Publicerad 3 kommentarer

Hästkörning!

Vi har funderat en del kring häst vs traktor när det gäller att bruka marken.

Hästen kostar oss förvisso pengar i form av veterinärkostnader/försäkring och skoandet som man ska göra var 6te vecka. Men maten till hästen kommer vi ju själva odla så där blir ingen kontinuerlig kostnad. Däremot äter hästar mycket så vi kommer behöva ha ett antal hektar vall och havre enbart till dem.

Traktorn däremot kommer vi behöva disel och mellan varven olja till. Antagligen ett antal verkstadsbesök också då vi båda är tappade bakom gärsgården vad det gäller sådant. Det gäller förvisso även hästskötsel och diverse andra saker vi nu ska sysselsätta oss med men till skillnad från de så är ingen av oss intresserade av att lära oss mecka med traktorer.

Bernt och Märta!

Antagligen kommer vi ta den beryktade gyllene medelvägen och i första hand köra med hästar, men ha en traktor som back-up. På samma sätt som Bernt Andersson, känd av oss som Häst-Bernt, kör sitt jordbruk.

Tanken är att han ska bli vår lärare när det kommer till att köra häst i jordbruk så i måndags var vi hos honom på hans gård utanför Mölnbo för att testa på en första lektion!

Bernt kör med häst så mycket som möjligt när han brukar jorden. Han har två nordsvenskar men när det brådskar, eller om hästarna inte är riktigt krya så använder han istället sin traktor. Han är väldigt mån om att ta hand om gamla hästverktyg och har samlat på sig en anseenlig mängd manicker. Otroligt imponerande hur väl dessa gamla saker håller! De behöver smörjas lite emellanåt och självklart blir det något som då och då måste lagas, men med tanke på hur fragila dagens maskiner är så känns det ganska rättfärdigat att saker med 40-50 år på nacken inte alltid fungerar perfekt!

Bland alla dessa jordbruksverktyg så har Bernt bland annat en gammal tunna med en slang som är fastsatt på en vagn. Denna fylldes med ogräs- och insektsgift, sen kopplade man till den efter hästen, satte sig själv ovanpå tunnan och begav sig iväg för att spreja fälten och vägarna. Undrar vad hälsovårdsverket skulle säga om det idag. Som alla vet så är ogräs bland det mest envisa som finns så nu, ca 50 år efter att tunnan användes så står den nu på sin vagn och håller på att gömmas av sly och ogräs som sakta men säkert klär in den i grönska. Ödets ironi antar jag!

Vi var också uppe och kikade i hans lada där han förvarar sitt vinterfoder. 22-25 ton hö finns därinne vilket känns som en extrem mängd för oss men det går uppenbarligen åt. Bernt själv odlar ca 6 ha vall, han gödslar inte så han räknar att han får ut ca 17-18 ton därifrån. Resten får han köpa eller byta till sig av sina grannar. Utöver höet så tillkommer även havre som han odlar på ca 3 ha till djuren.

Hans besättning består av de två nordsvenskarna, två kor och just nu en tjurkalv av rasen fjällnära, 29 får vilkens ras jag nu inte minns tyvärr samt ett antal höns. I höst så kommer tjurkalven och 19 av fåren att gå till slakt.

Den äldsta av kossorna, hon är 17 år gammal (har jag för mig) och ger fortfarande mjölk!

Lilltjuren.

Daniel och den äldsta kossans dotter, hon är ca 14 år!

På försommaren hugger Bernt lövknippen och hänger dem på tork. Dem ger han sedan djuren nångång i veckan under vintern. Uppenbarligen fungerar även dessa torkade lövvippor lite som ett mirakelmedel för djuren. Om någon av dem blir hängiga och vägrar att äta så slänger han in en vippa. Det funkar uppenbarligen jättebra, djuren är straxt uppe på benen igen!

Även färska löv är åtråvärda, med lite samarbete så når man det mesta!

För grisar finns det ett liknande knep, men de kickar inte igång på torra löv. De vill ha ko- eller hästskit! Då är de uppe och bökar igen på nolltid! Märkliga djur…

Så, till sjäva hästkörningen!

Jag och Myran påväg mot stallet för att få på henne seldonen

Bernt förklarade de olika delarna i selet för oss samtidigt som han satte på dem på hästen ”Myran”. Sedan fick vi förklarat några grundregler för oss, låt aldrig hästen gå runt så att den möter dig, då kan du inte styra. Gå alltid på vänster sida om hästen (fick jag höra efter att fotot ovan blev taget!), allting ska göras på hästens vänstra sida från att sätta på grimman till att leda den. Säkerligen för att alla ska göra lika så det är lättare att ta över en häst som haft flera olika ägare.

Sen gick vi till skogs och fick öva på att ”köra” hästen medan vi gick bakom. Alltid gå 3 meter bakom hästen. Då når inte eventuella sparkar dig och du ramlar inte in i hästen ifall du själv skulle snubbla. Grundregler. I skogen gick det snabbare än på grusvägen! Dels ville hon väl kolla lite vad vi gick för samtidigt som hon fick lite arbetarglöd i sig. Det gällde att hålla igen för att inte behöva springa efter henne! Upp och ned för den lilla kullen. Mellan träd och buskar. Vi gick nog allt märkliga vägar enligt Myran!

När vi båda känt på att tömköra henne gåendes så kopplade Bernt fast vagnen så begav vi oss ut på småvägarna sittandes till vagn istället. Det kändes väldigt bra och Daniel föll nöjd in i rollen som kusk medan jag låg och tuggade på ett grässtrå i vagnen i äkta bondimitations-stil!

Tillbaka på gården så försökte vi hjälpa till att ta av selen men jäklar vad den väger! En hel del träningsvärk kommer det bli den första tiden på gården…

Så första lektionen avklarad, övriga har vi tänkt ta i vår då det är närmare till att vi själva skaffar häst. Så vi har allt så färskt som möjligt i huvudet är tanken. I början på september kommer vi börja i en ridskola med westernridning på Öland, kunskapsjakten är i full gång!