Författare: Jessica Pettersson

Publicerad den av — Lämna en kommentar

Senhöst

Mörkret har entrat scenen. Vi drog tillbaka klockan i helgen och vips så var det kolmörkt klockan fem på eftermiddagen. Kylan står på vänt om kröken, under månklara nätter vågar den sig fram och inspekterar sina kommande ägor. Lämnar efter sig en hinna vit frost så vi inte glömmer vad som komma skall.

Det är något sällsamt med den här tiden på året. Väntan på vintern ligger i luften samtidigt som dagar med sol påminner om sommarens värme. Marken är täckt med höstens gyllene löv och småfåglarna söker sig närmare för att se vart de kan finna mat i vinter.

Fortsätt läsa Senhöst

Publicerad den av — Lämna en kommentar

Hej jag heter Jessica…

… och är en kycklingdödare.

Ni minns kanske att det var tre ägg som hönan Selma ruvade på. Jag tog som sagt in äggen då hon hade klivit av dem och de hade svalnat något. När jag då rådslog med Daniel kring vad vi skulle göra med dessa ägg så hittade sig en liten näbb ut och pickade på min handflata.

Vi knackade upp ägget lite och lade tillbaka det samt de andra två äggen i redet och plockade tillbaka Selma så hon ruvade på dem igen. Dagen efter så kvittrade den lilla kycklingen glatt under sin mamma och de andra äggen förhöll sig stilla. Jag pratade med Lisette Vincent som är uppfödaren till våra höns om hur vi skulle göra med det lilla livet och allt därikring. Fick mycket bra information och hon sa det att såvida inte kycklingen skulle tas bort från hönan, eller i de fall då hönan får väldigt många kycklingar, typ 15, så behövs ingen värmelampa. Mamman tar hand om kycklingen bäst, i alla fall nu när det inte är minusgrader ute. Däremot rekommenderade hon att köpa startfoder till den/de lilla.

Hon tipsade också om att ta bort de andra äggen om de inte kläcktes inom ett-två dygn eftersom annars finns risken att hönan fortsätter ruva äggen och struntar i kycklingen som upptäcker världen. Därför plockade vi in de andra äggen efter någon dag och knackade försiktigt upp dem i köket för att se om det var något däri. Till vår stora lättnad var det bara två ”vanliga” ägg med vita och gula. Phu tänkte vi, de var obefruktade!

Sen satt jag i bilen påväg upp till Stockholm då Daniel ringde. Han höll på att göra hamburgersmet och skulle kläcka ett ägg däri varpå det inte kom något ägg men i skalet fanns en död, fullt utvecklad kyckling! Han försökte med ett till ägg och samma sak hände där. Vi funderade ett tag på vad som hade hänt, hade någon höna tjuvruvat några ägg? Det vore orimligt eftersom vi tar in äggen i väggredena varje dag.

Sedan kom jag på det. I ivern över den lilla näbben som pickade ut ur ett av äggen jag höll i handen så lade jag ner både de två ruvade äggen OCH två nyvärpta ägg på köksbänken… Jag tog alltså tillbaka FEL ägg till Selma, utöver den lilla som börjat kicka fram.

Så ja, hej, jag heter Jessica och är en kycklingdödande vegan. Har börjat komma över det hela nu och intalar mig att det var tuppkycklingar jag dödade. Ibland är det väldigt surt att lära sig genom sina misstag.

Tills nästa gång så fick vi tipset att skriva datum på äggen så slipper vi blanda ihop dem igen.

Den lilla överlevaren är i alla fall hur som helst pigg och glad. Den springer runt och piper och verkar vara ett nöjt ensambarn!

Publicerad den av — 2 kommentarer

Kyckling på gården!

Igår föddes gårdens första kyckling!!!

Selma har ju legat och ruvat i ca tre veckor nu och igår när jag kom in i hönshuset hade hon gått av äggen för att lägga sig att ruva i ett rede uppe på väggen. Jag kände på äggen som hunnit svalna något och tog sedan det nya ägg hon lagt sig att ruva på.

När jag överlagt med Daniel så tog vi in äggen för vi tänkte att hon ändå övergivit dem så antagligen fanns det inget levande däri. Jag tog in dem och hade alla tre äggen i handen när jag plötsligt kände en rörelse mot min handflata och det visade sig att en liten näbb stack ut ur ägget! Daniel trodde ändå det var en dödfödd kyckling så vi knackade upp ägget lite till för att se. Jag tyckte mig se att den rörde sig lite grann och propsade på att den levde. Så gick jag ut med äggen igen, även det vi knackat upp lite och lade tillbaka Selma på äggen.

Imorse vid frukost hörde vi inget men då var vi lite stressade också så nu på dagen när jag var och kollade henne så hörde jag lite pipande från under henne! Snabbt hämtade jag Daniel och slängde in valpen så gick vi båda tillbaka. Det visade sig att det var den lilla kycklingen som vi hjälp på vägen som nu kikade fram från under mamma Selma! Nu ska jag ringa vår uppfödare och se hur man gör med en nyfödd kyckling! =D

Publicerad den av — Lämna en kommentar

Höst och höhäck

Höstsolen har värmt oss ordentligt ett par dagar nu och hur vackert är det inte med soliga höstdagar? Himlen är knallblå, lönnarna brinner i rött, gult och orange, solen känns intensiv som att den vill ge så mycket värme som möjligt innan mörkret kommer. Nätterna har redan börjat erövras av den kommande vintern, i morse var gräsmattan vit och dahliorna har nu slokat efter kylans brutala kyss.
Här om dagen hittade vi två höstkantareller som Astá glatt trampade sönder men vi hoppas på att kunna skörda en del sådana i år. Sommar- eller de gula kantarellerna har lyst med sin frånvaro tyvärr, liksom de fåtalet andra ätliga svampar jag känner till.

Älgsäsongen har börjat, som tur är så känner vi jägarna som jagar här omkring så vi har lite koll på när de är i farten och inte. Har dock alltid gul reflexväst på både oss och Astá när vi är ute nu. Känns säkrast så, inte minst för att mörkret faller på så överraskande snabbt nu för tiden. Klockan är halv sju på kvällen och solen verkar redan ha gått ned.

Jag har sysselsatt mig med att bygga en höhäck de senaste dagarna och är omåttligt stolt över resultatet hitintills! Att bygga saker, det är som att få en kaka till kaffet! Det höjer liksom upp dagen.

Jag började med att ta lite överblivet virke från byggandet av griskåtan, två 95×45 mm reglar. Icke tryckimpregnerat givetvis eftersom fåren ska äta därifrån! Jag sågade till fyra st reglar på 120 cm och sågade ur fyrkanter ur dem på 55 cm höjd så jag kunde haka i dem i varandra varpå de bildade två X. Därefter sågade jag till två reglar med samma dimensioner så de blev 180 cm långa som skulle ligga i botten där man lägger själva höet och där man fäster de reglar som håller höet på plats.

Här kom jag på att det ju är finare att använda trä från gården och inte färdigt köpt virke. Därför kammade jag igenom vår lilla skog efter lämpliga småträd som var raka och med en diameter på 5-3 cm i tjocklek. Jag tog det som fanns, så både lönn, gran, äpple och asp fick vara med!

I dem reglarnas överkant så borrade jag ur hål med ca 17-20 cm mellanrum i vilka jag skulle sticka ner pinnarna. Tyvärr hade vi ingen sådan smart ”göra stort hål”-borr utan jag fick använda mig av en vanlig borr som jag fick cirkulera runt i hålet så de åtminstone blev 2-3 cm i diameter upptill.

Eftersom hålen då var blev betydligt smalare nertill än upptill så blev jag tvungen att tälja till pinnarna så de skulle få plats och sitta någolunda fast. Mycket täljande blev det. Har lite träningsvärk i handen efter att ha täljt 18 pinnar av varierande hårdhet. Aspen var hårdast vilket jag antar betyder att den håller längst. Jag barkade, tog bort en centimetertjock strimma av barken, på två sidor av alla pinnar för att undvika att småkryp börjar bygga bon där. Antagligen kommer fåren tugga sönder pinnarna dessförinnan men men!

Upptill så tog jag då två unga aspar, ca 6 cm i diameter vid den tjockaste änden och sågade till dem så de blev 180 cm långa och fäste dem i överkanten så pinnarna kunde vila mot den upptill. Jag kommer antagligen skruva fast dem också så de inte rör sig för mycket.

Det som är kvar är då att bygga ett tak. Jag har inte riktigt lurat ut hur det ska bli ännu men jag provar lite olika och återkommer med den delen senare! =)

Hönsen har fått vara inne i hönsgården nu i början på veckan eftersom jägarna haft hundar med sig i skogarna. Risken att vovvarna skulle komma och ge sig på våra fåglar är väl liten men vi är hellre försiktiga än att förlora någon av dem! Selma ligger och ruvar på tre ägg sen cirka två veckor tillbaka så vi får se om det kommer några kycklingar nästa vecka. De har fått lite höstfint i hönsgården under tiden så de inte blir allt för buttra!



Astás valpkurs är nu slut och vi ska bli bättre på att ta med henne in till byn och liknande ställen för att träna upp kontakten då det finns annat som lockar henne. Hon är väldigt dålig på detta då allt runt om är fantastiskt spännande och roligt. Eller så kan man se det så att vi inte tränat henne tillräckligt i den typen av miljöer om man vill vara självkritisk. Hur som så ska vi bli bättre på det! Har kontakt med en annan tjej som gick i samma valpkurs så vi har varit ute på gemensam promenad, träning och så fick valparna leka lite också. Någon tyckte det var väldigt roligt, i alla fall det sistnämnda! Skönt att ha kontakt med några med valp i ungefär samma ålder!

Lilltjejen är nu sex månader och vi har äntligen hittat ett torrfoder som hon faktiskt gillar. Vi började med Carrier vilket hon tröttnade på varpå hon fick ett veterinärfoder som hon gillade från början men tröttnade nånstans vid halva påsen. Så provade vi Eukanuba som väl var okej men hon åt fortfarande väldigt dåligt. Väldigt dåligt innebar att hon kanske åt halva mängden som hon egentligen skulle äta. Vi försökte med att blanda ut maten med fil, vilket funkade ibland. Blanda i vitkål, vilket mellan varven resulterade i att hon bara åt vitkålen men lämnade den riktiga maten osv. Nu har vi beställt hem Vom og Hundemat färskfoder till valp som vi vill att hon ska äta men eftersom torrfodret var slut innan vi hann få hem det så köpte vi en liten påse Royal Canin som hon visade sig älska! Så nu vet vi inte riktigt hur vi ska göra, vill ju gärna att hon ska äta färskfoder men det känns så skönt att äntligen ha ett foder som tar slut direkt man lägger det i matskålen! Antagligen kör vi igång med färskmaten nästa vecka. Torrfodret är ju bra att ha om man ska iväg nånstans och måste ha mat med sig. Inte optimalt men bättre än ingen mat alls tänker jag.

Publicerad den av — Lämna en kommentar

Astá!

Vår fina lilla valp växer och växer! Hon är nu fem och en halv månad och vi har nu hunnit gå på fyra ”lektioner” på valpkursen. Oj vad hon tycker det är roligt där! Massa andra roliga valpar och elaka matte låter henne inte leka med någon! Mycket skällande och dragande i kopplet har det blivit men jag vill tro att hon har lugnat sig lite sen första tillfället i alla fall.

Jag är än så länge nöjd med kursen, vi går på Kalmar Brukshundsklubb tillsammans med cirka tio andra valpar mellan tre till nio månaders ålder. Det har varit svårt att få henne att fokusera på mig vid övningar men jag har fått bra tips från instruktörerna. Bland annat så har jag lärt mig att godis inte funkar som belöning när det finns andra hundar i närheten. De andra hundarna är ju sååå mycket roligare än godis! Så där har jag nu börjat aktivera henne mer med lek så hon får fokus på mig och det fungerar superbra! Vi har därför hennes ”speciella” leksak nu som hon bara får leka med vid speciella tillfällen och bara med oss. På så sätt blir den leksaken otroligt rolig och värdefull i hennes värld. När den kommer fram så finns (nästan) inget roligare utan hon gör precis vad som helst vill för att få leka lite med den!

Detta med att leka med valpen har jag också fått lite tips på. Jag brukar vanligtvis kasta pinne och ha lite dragkamp med henne. Hon är en väldigt lätt hund på det sättet att hon älskar att leka och kommer tillbaka med leksaken när man kastat iväg den för att få leka lite till. Just detta med dragkampen har vi nu, på tips från instruktörerna, börjat aktivera oss själva lite mer i. Dels innan hon fått tagit leksaken så drar vi runt den på golvet, runt oss, bakom henne, bakom oss så hon verkligen får jaga den! Leksaker med lite längd på typ ”roadkill” är ypperligt för detta. Oj vad det är skoj! =D När hon sen fått ett ordentligt tag i den så kör vi dragkampen runt i en stor åtta samt buffar/gosar med den handen som är fri så det blir lite fysisk kontakt mellan henne och oss. Det märktes direkt att hon tyckte det blev ännu roligare/mysigare att brotta/kampa då!

Det som jag känner att vi behöver träna mycket på är att få henne att inte dra så mycket i kopplet när vi är ute och går tillsammans med andra människor i grupp. När man går på stan med henne så är det inga problem. Det är när man är flera människor som går tillsammans som hon drar väldigt mycket. Jag tror det kanske beror på att hon vill valla ihop alla till en flock, eller så är det bara så att hon vill leka med alla samtidigt. Hur som så ska vi träna på att gå tillsammans med andra och att dessa även ska få gå en bit framför eftersom det är det som hon tycker är jobbigast. Ska bara samla ihop en bunt tålamod först 😉

En annan sak som vi försöker få ordning på är hennes enorma glädje när hon får hälsa på andra människor. Eller, mest är det när folk kommer hem hit, hon blir überglad och skäller och har sig för att få uppmärksamhet. När hon väl får det blir hon så glad att hon kissar på sig. För att hon inte ska behöva bli så uppjagad, både för hennes egen skull och för besökande, så kör vi nu på en enda regel. Folk får inte hälsa på henne innan dess att hon lugnar ner sig. De flesta är ganska bra på att förstå vad vi menar vilket underlättar! ”Problemet” har blivit mycket bättre sen vi började köra med det stenhårt. Med nya folk hon träffar så brukar hon lugna ner sig inom loppet av ett par minuter. Med gamla som hon träffat som valp och ÄLSKAR så tar det lite längre tid och där måste vi vara tråkiga och säga till folket att inte hälsa så hjärtligt. Man kan tycka att det bara är en valp och hon att det är bra att hon blir glad av folk osv men jag tror inte det är bra för henne att bli SÅ glad att hon inte kan hålla sig. Dessutom ska hon inte överfalla alla som kommer innanför grinden bara för att hon blir glad. Vi har en del allergiker samt några som är hundrädda inom familjen så där ska hon inte gå fram alls. Som sagt, det blir bättre och det är ändå härligt med en valp som gillar folk! =)

Åh, långt där borta går de fina hönsen…

Snääälla, kan inte jag få jaga dem? 😉

Nästa inlägg blir om fåren som äntligen är klippta!

Publicerad den av — 2 kommentarer

Slakt och kalas och lite övrigt

Inte så att vi hade kalas på grund av slakten, så morbida är vi inte! Så här var det:
Vi beslutade oss för att ha en liten inflyttningsgrill nu i början på september och bjöd in till det eventet för ett tag sedan.

Så hade vi även problemet med Einar, vårt lilla bagglamm som nu i september skulle bli könsmoget. Detta innebar att vi inte kunde ha kvar honom i flocken med tanke på att vi inte ville att han skulle betäcka sin mor och sina syskon… (Får är inte så nogräknade när det kommer till släktskap och intima tillfällen) Så i slutet på juli satte jag in en annons för att försöka sälja honom som livdjur, alltså till någon som behövde en bagge, inte till någon som bara skulle göda upp och sen slakta honom. Tyvärr fick jag inte ett endaste napp på den annonsen och tiden började bli knapp. Så en vecka innan kalaset så bestämde vi oss för att klippa fåren så vi skulle ha lite ull att karda på festen! Tur i oturen så började vi med Einar. Jag har klippt får med elsax tidigare fast aldrig ett HELT får. Allt började väl, Daniel höll i lammet med herdestaven och försökte hålla honom stilla i bakänden med sina ben. Kroppen gick bra men när vi kom till andra bakbenet så sprätte lammet till och vi fick hålla i honom lite hårdare. När han var klar såg vi att han blödde från ena bakbenet. Han ville heller inte stödja på det och då insåg vi att såret antagligen var ganska djupt. Troligtvis hade det kunnat läka ihop om man bandagerat det ordentligt och hållit honom stilla ett par dagar men eftersom han ändå var tvungen att försvinna ur flocken relativt snart så bestämde vi oss för att ta bort honom där och då. På så sätt slapp han ha ont och vi behövde inte oroa oss för att såret inte skulle läka ihop ordentligt.

Slaktpistol hade vi men det var ungefär allt. Daniel ringde till grannen för att se hur vi skulle göra med kroppen efteråt, om vi kunde hänga den hos oss med lite myggnät runt eller hur man gjorde. Som tur är så har denne granne ett litet slaktrum inrett i sin ena lada eftersom han jagar en del samt har egna får som han slaktar. Vi fick låna detta rum där det även fanns ordentliga knivar och kylskåp för att hänga kroppen vilket vi är oerhört tacksamma över!

Själva slaktandet gick bra, om man nu kan säga så. Tillsammans med grannen (inte jägaren utan sambon till denne) så lyckades vi lura ut hur vi skulle flå kroppen och ”passa” den, dvs ta ur inälvorna. Vad vi missade var den sk ”sotningen” där man uppenbarligen ska skära bort huden runt anus och kön och knyta ihop det hela på något sätt. Det får bli bättre nästa gång helt enkelt. När skinnet togs bort så var det viktigt att ullen inte kom emot köttet som då snabbt tar smak av ull. Det tog ganska lång tid för oss nybörjare, ett par timmar totalt kanske men sen var det klart och vi åkte hem.

Fram tills dess så var vi båda ganska fokuserade på att 1. orsaka det stackars lammet så lite smärta som möjligt och 2. se till att döden inte var meningslös utan att vi skulle kunna ta vara på köttet. På kvällen så kom det dock över oss båda att flocken nu bestod av åtta får/lamm istället för nio vilket var tungt och det rann en hel del tårar över lilla Einar.

Under veckan som gick därefter så var det i alla fall fullt upp med planering och förberedelser inför kalaset! Daniel var borta tisdag till torsdag så jag försökte styra upp så mycket som möjligt här hemma under tiden. Det skulle skrivas frågor till tipspromenad, skrivas skyltar, planeras mat osv. Det var många aktiviteter planerade och bland annat skulle vi slå en del av åkern med liar. Därför skulle vi starta tidigt, från kl 10 var allt folk välkomna!

På fredagkvällen fick vi förstärkning i förberedelserna då Linnéa och Linus kom från Stockholm. De fick inte särskilt mycket vila efter den långa färden utan sattes direkt in i planerna! Jag skulle dessutom vara borta på förmiddagen då vi börjat på valpkurs med Astá så därför var det väldigt bra att vi fick två driftiga par extra händer som hjälpte till med att sätta upp lappar för tipsrundan, fälla träd till täljandet, ställa i ordning allt och så vidare! Stort tack!

Ibland är det lättare att få av trädet än själva fällandet av det…

Själva kalaset blev väldigt lyckat, folk fick karda ull, göra porträtt i äpplen, mata grisarna och fåren, kasta hästsko med mera! Liandet var populärt och efteråt kunde man se i vilket hörna folket börjat och vart de slagit i slutet av dagen. Tekniken finslipades allt eftersom!

Två liemän påväg till lunch…

Man fick också leta reda på ett äpple med ens namn på ur en korg som man sedan fick ge till valfritt djurslag. Populärast var nog att mata grisarna!

Kira ger sig i kast med att mata Torhild (hihi)

William var initiaivrik nog att hämta päron till grisarna från päronträdet! Bra tänkt! =)

För någon/några blev det visst väldigt roligt så ett äpple var för lite, så till er som blev utan; jag är ledsen och lovar att vi nästa år ställer korgen på ett barnovänligt ställe 😉

Fåren var också väldigt populära hos barnen och barnen var väldigt populära hos fåren! Lyckat tycker vi!

Vid ena bordet kunde man komma med förslag på logga till Daje Gård och framförallt barnen var väldigt aktiva och generösa med sin kreativitet där!

Luftgevärsskytte, valfri stil 😉

Sniper-Cissi

Jägar-Calle

Äppelporträtten blev inte så många, men de som kom till hade en ruggig likhet med den avbildade personen!

Populäraste aktiviteten var nog att tälja, innan middagen så satt folk i en fin liten ring och täljde tillsammans, nästa år får vi fixa en brasa där också!

Många fina (mer eller mindre funktionella) skedar och knivar blev det!

Kardandet av ull gick väl sådär. Jag har en del kvar att karda kan man säga… Däremot så var växthuset väldigt skönt att sitta i, lite extra sommarvärme en lite ruggigare dag 😉

När dagen började ta slut så satte vi igång grillarna där vi bland annat grillade lammet som hängt och mörat en vecka. Kristian visade sina mästerkunskaper som styckare och köket var fullt av folk som var väldigt nyfikna och ville se hur det gick till.

I övrigt så fortsätter grisarna, hönsen och Astá växa. Kissarna känns fortfarande väldigt små så de kanske är dvärgkatter. Fånga möss kan de i alla fall vilket Birgitta bevisade igår kväll då jag trodde en igelkott låg och morrade under terassen. Det visade sig vara kisse som morrade åt en, nu mer föredetta, mus.

Hur Bosse är som musjägare (ja förutom möss som sitter i råttfällor då) vet vi ännu inte. Han tar sig dock gärna för av hundmaten!

Astá har också visat sina talanger som musjägare. Hon valde dock att rulla runt på sitt byte så därför åkte hon in i duschen efter sin uppvisning…

Hönsen har börjat lägga ägg si så där 2-3 st om dagen och de får gå lite fritt när jag kan övervaka dem. Litar inte helt på att de vet vart hem är ännu! Hönsmamma kanske man kan kalla mig 😉

Gårdens första ägg!

Urd, Selma och Carl-Gustaf på patrull =)

Bustjejen Astá tyckte festen var väldigt skojig men oj så trött hon varit sen dess! Att ligga ute och rulla sig i gräset är alldeles lagom med aktivitet nu 😉

UPPDATERING (6 timmar senare) Vi satt i godan ro hela lilla familjen, i soffan då plötslig Bosse for iväg som en pil in till ”andra” hallen, en halv sekund senare travar han raskt iväg med en mus i munnen in till badrummet! Duktig kisse!

Han är nu utburen med sin trofé då han vägrade släppa den när vi försökte ta den från honom. Vid det laget hade han svabbat halva badrumsgolvet med musen… Men hur som, Bosse är en excellent musfångare! =D

Publicerad den av — 4 kommentarer

Valla får, berika hönsgård, m.m

Fåren har varit ute på bete ett tag nu och det börjar bli ont om grönt i deras hage. Eftersom de bara går på 1/4 av ängen så kände jag att de ju borde få äta det som är utanför deras hage också då det gräset annars bara går till spillo! Jag tog därför bort eltrådarna vid ”entrén”, vi har handtag på båda sidor av ingången så man kan ta bort trådarna helt, och tog med mig fåren ut på nya betet!

Nämnas bör också att våra får nu är otroligt sociala och kommer galopperande så snart man kommer in i hagen. Har man dessutom en hink med tackfor och havre med sig så lämnar de inte min sida om jag så skulle knata hela vägen in till byn. =)

Jag inväntade hela flocken innan jag begav mig ut genom ingången så ingen stackare skulle bli kvar på fel sida elstängslet sen gick jag och skramlade lite med hinken tills vi var ute mitt på fältet. Självklart blev de lite distraherade av grisarna som nyfiket kom fram till sitt stängsel för att kolla vad som hände på andra sidan men efter en kort glo-tävling så insåg fåren att det fanns roligare saker på ängen än två instängslade grisar.

Lite nervöst var det allt första gången då de ändå ger sig iväg en bra bit från mig men de har en härlig rutin som de upprepar var 5-10de minut. Det börjar med att ett av fåren, ofta med Rakel eller lammet Kristina i täten, tittar upp från gräset, ser mig, börjar galoppera mot mig och bräcka vilket får igång resten av flocken som avbryter betandet och kommer i full fart till mig och stannar ett par centimeter framför/runt mig. =)
De brukar då få ett smakprov från hinken som jag annars håller tätt intill för att kunna skramla lite med ifall de skulle röra sig för långt bort.
De brukar få vara ute och beta i någon halvtimme-timme sen skramlar jag lite och börjar gå tillbaka till ingången varpå hela flocken sitter klistrade runt mina ben. Vi går in till mitten av deras hage där jag lagt en planka som jag strör ut innehållet från hinken på. Där blir de då kvar medan jag i lugn och ro kan fästa tillbaka stängslet vid ingången!

Jag vill snart börja släppa ut hönsen också men först vill jag sätta upp ett hönsnät mot vägen ifall de skulle få för sig att knata iväg åt det hållet. Under tiden så sysselsätter jag mig med att berika deras miljö i hönsgården! Jag har skruvat upp lite grova grenar, ställt in lite gamla sågbockar som fanns här på gården och skruvat upp en skiva så de har ett litet gömställe under den och en liten plattform att stå på. Så brukar jag varje dag klippa lite sly och sätta in åt dem, både så grönskan ger lite skugga och så att de har något grönt att äta! Vi har också byggt upp en liten stenmur för att hålla nere hönsnätet samt för att göra det lite mer dekorativt!

Sågbocken och den understa grenen är de som är mest populära än så länge!

Katterna har vågat sig längre och längre från huset och syns nu smyga runt även på gårdsplan. Musfällorna i stallet är därför borttagna då de inte ska råka illa ut och istället kunna få lite träning 😉 De utforskar de flesta ställen med stor nyfikenhet och ibland lite väl stort mod, Birgitta valde idag att ta en tur uppe på taket till brygghuset till exempel.

Sist men inte minst vår lilla Astá som idag var på sin första klass på valpkursen där hon skötte sig över förväntan! Första gången nu så var det mest för oss ägare att gå igenom lite teori och lära känna varandra i gruppen så valparna fick sitta med oss inne i lektionsrummet och träna på att vara passiva. Jag trodde hon skulle skälla sig gul och blå eftersom hon väldigt gärna gör det när andra hundar är i närheten men hon var förvånansvärt tyst! Skällde till lite då och då men inga sådana ihållande sessioner som jag fasade för! Hon lade sig till och med att sova en kort stund. Det ska kanske tilläggas att jag hade med korvbitar som hon fick lite då och då när hon var duktig/tyst vilket säkerligen hjälpte!

Hon är relativt duktig på att stanna vid grinden och vid dörren för att invänta vårt ”varsegod” innan hon går utanför! Det sitter givetvis inte till 100% ännu men hon ju bara 4,5 månad så jag tycker hon är duktig! Kommandot ”tack” (loss) kan hon väldigt bra, hon älskar ju att leka med en och därför har det varit väldigt lätt att träna in detta kommando! ”Låt bli” dvs jag lägger något gott på golvet framför henne som hon inte får ta förrän hon får ett ”varsegod” är hon också väldigt bra på! Att ta saker ur ett vattenbad är inga problem alls och vi tränar på att sitta vid vår vänstra sida, att stanna medan vi gömmer leksak/godis samt lite gå-zick-zack-mellan-benen och ”hämta”/”apport”.

Det som går mindre bra med henne är när människor och hundar kommer hem till oss. Hon skäller som sagt ganska mycket vid dessa tillfällen för att hon blir så glad. Vi försöker därför bjuda hem så många som möjligt som orkar med att ignorera valpen som skäller (hon/de får hälsa först när hon lugnat ner sig) så hon ska bli lite lugnare. Jag tycker det går lite bättre men det beror också på vem som kommer. Vi hade besök här för ett par dagar sedan av ett par vänner och deras rottis/schäfer-tik på 7 år som är otroligt lugn och henne skällde Astá väldigt mycket på. Inte aggressivt utan mer för att få igång henne att leka vilket är väl bättre även om skallen skär i öronen på en själv. Så, som sagt, mer sån träning!

Med katterna och henne så går det jättebra nu, och vad är en kompis om inte en som accepterar att vara huvudkudde när man sover? 😉

Publicerad den av — 4 kommentarer

Vindskydd får, detaljer

Svar till Peter, och om det är fler som undrar! =)

Skyddet är alltså 8 meter långt och 3 meter brett. Detta för att kunna ha utrymme för 8 får med lamm samt 2 hästar. Höjden baktill är 240 cm och i fronten är den 270 cm hög vilket gör att hästarna får max vara 160 cm i mankhöjd. Vinkeln på har jag för mig blev 7 grader så de reglarna som går lodrätt och som takreglarna vilar på (de i fronten och bak) är därför sågat med den lutningen.

På långsidorna så är det 4 reglar och på kortsidan två. Vi har märkt att där det är 3 meters plank så är väggarna/plankorna väldigt flexibla så vi kommer antagligen att sätta upp enkla reglar där också bara för att stabilisera upp det hela när hästarna väl kommer men för fåren funkar det som det är! När hästarna kommer så ska vi även fortsätta med plank hela vägen upp till taket.

Enda ställena där vi har behövt förlänga reglarna är upptill i fronten och i baken, dvs där taket vilar på reglarna. Där har vi använt hålplattor för att fästa ihop de två reglarna, vi använde bara en på ena bredsidan, det räckte.

Regeln som går mellan dessa två är avkapad och där fäste vi in reglarna genom att skruva igenom den tvärgående regeln och rakt in i regeln från det hållet som det var möjligt. På den andra sidan så skruvade vi i långa (9 cm) trallskruvar diagonalt för att fästa den istället.

För att få dem alla takreglar att sitta fast medan vi passade in de andra använde vi helt enkelt sådana här!

Vi använde också vinkelbeslag för att fästa reglarna som taket skulle vila på mot reglarna som gick lodrätt. Vi använde även dessa för att fästa de tvärgående, alltså de korta reglarna som gick mellan reglarna bak till reglarna fram och dessa vinklade Pappa så att de skulle passa.

De i fronten fick alltså vinklas så de var lite spetsigare och de som skulle fästas på de bakre reglarna fick bli lite trubbigare. För att göra detta så använde han helt enkelt vinkeln som redan fanns på de tillsågade reglarna med 7 graders lutning, gereringssåg is the shit!

Takreglarna står med sin höga sida uppåt och därför får både regeln som går längst långsidorna samt längst kortsidorna plats på de reglarna som går lodrätt. (Total yta för dem att vila på är ju 95X45 mm, de vilar med sin 45 mm sida ner på halva 95 ytan. Ja, ni fattar nog mer av bilden! 😉 )

Jag ska dubbelkolla med Pappa detta med exakt lutning, jag har för mig att det var 7 grader men jag återkommer för att dementera eller oka!

Öppningarna framtill är ca 293 cm och den stängda biten är 200 cm. Ska försöka få fram Pappas ritning så ni kan se mer exakt med måtten! Taket sattes fast så att det går ut 25 cm fram, bak och åt sidorna.

Vid varje regel nertill hade vi alltså betongblock o dessa fästes fast med skruv, mutter och skiva!


Hoppas detta var till lite hjälp sålänge!

UPPDATERAT

När kylan och ruggvädret kom så byggde vi ”färdigt” vindskyddet, dvs vi har satt plank upp till en höjd på ca 2,20 utom vid ingångarna. Tanken är att köpa en köldridå i plast till ena ingången så det inte kan blåsa in regn eller snö. Fåren måste nämligen ha tillgång till en torr plats att ligga på. Om det egentligen är nödvändigt kan väl dock diskuteras, fåren ligger ändå helst ute vid höhäcken, oavsett väderlag! 😉

Publicerad den av — Lämna en kommentar

Katterna upptäcker världen

Nu i dagarna har Bosse och Birgitta fått komma utanför huset för att upptäcka en värld båda har varit väldigt nyfikna på!

Birgitta till vänster och Bosse till höger

Inte helt oväntat så är Bosse den som är modigast och har nu rekat området fram till brygghuset och rabatterna närmast huset.

Birgitta är försiktigare och stannar hellre i närheten av dörren. Hon har därför inspekterat området under trappan till dörren väldigt ingående. Härom kvällen fick vi locka fram henne med en papperstuss fäst vid ett snöre… För att undvika liknande har vi därför stängt för alla ingångar till det fantastiska utrymmet med alla superroliga spindlar med massor av stenar som grisarna vänligt nog bökar fram!

Astá är ju självklart med och håller koll på katterna, ett jobb hon tar på stort allvar…

Även om det mellan varven kommer så otroligt roliga pinnar i vägen att man bara måste leka lite!

Sist ett foto från när vi varit och tittat på fåren där lilltjejen ser ut som en ulv som smyger på lammen! Väldigt skoj med tanke på hur snäll och glad hon (så gott som) alltid är! =)