt ute och tittat och klämt på allt så gick vi in för att bläddra lite i alla böcker om hästhållning och brukshästar som familjen har samlat på sig. Jag fotade alla framsidor och ska börja tittar runt på antikvaritat/loppisar för att se om man kan finna dem där!

Fjordingar och Nordsvenskar är bra brukshästar, Ramona rekommenderade även Gotlandsrussen om vi inte har tänkt rida på dem. Eftersom Russarna är mindre så kommer vi antagligen behöva att båda två drar när man ska ploga eller göra de tunga sakerna.  Inte omöjligt, men kanske lite meckigare. Vi får fundera en del kring ras.

Vi åkte i alla fall ner till Lojsta hed för att hälsa på de Gotlandsrussar som lever nästan vilt på ett stort inhägnat område där. Ingvar, som är en av dem som sköter området och som utfodrar hästarna under vintern, kom dit när vi gick runt i hagen. Även av honom fick vi mycket bra information, både kring hästarna och kor då han själv är mjölkbonde sen många år tillbaka.

Jag kan erkänna att jag blev mycket mer förtjust i Russarna än jag trodde att jag skulle bli. De är otroligt fina och jag blev lite kär i dem, vem kan låta bli?

Mötet med Ramona och Märta var en otroligt bra introduktion till hästarnas värld och jag älskar den självklara hjälpsamheten och den kärlek till djuren som är så tydlig hos dem! Tusen tack till er båda!

Vid återbesök på Gotland kommer vi gärna förbi igen!

Publicerad den av — 6 kommentarer

Två helger, fyra gårdsbesök, del 1

Vi har gjort en hel del de senaste veckorna, vilket vi givetvis borde skrivit om här för länge sedan, men ni vet hur det är. Man ska bara och så kommer nästa sak innan man hunnit hälften av det man tänkt!

Därför delar jag in detta inlägg om de senaste helgerna i två delar!

För två helger sedan var vi åter på besök nere på Norra Stene och hälsade på Staffan. Vi tog en avstickare dit påväg hem från kosläppet i Tystberga där vi och 3500 (?!) andra tittade på kossorna som släpptes ut på grönbete. Enligt vad vi hört så blir de så lyckliga över att komma ut efter vinters tråkiga månader i ladan att de skuttar, stångas, leker och rusar runt i sommarhagen. Men dessa kossor var inte så sugna på att visa sin glädje. De var lite mer som Ferdinand mamma kan man säga.

Efter ett tag så gjordes dock några enstaka skutt och ett par stångningar. Kanske mest för att tillfredsställa publiken.

Efter detta så åkte vi som sagt över till Norra Stene och pratade med Staffan som är en aldrig sinande källa till information!

Smålammen som jag hälsade på i mars när de var nyfödda har nu vuxit till sig lite och springer runt, bräker och klättrar på sina vilande mammor. Beter sig som småbarn generellt med andra ord.

Vi fick många tips, bland annat på hur man enkelt gör ett galler som släpper igenom de lamm som är så pass små att de fortfarande behöver få nappa mjölkersättning men per automatik håller borta de som är tillräckligt stora för att klara sig på hö. Vissa behöver fortfarande matas med nappflaska då de inte behagar att gå till ”mjölkbaren” som de andra utan vill ha lite special treatment!

Vi fick höra hur Staffan skördar hö och att ett av hans bästa köp är en hötork. Den underlättar hela processen eftersom han inte behöver vänta på att höet torkat helt ute på åkern innan han tar hem det. Med hjälp av fläktar som han installerat under golvet till hölogen så får höet torka klart inomhus. Risken att allt ska gå om intet på grund av oförutsedda regnskurar eller allmänt dåligt väder sjunker betydligt! Dessutom slipper han vända höet så många gånger när det ligger ute, en process som skadar de fina grässtråna och bladen där mycket av näringen finns.

Han använder denna maskin för att suga upp löshöet till logen. Sedan sprutar den ut det i ett jämnt lager över golvet så att torkningen blir optimal. Det finns massor av inställningar man kan göra så den passar vilken lada som helst!

 

Staffan odlar ca 20 ha betesvall och det räcker till hans 40 tackor och cirka 100 lamm, samt till hans kusin som har 17 tackor och 40 lamm.

Våra tankar är att ha ca 4-6 ha betesvall där en viss del även är betesmark under sommaren. Detta ska då räcka till ca 5 tackor med kanske 10 lamm, 2 hästar av modellen mindre, 2 kor och eventuellt 2 kalvar. Kanske någon eller några getter också tids nog. Grisarna och hönsen får annan mat! Jag tror inte heller katterna eller hunden kommer nöja sig med detta till mat så till dem får vi fixa någon annan form av utfodring!

Efter två timmar hos Staffan så släppte vi honom fri från våra många frågor (vi kom in på vindkraftverk också, även där har han en del kunskap visade det sig!) och begav oss hem med mycket ny kunskap och många fina bilder!

Helgen därpå, dvs helgen som nyss passerat, så kidnappade jag Daniel till Gotland där vi hälsade på olika hästraser, kunniga hästmänniskor samt en liten familj med samma drömmar och visioner som vi själva! De har dock redan kommit igång med sin gård!

Behöver jag ens påpeka att vi vagt, vagt börjar ifrågasätta vårt beslut att vara kloka och vänta med att inskaffa gård tills nästa år? Men vi ska vara förståndiga!

Mer om Gotland strax!