Etikett: utbildning

Publicerad den av — 2 kommentarer

Bygga gärdsgård

Vi går som sagt en kurs i att bygga gärdsgårdar nu också, det hör ju självklart hemma på en gård!

Gärdsgård som jag varit med o byggt!

Teorin bakom byggandet tycker jag inte är särskilt märkligt, man ser en gärdsgård och det krävs inte något mästerintellekt för att räkna ut hur de byggs. Däremot är det ju alltid småsaker som man lätt missar om man skulle försöka sig på det hela själv, som med så mycket annat. Därför känns det väldigt bra att gå denna kurs, man provar och gör sina misstag på någon annans grejer och så får man till det perfekt hemma på gården!

Man använder alltså inga spikar, skruvar eller ståltrådar när man gör en äkta gärdsgård.

Enestörarna

Stakarna/störarna, dvs pålarna som slås ner i jorden, är kraftiga en-påkar som bör vara ca 2 meter långa, men gärna i varierande längder så det ser ”äkta” ut, inga färdigsågade saker från Bauhaus! Diametern på den tjockaste delen bör vara mellan 5-10 cm och man ”barkar” dem längst tre sidor, man hyvlar alltså bort barken, från topp till botten, på tre sidor. Den biten som man hyvlar bort bör vara 2-3 cm och man gör detta för att träet ska torka snabbare samt att inte insekter ska bygga bon under barken och äta upp träet.

Änden på enestaken, den tjockaste delen ska vässas eftersom det är den som ska ner i marken. Man bör
behandla änden så den inte ruttnar för fort i jorden. Det finns olika tekniker, man kan elda dem, sk kolning, eller så kan man doppa dem i tjära, träolja eller spillolja. Det sista är då inte lika miljövänligt som de tidigare. Tjära är dock känt för att locka till sig vildsvin vilket kan vara bra att ha i åtanke… De slås ner 30-40 cm, eller tills de sitter fast.

Slanorna, dvs de som ligger längst med gärdsgården i nån 30-gradig lutning eller därikring, består av undertryckt gran. Det är alltså granar som inte kommit till sig att växa lika stort som sina intilliggande syskon. De är alltså ca 60 år gamla men har en diameter på ca 10-13 cm. Eftersom de växer långsammare blir de mer kompakta och håller därför mycket bättre. Man har olika längder på dem mellan 2,5-5 meter. Det är bra att använda 6-9 höjder så man får lite variation. Ju grövre och längre slanor desto färre behövs. Lättaste sättet att få tag på undertryckt gran är genom att kontakta skogsägare som ska slutaavverka. De vill sällan ha de små granarna och därför blir de bara överkörda av de stora maskinerna.

Slanorna barkas för att torka bättre och inte ge skydd för skadedjur.

Verktyg för att barka

Man barkar även slanorna på samma sätt som med stakarna.

Vidjorna, de som man knyter ihop stakarna med, består även de av gran. Man ska klippa dessa grankvistar samma dag som de ska användas annars torkar de och blir svårare att använda. De ska vara 1,5-2 meter långa och man ska ta kvistar som hänger nedåt, de som strävar uppåt är för hårda och knäcks lätt när man börjar tvinna dem. Man ska heller inte använda grenar som bildar ett Y eftersom de knäcks där förgreningen börjar.

Vidjorna, avkvistade och klara att värmas.

Man tar bort alla kvistar utom de sista 15 cm.

Först när man har allt detta klart så börjar man med att spetta upp hål för stakarna. De ska vara djupa och breda hål som man sen stöter ner staken i så den sitter fast ordentligt. Man ska undvika att använda hammare eftersom det kan finnas sten i marken och då kan man göra sig illa om man använder hammare. Man sätter ner stakarna två och två med ca 10 cm dem emellan. Ta en grov stake på ena sidan och en smalare på den andra. Vid nästa stakpar, som sätts 1 meter längre bort, så byter man plats på den grova staken och den smala så inte alla grova stakar hamnar på samma sida av staketet.


Stakarna sätts så att de lutar lite utåt och bildar ett V för att det ska bli stabilare när man sedan binder ihop dem.

Ta ett snöre från det första stakparet och dra ut den linje som du vill att gärdsgården ska följa. Sätt sedan upp alla stakpar med ca 1 meters mellanrum, ju tätare stakarna står desto stabilare blir gärdsgården. För att öka stabiliteten ytterligare så sätter man dit stöttestakar. Dessa placeras med ett mellanrum av 5-6 stakar och går mellan stakar och slanor, ju högre upp desto bättre men alltid under en slana. Man sätter stötten på varannan sida av staketet hela tiden för att få bättre stabilitet. De går ut ca 60-70 cm från själva gärdsgården och sätts lite framför staken så stöttestaken och slanorna bildar ett något skevt uppochnedvänt V.

Man börjar med paret längst bort och sätter en vidja ca 15 cm upp på stakarna. Vidjorna värms ett tag över eld för att bli mjuka nog att tvinna. Det tar ca 10-15 min för vidjorna att värmas upp men det är bra att hålla koll på dem. Allt beror ju på hur högt ovanför elden de värms och hur tjocka de är. De ska givetvis inte brinna. Kursledaren David Eriksson har en gammal oljetunna som han mycket smidigt värmer dem i.

Vidjorna värms, använd HANDSKAR när de tvinnas!

När man fäster vidjan så är tvinnandet det huvudsakliga för att de ska hålla bättre och inte torka sönder. Det ska dock inte tvinnas för mycket utan man får se till att vidjan hela tiden tvinnas och snurras runt stakarna under ett jämnt tryck. När man håller på med de varma/ljumna vidjorna så har man handskar, de bränner annars lätt sönder huden. Det är bra att värma ca 3 st åt gången, hinner de kallna innan man tvinnat och fäst dem så knäcks de. Man håller i den yttersta spetsen och lägger vidjan runt staken längst bort ifrån sig och sedan så drar man spetsen mot sig samtidigt som man tvinnar grenen med andra handen.

När den grönskande biten kommit fram till den sidan som man tvinnar så snurrar man in den i grenen och snor om den andra staken. Man tvinnar och slår ytterligare ett varv runt stake nr 1 så det bildas en åtta, sett ovanifrån, på en åtta på en åtta. Efter ett/två varv av åttan så drar man i vidjan så att störarna blir raka.

Man drar hårt som attan. Sedan fortsätter man dra åt samtidigt som man tvinnar och fortsätter göra åttor. När vidjan är slut så tvinnar man den hela vägen ut och stoppar sedan ner stumpen i ett av hålen som bildas i åttan.

Sedan låser man vidjan genom att slå ihop den med baksidan av en yxa så att varje varv ligger väldigt tätt.

När man gjort den första vidjan så placeras en slana med den grövsta änden uppåt ovanpå denna vidja och  sedan låter man den löpa diagonalt nedåt så den hamnar straxt ovanför marken ca 20 cm bortom nästa stakpar. Där lägger man en knytnävsstor sten som slanan får vila på, ligger den mot marken så ruttnar den snabbt.

Efter detta så knyter man en ny vidja ca 5-10 cm ovanför slanan på stakpar nr 1 samt en vidja i samma höjd som den första vidjan (dvs ca 15 cm upp från marken) fast på stakpar nr 2. Nästa slana vilar alltså även denna med den grövsta delen uppåt (liksom alla slanor kommer göra) på vidjorna på stakpar nr 1 och 2 och kapas 20 cm efter stakpar nr 3 där spetsen vilar mot en sten.

Så är det bara att fortsätta, man brukar normalt ha ca 6 slanor i höjd. Det första stakparet kommer ha vidjor för varje slana men sedan så vilar de bara på en vidja vid varannat stakpar. Varje stakpar kommer alltså få 3 vidjor och dessa sätter man på samma höjd på det ser bra ut.

När man kommer så långt att man börjar gå framåt istället för endast uppåt med slanorna så lägger man den högsta punkten på slanan mellan stakparen och försöker hålla samma avstånd mellan varje slut på slanorna som det är mellan stakarna. Här kan slanorna bli för korta för att nå ned till marken och då lägger man dem omlott så att de smala ändarna möts på mitten, då upplever man inte att slanan är ojämn i sin tjocklek.

Ungefär så långt har vi kommit än så länge. Nästa kurstillfälle är på lördag och då ska vi lära oss göra avslut och grindar, hoppas på fint väder!

/Jess

Publicerad den av — 6 kommentarer

Hösten som varit

Även om det är svårt att tro när dimman ligger tjock, iphonen säger runt +7 grader varje morgon och det är frostfritt när man går till sängs så är det faktiskt första advent nästa helg! Gillar ordet advent, väntan. Förutom allt som byggts in i ordet under alla de år jag levat (julklappar, födelsedag, lucia, glitter och äntligen lite färg!) så är själva ordet i säg väldigt melodiöst klingande. Och så ser ordet snyggt ut! Skrivet dvs. I min värld i alla fall. Hur som, jag gillar advent och denna tid innebär att jag snart har gått klart min första termin på skolan.

Det har varit väldigt roligt på många sätt och framför allt så har jag ju fått lyxen att pyssla med djuren så mycket! Jag har kommit fram till att jag verkligen gillar kor. De är så snälla, fina och roliga. Sjukt nyfikna och sjukt lättpåverkade av grupptryck! Väldigt skoj att se och skratta åt. Sen var jag med om två kalvningar förra veckan, och dagen innan jag var i ladugården så föddes ett par tvillingkvigor!

Tvillingkvigorna! Tur, om kalvarna skulle vara av olika kön så skulle det antagligen medföra att kvigan blev steril, något blir fel med hormonhalterna har jag för mig när de legat i samma livmoder.

Alldeles nyfödd liten kalv!

Slicka ren, slicka torr, lära sig känna igen varann

Både kor och kalvar är ju så fina. Båda vill dessutom gärna slicka och suga på fingrar, fickor, armbågar eller vad de nu kommer åt. Självklart är kalvarna lite mer ivriga med detta beteende men korna är inte långt ifrån. När man går bort från dem står de och tittar förvirrat efter en, undrandes vad som hände.

Halluuu vart ska du?

När kalvarna skilts från sina mammor efter ca 4 dagar så får de först bo i ensamboxar för att de ska lära sig dricka mjölk ur plastspenen och så de får lite tid att titta på de andra kalvarna innan de släpps ihop. Vissa av våra kor är av rasen ”Jersey” och de kan vara ganska små. Denna lilla finaste krabat var vi tvungna att bygga lite extragaller åt så hon inte skulle klättra ur boxen!

Så utöver korna har jag varit lite med kaninerna och våra söta dvärggetter också. Dock så har jag inte lagt så jättemycket energi på dem eftersom vi ändå inte tänkt ha varesig de ena eller de andra. Hönsen har jag spenderat lite mer tid med, även om de mest går runt och pickar och gal. Galandet är tupparnas sätt att markera revir, en annan viktig anekdot med höns är att vissa av dem gärna flyr men att de oftast håller sig i krokarna (tillbringade ca 1 timme om inte mer på att försöka få in en av djungeltupparna som rymt tidigare på terminen).

Bill och Bull. Eller var det tvärt om?

Kaninras… nånting. Har inte lagt så mycket energi på dem även om de ju är väldigt söta!

Ölandstuppar

Grisarna och hästarna är ju givetvis också underhållande. Hästarna väldigt fina och personliga, grisarna väldigt roliga. I alla fall kultingarna, suggorna är lite för stora tycker jag… Daniel är mycket förtjust i grisarna och visst har de sin charm, även om jag hellre håller mig till korna!

Utöver detta så har vi varit iväg på våra små studiebesök, dels har vi tagit ridlektioner hos Anna på Stall Västergården i western-ridning och även provat på att tömköra häst på volt. Mycket svårare än det ser ut kan jag säga. Anna är en fantastisk hästmänniska så vi ska lära oss så mycket vi kan från henne!

Vi har även varit och besökt Lennart och Veronika på Nöbblegård där de bland annat gör sin egen kallpressade rapsolja. Ekologisk såklart! Väldigt trevliga människor som vi hoppas på att kunna besöka igen.

Vårt senaste besök var hos Anna och Fredrik i Skåne. De har de fantastiskt fina Lapska Vallhundarna som jag snöat in på sen jag började i hundkursen på skolan. Jag har läst och läst och pratat med flera olika uppfödare av denna ras. De vill ha sysselsättning och aktivering vilket självklart har sina för- och nackdelar men ju mer jag läst och pratat med dessa människor, desto mer har jag känt att en sådan vill jag att vi skaffar! Det är ju dock väldigt lätt att läsa in vad man vill i beskrivningar, så när man väl bestämt sig att man är positiv till något så är det svårt att få det ur huvudet. Därför ville jag att vi skulle träffa några Lapska Vallhundar och även någon annan ras innan vi bestämde oss. Så vi var ute hos Anna och Fredrik som sagt som har tre stycken av dessa fantastiskt fina hundar och både jag och Daniel blev helsålda. Det känns så roligt att hundarna var exakt allt som jag hade förväntat mig och hoppats på! Lyckligtvis så bedriver paret även en kennel, Raiikas Kennel, så förhoppningsvis kan vi skaffa valp via dem! Jag tog tyvärr inga bilder på sötnosarna men titta gärna på deras hemsida, Anna har tagit många fina bilder!
Så, det var nog det som jag borde få med i detta inlägg. Nu när vi kommit ifatt så hoppas jag på att vi ska vara lite duktigare med att uppdatera så snart vi gjort något nytt!
Just, vi fick ett gäng päron från ett par vänner, så nu har jag även provat lägga in päron för vinterbehovet! Vi har även införskaffat en glassmaskin, så vi inte behöver vara utan detta högst nödvändiga livsmedel!

Inlagda päron, de första i sockerlag och kanel, de gulaktiga är julpäron, inlagda i sockerlag med saffran, kanel och kryddnejlika.

Glassmaskinen

Publicerad den av — Lämna en kommentar

Får för självhushållning

Jag måste få igång minna pysselkvällar snart igen så jag får tid att skriva något här i bloggen! Det är inte så att vi inte har något att skriva om, det är bara så att vi än så länge är uppbokade fram tills tredje advent ungefär, eller nej just, då åker jag troligtvis upp till Stockholm så den veckan är också bokad. Och jul givetvis. Och antagligen nyår. Så nångång i början på nästa år då… Jisses. Det ÄR roligt att ha saker att göra men det finns ju så mycket annat man vill hinna med också!

Jaja, vi får se om jag lyckas styra upp någon vardagskvällsgrej så vi får någon regelbundenhet i det hela.

Annars så jobbar jag nu lite grann med att skriva i ordning den Wiki som vi tänkt ha för Daje gård! Det är fantastiskt roligt! Alla ni som känner mig kan ju tänka er, jag får kategorisera, dokumentera, göra listor och punkter… Ja jag är nörd, och det är underbart! Jag försvinner fullt från omvärden när jag sitter och sorterar vad och vart! Ibland gör jag det i smyg när Daniel sover. Det kommer antagligen blomma ut till en fullskalig fantastisk sjukdom inom en snar framtid!

Länkar när den börjar bli något, så länge kom jag på att jag ju borde publicera de arbeten jag gjort i skolan här också så ni får ta del av allt viktigt och bra jag skriver (…)!

Så här kommer då ett av mina skolarbeten: Eller just, en förklaring innan, M3-status på djuren betyder att de är helt fria från en sjukdom som heter Maedi Visna. Det är en dödlig sjukdom som lätt smittar mellan djuren. Den bryter ned fåren under en period av ett par veckor till ett par månader. Symptomen kommer smygande som förhöjd lammdödlighet, andnöd, avmagring, kroniska juverinflammationer, ojämn tillväxt med mera. Djuren kan inte bygga upp något immunförsvar mot sjukdomen och det finns inget botemedel. Med andra ord vill man INTE få in den bland sina får.

Så, arbetet:
Vilken ras lämpar sig bäst för självhushållning?

Vilken ras klarar sig bra på lättodlat foder, har lätta lamningar, är lätta att handskas med och har lite besvär med klövsjukdomar eller dylikt. Helst en lantras då dessa är mer anpassade för det svenska klimatet samt att de är djur som behöver bevaras. Det har heller inte varit en överdriven avelsindustri runt dessa djur för vare sig högproduktion av kött eller ull. Eftersom de inte behöver vara högproducerande vill jag tro att de mår bättre, lever längre och inte är lika mottagliga för sjukdomar som vissa av de högproducerande raserna. Jag valde att fördjupa mig i fyra av raserna, Finullsfåren, Gotlandsfåren, Gutefåren och Allmogefåren.

Finullsfår:

Positivt; lätta lamningar, lättskötta, ger både mjölk, ull, skinn och kött. Finns många får av denna ras så det förekommer ingen eller mycket lite inavel. Ullen är lättarbetad vid hantverk.

Negativt; många lamm och gör att tackorna antagligen behöver ett mer näringsrikt foder än övriga lantraser. Hög tillväxt på klövhornet, bör verkas oftare än två gånger per år. Något dyra i inköp.

Kostnad, djur med M3status och genbanksdjur utan moms: Tacklamm 1200, avelsbaggar 2500

http://www.finullsforeningen.se

Gotlandsfår (pälsfår):

Positivt; Ursvensk, eftertraktade skinn, goda modersegenskaper, bra slaktlamm, Klarar sig bra på lågproducerande marker. Lammen är klara för slakt samtidigt som pälsen är optimal ur skinnsynpunkt.

Negativt, Verkar inte ge så mycket mjölk, dyra i inköp, bredklövsanlag. Drabbas oftare av hypokalcemi än vita får.

Kostnad, djur med M3status och genbanksdjur antagligen ink moms;  Tacklamm 1800, Bagglamm 2500, äldre tacka 2400.

http://www.silverlock.se

Gutefår:

Positivt; ursvensk, ullen används till vadmal, lätta lamningar. Tål hårt väder och är bra på att söka bete.

Negativt; kan drabbas av månghornhet, horntrånghet och har bredklövsanlag. De har horn vilket är fint men läskigt. Föder i genomsnitt 1 lamm per lamning vilket är något lågt.

Kostnad, djur utan M3-status men genbanksdjur utan moms; Tacklamm ca 800 kr, bagglamm 800-1000

http://www.gutefar.se

Svenska Allmogefår (skogsfår, roslagsfår, m.fl):

Positivt; Gammal svensk ras. Passar i små flockar, ger bra ull och kött (vissa anser att denna ras ger mer välsmakande kött än andra raser, men det verkar vara en ganska vanlig åsikt hos de flesta av lantras-föreningarnas sidor oavsett ras). Blir lätt tama och är ”kloka”. Roslagsfåren är mindre än tex värmlandsfåren och behöver därför mindre kraftfoder.

Negativt; Det är inte ovanligt att baggarna har horn. Baggarna får lätt njursten av kraftfoder.

Kostnad, djur med M3status och genbanksdjur utan moms; Tacklamm ca 1400, Bagglamm 1100. Vuxen tacka 1600, vuxen bagge 1100.

http://www.allmogefar.se/

Slutsats

Min slutsats är att det viktigaste är att djuren kommer från en god uppfödare, med MV3-status och som har välmående djur. Därefter är lantraserna relativt lika vad det gäller deras beteenden, produktionsförmåga samt deras foderkrav. Vad gäller tamhet eller det sociala så är den viktigaste faktorn att umgås mycket med djuren och handskas tålmodigt och vänligt med dem.

De raser som snabbt försvann från mitt intresse var gutefåren och gotlandsfåren då de har en del ärftliga sjukdomar/defekter som inte är allt för ovanliga.

Därefter lutade jag länge mot allmogefåren, då roslagsfåren för att vara mer specifik med tanke på deras låga näringsbehov och, vad det verkar som, deras trevliga lynne. Finullsfåren är något dyra i inköp plus att de får lite för många lamm. Jag tycker ändå att finullfåren verkar som det bästa alternativet då framförallt deras ull och skinn är väldigt eftertraktade samt att de även ger mjölk utöver kött.

Uppdatering 6 mars 2012

Tror jag har ändrat mig nu. Finullsfåren får uppenbarligen ganska lätt mastit, juverinflammation, eftersom de många lammen bråkar om spenarna vilket gör att de lättare få sår och därigenom inflammationer. När en tacka väl fått mastit så blir hon, till skillnad från korna, aldrig frisk från det utan har förstört juver för all framtid. Detta verkar sådär så jag lutar mer mot allmogefåren nu igen. =)
Källor:

Jordbruksverket, de olika ras-sidorna, lammproducenterna.se, sva.se, alternativ.nu, faravelsforbundet.se

Bilder från gardhammar.se, lokus.se, gutefar.se, allmogefar.se

Publicerad den av — 2 kommentarer

Skolan

Jodå nu har skolan varit igång i drygt en månad och jag lär och jag lär!

Bara detta att sitta i skolbänken med 16-19 åringar är en stor aha-upplevelse. De är snälla och vänliga elever men i vissa klassrum, jäklar vad det kan låta. Var det så när man själv gick i gymnasiet? Inte undra på att man var trött konstant.

Hur som så är även lärarna väldigt öppenhjärtliga och har i de flesta fall stor förstående för vad vi har tänkt göra. De flesta av dem greppar tanken helt och kallar till sig mig när det är något på gång i ladugården som jag borde ta del av eller om något av djuren är sjuka och behöver behandling vilket jag borde se och lära mig. Det känns otroligt uppmuntrande att ha dessa lärare omkring sig och givetvis även många av de eleverna som också är införstådda i våra planer. Eleverna är också goda informatörer och många av dem har sysslat med djur merparten av sina liv vilket är lite imponerande!

Jag ska skriva ner mer info snart men jag tänkte ta lite foton först så ni får se de fina djuren vi har på Ingelstorpgymnasiet och därigenom också få en lite mer läsvänlig layout!

Publicerad den av — Lämna en kommentar

Antagen!

Så efter mycket väntan på att alla personer skulle finnas på plats vid samma tillfälle så var jag igår på Ingelstorpgymnasiet och satt tillsammans med Madelene från Kunskapsnavet (Komvux här i Kalmar), Ingeltorps studievägledare Mona samt Helena som är en av lärarna i lant- och smådjursutbildningarna.

Jag var lite orolig över att de inte riktigt skulle förstå vår tanke, eller avfärda den som totalt meningslös för dem att engagera sig i. Denna oro var emellertid helt onödig! De förstod snabbt vad vi är inne på att göra och även om de inriktar sig på storproduktion av de flesta slag så var det inga problem att knåpa ihop kurser så jag kom upp i 100% meningsfulla studier!

Jag kommer inte gå i någon specifik klass utan hoppa in på lektioner med fyra eller fem olika klasser. Något gav mig intrycket att jag kommer få vara ganska alert själv för att få någon ordning på mitt schema men det är ju lite av min expertis att organisera och strukturera! Både Mona och Helena verkade väldigt trevliga och hjälpsamma så jag har beslutat att Helena får bli min handledare. Ska bara komma ihåg att informera henne om det också på måndag!

Mitt schema under hösten kommer bli följande:

Måndagar fm etologi, em stall- och hästskötsel

Tisdagar fm hundkurs, em praktisk djurkunskap/ladugården

Onsdagar fm fårkurs, em ekologi

Torsdagar fm praktisk djurkunskap/ladugården, em Basmaskinkörning (traktor!)

Fredagar fm stall- och hästskötsel, em teoretisk djurkunskap

Finfint! I vår kommer jag gå kurser kring grovfoder, lantdjursskötsel, ekologisk odling, utrotningshotade arter samt ytterligare lite stall- och hästskötsel!

Jag fick med mig lite böcker hem som jag ska börja bläddra i också. Helgens göra kommer bli att införskaffa arbetskläder! Måste ha en del ombyten på plats i skolan då man inte får ha samma kläder på sig i stallet som hos smådjuren då det finns risk att bära med sig smittor mellan husen. Något säger mig också att jag nog gärna kommer byta om innan jag åker hem från ladugården!


 

Publicerad den av — Lämna en kommentar

Utbildningar!

Så har jag pratat med Kunskapsnavet i Kalmar och det verkar inte helt omöjligt att vi lyckas sy ihop en utbildning till mig på Ingelstorpgymnasiet när jag väl flyttar ner!

Jag har dock försäkrat mig genom att söka till fem halvtids-distansutbildningar också. Skulle jag komma in på alla så får jag väl välja, detta är första gången jag någonsin sökt till högskola så det känns lite märkligt. =)

De utbildningar jag sökt är följande:

Djurhållning i ekologiskt lantbruk
Vallfoder – odling och utfodring
Djurhållning, inriktning mot lantbrukets djur
Fårproduktion och företagande
Grisproduktion

Jag kan erkänna att jag inte är så jättesugen på de två sista. Själva ordet ”produktion” är inte så värst tilltalande, det är ju just vad vi vill komma ifrån. Jag tror dock speciellt på de två första! De övriga är mest för att det uppenbarligen är bra att söka många kurser. Så säger de lärde iallafall! =)

Fram tills dess att det blir något av detta så får vi drömma lite och igår gick jag runt på trädgårdsmässan i Älvsjö för att få inspiration! Såg bland annat dessa fina skisser av The Vegetable garden från Taschen förlag, isbn 9783 836 517 775

Fanns lite märkliga saker också, en sak som kan vara bra för grönsakslandet? Dock undrar man lite vem som tar deras bilder och kanske främst vilket årtionde de är tagna. 😉

Självklart blev jag tvungen att köpa lite fröer också… Vart jag ska få plats för dem i min lägenhet om 25 kvadrat är en annan fråga! 😉 Jag ska bläddra lite i min fina bok av Lena Israelsson efter tips och idéer!