Publicerad den Lämna en kommentar

Höst och höhäck

Höstsolen har värmt oss ordentligt ett par dagar nu och hur vackert är det inte med soliga höstdagar? Himlen är knallblå, lönnarna brinner i rött, gult och orange, solen känns intensiv som att den vill ge så mycket värme som möjligt innan mörkret kommer. Nätterna har redan börjat erövras av den kommande vintern, i morse var gräsmattan vit och dahliorna har nu slokat efter kylans brutala kyss.
Här om dagen hittade vi två höstkantareller som Astá glatt trampade sönder men vi hoppas på att kunna skörda en del sådana i år. Sommar- eller de gula kantarellerna har lyst med sin frånvaro tyvärr, liksom de fåtalet andra ätliga svampar jag känner till.

Älgsäsongen har börjat, som tur är så känner vi jägarna som jagar här omkring så vi har lite koll på när de är i farten och inte. Har dock alltid gul reflexväst på både oss och Astá när vi är ute nu. Känns säkrast så, inte minst för att mörkret faller på så överraskande snabbt nu för tiden. Klockan är halv sju på kvällen och solen verkar redan ha gått ned.

Jag har sysselsatt mig med att bygga en höhäck de senaste dagarna och är omåttligt stolt över resultatet hitintills! Att bygga saker, det är som att få en kaka till kaffet! Det höjer liksom upp dagen.

Jag började med att ta lite överblivet virke från byggandet av griskåtan, två 95×45 mm reglar. Icke tryckimpregnerat givetvis eftersom fåren ska äta därifrån! Jag sågade till fyra st reglar på 120 cm och sågade ur fyrkanter ur dem på 55 cm höjd så jag kunde haka i dem i varandra varpå de bildade två X. Därefter sågade jag till två reglar med samma dimensioner så de blev 180 cm långa som skulle ligga i botten där man lägger själva höet och där man fäster de reglar som håller höet på plats.

Här kom jag på att det ju är finare att använda trä från gården och inte färdigt köpt virke. Därför kammade jag igenom vår lilla skog efter lämpliga småträd som var raka och med en diameter på 5-3 cm i tjocklek. Jag tog det som fanns, så både lönn, gran, äpple och asp fick vara med!

I dem reglarnas överkant så borrade jag ur hål med ca 17-20 cm mellanrum i vilka jag skulle sticka ner pinnarna. Tyvärr hade vi ingen sådan smart ”göra stort hål”-borr utan jag fick använda mig av en vanlig borr som jag fick cirkulera runt i hålet så de åtminstone blev 2-3 cm i diameter upptill.

Eftersom hålen då var blev betydligt smalare nertill än upptill så blev jag tvungen att tälja till pinnarna så de skulle få plats och sitta någolunda fast. Mycket täljande blev det. Har lite träningsvärk i handen efter att ha täljt 18 pinnar av varierande hårdhet. Aspen var hårdast vilket jag antar betyder att den håller längst. Jag barkade, tog bort en centimetertjock strimma av barken, på två sidor av alla pinnar för att undvika att småkryp börjar bygga bon där. Antagligen kommer fåren tugga sönder pinnarna dessförinnan men men!

Upptill så tog jag då två unga aspar, ca 6 cm i diameter vid den tjockaste änden och sågade till dem så de blev 180 cm långa och fäste dem i överkanten så pinnarna kunde vila mot den upptill. Jag kommer antagligen skruva fast dem också så de inte rör sig för mycket.

Det som är kvar är då att bygga ett tak. Jag har inte riktigt lurat ut hur det ska bli ännu men jag provar lite olika och återkommer med den delen senare! =)

Hönsen har fått vara inne i hönsgården nu i början på veckan eftersom jägarna haft hundar med sig i skogarna. Risken att vovvarna skulle komma och ge sig på våra fåglar är väl liten men vi är hellre försiktiga än att förlora någon av dem! Selma ligger och ruvar på tre ägg sen cirka två veckor tillbaka så vi får se om det kommer några kycklingar nästa vecka. De har fått lite höstfint i hönsgården under tiden så de inte blir allt för buttra!



Astás valpkurs är nu slut och vi ska bli bättre på att ta med henne in till byn och liknande ställen för att träna upp kontakten då det finns annat som lockar henne. Hon är väldigt dålig på detta då allt runt om är fantastiskt spännande och roligt. Eller så kan man se det så att vi inte tränat henne tillräckligt i den typen av miljöer om man vill vara självkritisk. Hur som så ska vi bli bättre på det! Har kontakt med en annan tjej som gick i samma valpkurs så vi har varit ute på gemensam promenad, träning och så fick valparna leka lite också. Någon tyckte det var väldigt roligt, i alla fall det sistnämnda! Skönt att ha kontakt med några med valp i ungefär samma ålder!

Lilltjejen är nu sex månader och vi har äntligen hittat ett torrfoder som hon faktiskt gillar. Vi började med Carrier vilket hon tröttnade på varpå hon fick ett veterinärfoder som hon gillade från början men tröttnade nånstans vid halva påsen. Så provade vi Eukanuba som väl var okej men hon åt fortfarande väldigt dåligt. Väldigt dåligt innebar att hon kanske åt halva mängden som hon egentligen skulle äta. Vi försökte med att blanda ut maten med fil, vilket funkade ibland. Blanda i vitkål, vilket mellan varven resulterade i att hon bara åt vitkålen men lämnade den riktiga maten osv. Nu har vi beställt hem Vom og Hundemat färskfoder till valp som vi vill att hon ska äta men eftersom torrfodret var slut innan vi hann få hem det så köpte vi en liten påse Royal Canin som hon visade sig älska! Så nu vet vi inte riktigt hur vi ska göra, vill ju gärna att hon ska äta färskfoder men det känns så skönt att äntligen ha ett foder som tar slut direkt man lägger det i matskålen! Antagligen kör vi igång med färskmaten nästa vecka. Torrfodret är ju bra att ha om man ska iväg nånstans och måste ha mat med sig. Inte optimalt men bättre än ingen mat alls tänker jag.

Publicerad den 2 kommentarer

Slakt och kalas och lite övrigt

Inte så att vi hade kalas på grund av slakten, så morbida är vi inte! Så här var det:
Vi beslutade oss för att ha en liten inflyttningsgrill nu i början på september och bjöd in till det eventet för ett tag sedan.

Så hade vi även problemet med Einar, vårt lilla bagglamm som nu i september skulle bli könsmoget. Detta innebar att vi inte kunde ha kvar honom i flocken med tanke på att vi inte ville att han skulle betäcka sin mor och sina syskon… (Får är inte så nogräknade när det kommer till släktskap och intima tillfällen) Så i slutet på juli satte jag in en annons för att försöka sälja honom som livdjur, alltså till någon som behövde en bagge, inte till någon som bara skulle göda upp och sen slakta honom. Tyvärr fick jag inte ett endaste napp på den annonsen och tiden började bli knapp. Så en vecka innan kalaset så bestämde vi oss för att klippa fåren så vi skulle ha lite ull att karda på festen! Tur i oturen så började vi med Einar. Jag har klippt får med elsax tidigare fast aldrig ett HELT får. Allt började väl, Daniel höll i lammet med herdestaven och försökte hålla honom stilla i bakänden med sina ben. Kroppen gick bra men när vi kom till andra bakbenet så sprätte lammet till och vi fick hålla i honom lite hårdare. När han var klar såg vi att han blödde från ena bakbenet. Han ville heller inte stödja på det och då insåg vi att såret antagligen var ganska djupt. Troligtvis hade det kunnat läka ihop om man bandagerat det ordentligt och hållit honom stilla ett par dagar men eftersom han ändå var tvungen att försvinna ur flocken relativt snart så bestämde vi oss för att ta bort honom där och då. På så sätt slapp han ha ont och vi behövde inte oroa oss för att såret inte skulle läka ihop ordentligt.

Slaktpistol hade vi men det var ungefär allt. Daniel ringde till grannen för att se hur vi skulle göra med kroppen efteråt, om vi kunde hänga den hos oss med lite myggnät runt eller hur man gjorde. Som tur är så har denne granne ett litet slaktrum inrett i sin ena lada eftersom han jagar en del samt har egna får som han slaktar. Vi fick låna detta rum där det även fanns ordentliga knivar och kylskåp för att hänga kroppen vilket vi är oerhört tacksamma över!

Själva slaktandet gick bra, om man nu kan säga så. Tillsammans med grannen (inte jägaren utan sambon till denne) så lyckades vi lura ut hur vi skulle flå kroppen och ”passa” den, dvs ta ur inälvorna. Vad vi missade var den sk ”sotningen” där man uppenbarligen ska skära bort huden runt anus och kön och knyta ihop det hela på något sätt. Det får bli bättre nästa gång helt enkelt. När skinnet togs bort så var det viktigt att ullen inte kom emot köttet som då snabbt tar smak av ull. Det tog ganska lång tid för oss nybörjare, ett par timmar totalt kanske men sen var det klart och vi åkte hem.

Fram tills dess så var vi båda ganska fokuserade på att 1. orsaka det stackars lammet så lite smärta som möjligt och 2. se till att döden inte var meningslös utan att vi skulle kunna ta vara på köttet. På kvällen så kom det dock över oss båda att flocken nu bestod av åtta får/lamm istället för nio vilket var tungt och det rann en hel del tårar över lilla Einar.

Under veckan som gick därefter så var det i alla fall fullt upp med planering och förberedelser inför kalaset! Daniel var borta tisdag till torsdag så jag försökte styra upp så mycket som möjligt här hemma under tiden. Det skulle skrivas frågor till tipspromenad, skrivas skyltar, planeras mat osv. Det var många aktiviteter planerade och bland annat skulle vi slå en del av åkern med liar. Därför skulle vi starta tidigt, från kl 10 var allt folk välkomna!

På fredagkvällen fick vi förstärkning i förberedelserna då Linnéa och Linus kom från Stockholm. De fick inte särskilt mycket vila efter den långa färden utan sattes direkt in i planerna! Jag skulle dessutom vara borta på förmiddagen då vi börjat på valpkurs med Astá så därför var det väldigt bra att vi fick två driftiga par extra händer som hjälpte till med att sätta upp lappar för tipsrundan, fälla träd till täljandet, ställa i ordning allt och så vidare! Stort tack!

Ibland är det lättare att få av trädet än själva fällandet av det…

Själva kalaset blev väldigt lyckat, folk fick karda ull, göra porträtt i äpplen, mata grisarna och fåren, kasta hästsko med mera! Liandet var populärt och efteråt kunde man se i vilket hörna folket börjat och vart de slagit i slutet av dagen. Tekniken finslipades allt eftersom!

Två liemän påväg till lunch…

Man fick också leta reda på ett äpple med ens namn på ur en korg som man sedan fick ge till valfritt djurslag. Populärast var nog att mata grisarna!

Kira ger sig i kast med att mata Torhild (hihi)

William var initiaivrik nog att hämta päron till grisarna från päronträdet! Bra tänkt! =)

För någon/några blev det visst väldigt roligt så ett äpple var för lite, så till er som blev utan; jag är ledsen och lovar att vi nästa år ställer korgen på ett barnovänligt ställe 😉

Fåren var också väldigt populära hos barnen och barnen var väldigt populära hos fåren! Lyckat tycker vi!

Vid ena bordet kunde man komma med förslag på logga till Daje Gård och framförallt barnen var väldigt aktiva och generösa med sin kreativitet där!

Luftgevärsskytte, valfri stil 😉

Sniper-Cissi

Jägar-Calle

Äppelporträtten blev inte så många, men de som kom till hade en ruggig likhet med den avbildade personen!

Populäraste aktiviteten var nog att tälja, innan middagen så satt folk i en fin liten ring och täljde tillsammans, nästa år får vi fixa en brasa där också!

Många fina (mer eller mindre funktionella) skedar och knivar blev det!

Kardandet av ull gick väl sådär. Jag har en del kvar att karda kan man säga… Däremot så var växthuset väldigt skönt att sitta i, lite extra sommarvärme en lite ruggigare dag 😉

När dagen började ta slut så satte vi igång grillarna där vi bland annat grillade lammet som hängt och mörat en vecka. Kristian visade sina mästerkunskaper som styckare och köket var fullt av folk som var väldigt nyfikna och ville se hur det gick till.

I övrigt så fortsätter grisarna, hönsen och Astá växa. Kissarna känns fortfarande väldigt små så de kanske är dvärgkatter. Fånga möss kan de i alla fall vilket Birgitta bevisade igår kväll då jag trodde en igelkott låg och morrade under terassen. Det visade sig vara kisse som morrade åt en, nu mer föredetta, mus.

Hur Bosse är som musjägare (ja förutom möss som sitter i råttfällor då) vet vi ännu inte. Han tar sig dock gärna för av hundmaten!

Astá har också visat sina talanger som musjägare. Hon valde dock att rulla runt på sitt byte så därför åkte hon in i duschen efter sin uppvisning…

Hönsen har börjat lägga ägg si så där 2-3 st om dagen och de får gå lite fritt när jag kan övervaka dem. Litar inte helt på att de vet vart hem är ännu! Hönsmamma kanske man kan kalla mig 😉

Gårdens första ägg!

Urd, Selma och Carl-Gustaf på patrull =)

Bustjejen Astá tyckte festen var väldigt skojig men oj så trött hon varit sen dess! Att ligga ute och rulla sig i gräset är alldeles lagom med aktivitet nu 😉

UPPDATERING (6 timmar senare) Vi satt i godan ro hela lilla familjen, i soffan då plötslig Bosse for iväg som en pil in till ”andra” hallen, en halv sekund senare travar han raskt iväg med en mus i munnen in till badrummet! Duktig kisse!

Han är nu utburen med sin trofé då han vägrade släppa den när vi försökte ta den från honom. Vid det laget hade han svabbat halva badrumsgolvet med musen… Men hur som, Bosse är en excellent musfångare! =D

Publicerad den 3 kommentarer

Kriget har börjat

Tidigare i veckan satte vi äntligen ut de fällorna vi beställt.

Vår första uppsättning bestod av 3 st Quickclip och 4 st Quick Clic. Dessa placerades ut i källaren (en liten), brygghuset (en liten + en stor), ladugården (en liten + en stor) och hönshuset (en liten + en stor).

(modell mindre, källa: motavack.se)


(modell större, källa: motavack.se)

De små är värdelösa. De har slagit igen ett antal gånger, men inte gett något någon gång. Tror vi. Idag när jag höll på att slänga dessa, så såg vi en ute på gårdplanen som hade fällt igen, på en mus. Det enda som var kvar var mushuvudet, så gissningsvis var det en vinst men skulle väl likaväl kunna något djur som släpat på musen och råkat få med sig fällan (och sedan ätit upp kroppen, men inte huvudet eftersom det var fast i fällan).

De större är väldigt bra. Varje gång de slagit igen, så har det legat en mus i fällan. Vi har väl snittat på 1-2 möss per dag, än så länge.

Dessa har vi betat med Trap Bait från The Big Cheese (som enligt dem är ”better than cheese”).

Idag har vi placerat ut fler av modell större, 5 st för att vara exakt. Inhandlade även 3 st modell classic, lite som referens. Dom funkade förr i tiden, tror jag. Funkar dom nu?

(källa: skadedjursfri.se)

Min plan är att försöka hålla lite statistik från och med idag, för att se om antalet fångade möss minskar övht. Jag skulle även vilja försöka leta upp alla hål de tar sig in genom, folk säger dock att det är omöjligt.

/ d

Publicerad den Lämna en kommentar

Gård!

Ojojoj! Nu har vi köpt gård! Eller ja, vi skriver kontrakt på söndag den 29/4! =D Inflytt i början på juli, länk till bilderna från mäklaren här Den är liten men det finns stora möjligheter! =D Kommer mer info om allt snart, vi håller ju på med en kurs i gärdsgårdsbyggeri också! Där ifrån har vi en del info och bilder att dela med oss av, men det blir om nån dag!

Publicerad den 2 kommentarer

Vinst och förlust

Som sagt så gav annonsen otroligt mycket större respons än vi någonsin vågat hoppas på. Jag tror det ringde totalt nästan 25 personer som ville sälja sina gårdar till oss. Av dessa så var en del för långt bort geografiskt, andra för långt bort standardsmässigt och vissa för långt ifrån den arealen som vi vill ha och behöver. Kvar blev fem gårdar som vi varit och tittat på. Det vi kommit fram till är att det är väldigt svårt att hitta något som är exakt rätt. Det är antagligen omöjligt och tyvärr har ingen av gårdarna vi tittat på levt upp till alla våra önskemål. Trots detta så var vi med och bjöd på en av gårdarna men den budgivningen vann vi tyvärr inte. En annan gård på Öland var väldigt fin och som låg i ett område som verkar vara toppen. Där låg dock inte gården och markerna anslutna till varandra vilket fick oss att avstå från att buda.

Med andra ord så är vi nu tillbaka på ruta ett men med lite fler referensramar kring vad vi kan få för vår tänkta budget. Det blir alltså att fortsätta leta på hemnet och i tidningar efter något som är till salu, kanske kommer vi även sätta ut ytterligare en annons om ett tag ifall inget dykt upp.

Det var förlusten då. Vinsten är att uppfödaren ringde i torsdags och åtta små valpar har kommit till världen! Av dessa så var fem stycken tikar så i början på juni åker vi upp till Värmland och hämtar hem vår valp! Vårt första djur som kommer till Daje gård, vilken ännu inte existerar som någon egentlig gård men ändå. =) Vi är väldigt glada och jag sitter och jämför hundtillbehör för hela slanten nu! 😉

Lånat den första bilden på valparna från Tjakkes hemsida.

Publicerad den 2 kommentarer

En annons säger mer än 1000 ord

Som sagt så gav annonsen otroligt mycket större respons än vi någonsin vågat hoppas på. Jag tror det ringde totalt nästan 25 personer som ville sälja sina gårdar till oss. Av dessa så var en del för långt bort geografiskt, andra för långt bort standardsmässigt och vissa för långt ifrån den arealen som vi vill ha och behöver. Kvar blev fem gårdar som vi varit och tittat på. Det vi kommit fram till är att det är väldigt svårt att hitta något som är exakt rätt. Det är antagligen omöjligt och tyvärr har ingen av gårdarna vi tittat på levt upp till alla våra önskemål. Trots detta så var vi med och bjöd på en av gårdarna men den budgivningen vann vi tyvärr inte. En annan gård på Öland var väldigt fin och som låg i ett område som verkar vara toppen. Där låg dock inte gården och markerna anslutna till varandra vilket fick oss att avstå från att buda.

Med andra ord så är vi nu tillbaka på ruta ett men med lite fler referensramar kring vad vi kan få för vår tänkta budget. Det blir alltså att fortsätta leta på hemnet och i tidningar efter något som är till salu, kanske kommer vi även sätta ut ytterligare en annons om ett tag ifall inget dykt upp.

Det var förlusten då. Vinsten är att uppfödaren ringde i torsdags och åtta små valpar har kommit till världen! Av dessa så var fem stycken tikar så i början på juni åker vi upp till Värmland och hämtar hem vår valp! Vårt första djur som kommer till Daje gård, vilken ännu inte existerar som någon egentlig gård men ändå. =) Vi är väldigt glada och jag sitter och jämför hundtillbehör för hela slanten nu! 😉

Lånat den första bilden på valparna från Tjakkes hemsida.

Eller något åt det hållet.

Vi har börjat tröttna på att inte ha en gård. Vi vill påbörja Daje Gård nu!

Så vi satte in en annons i Barometern, Sydöstran, Östran, Land och ett antal andra tidningar. Vi tänkte att det kan ju i alla fall inte skada, dock var vi pessimistiska till att någon faktiskt skulle höra av sig.

Men oj, 4 st 5 st personer har redan hört av sig! En gård ska vi åka och titta på i morgon. Den ligger strax norr om Kalmar, i Kåremo.

En gård ska värderas på måndag, en annan får inte sin bil påställd förrän mitten på april.

Man ska inte underskatta en annons i tidningen, tydligen. Go Daje!

/ d

Publicerad den 1 kommentar

Jakten på gård fortsätter…

Vi hoppas ju på att det ska komma ut fler gårdar till försäljning som passar våra önskemål nu till våren. Tanken som vi har är att folk väntar med att sälja tills vårsolen är här så att allt ser sådär sprudlande härligt ut vilket får alla att buda fickorna ur sig i ren och skär vårberusning. Än så länge är det nämligen ganska ont om lämpliga gårdar.

Hitintills så har vi tittat på två gårdar i år. Problemet med de flesta gårdar vi tittat på, och som vi väl aldrig lär komma ifrån, är att där det är ett bra hus så är markerna till sällan funktionella som åkermark och där markerna är bra så är huset i ett sådant skick att man bör vara grym på renovering om man ska ta över det. Något som vi kanske inte riktigt är. Det tog oss ungefär en vecka att få upp hatthyllan i hallen efter dess att vi målat om. Eller, vi tog in en målare som målade om, dock har jag faktiskt målat om hemma ett par gånger själv vill jag bara tillägga! Det jag lärt mig av dessa gånger är att jag väldigt bestämt vägrar bredspackla en enda vägg till i hela mitt liv. Vi får se hur bra det går…

Den gården jag tittade på nu senast hade fantastiskt fina marker med långa, vackra gamla stenmurar, många märkliga små extrabyggnader (en linbastu exempelvis) och en väldigt fin granskog. Markerna har används till att odla ekologisk vall så där har man ju redan ett litet startkitt till foderproduktionen!

Huset är byggt i början på 1800-talet, vilket i sig är jättehärligt. Mindre härligt är att det renoverades senast 1963.

Planlösningen är väldigt märklig så det skulle bli extremt mycket jobb med att riva väggar och dylikt. På två våningar om totalt ca 100 kvadrat så finns bara två små sovrum exempelvis. Det finns heller ingen eldstad eller några kakelugnar, något som vi har satt ganska högt upp på vår önskelista och det enskilda avloppet kommer säkerligen behöva bytas ut vid tillträdet. Hur länge oljepannan orkar tuffa på är också något att ta med i beräkningarna då den har nästan 50 år på nacken.

Går man vidare till ladugården så är den anpassad till en gammal typ av ko-hållning. Eventuellt lite grisar och höns också men dagens krav för hästar når den inte upp till.

Vi skulle behöva bygga någon typ av lösdrift och extra sjukbox för att kunna ha hästarna där och visst kan vi väl göra det men med tanke på allt som behöver fixas i huset så känns hela gården tyvärr som ett allt för stort renoveringsobjekt för vår del.

Med andra ord, jakten fortsätter!

Publicerad den 3 kommentarer

Gården

Vi har sen ett par veckor tillbaka åkt runt och tittat på lite gårdar som är till salu. Inte för att vi ska köpa någon ännu, utan mest för att underhålla drömmen och låta fantasierna bli lite mer detaljerade.

Det har varit många bra besök då vi bland annat kommit fram till att en bäck nära boningshuset är jättefint. Det blir också en omöjlighet att vistas utomhus då även myggen älskar detta med vatten. Att mäklarbeskrivningar inte alltid stämmer överens med verkligheten är inte heller något nytt även om det vore intressant att försöka bilda en åker av ett kalhygge.

Så tack vare dessa besök har vi fått lite mer på benen kring vad vi faktiskt vill ha för typ av hus, mark, stall och läge på vår framtida gård.

Den biten är toppen. Den sämre biten är att vi hittat Gården. Den med stort G. Den som vore perfekt på nästan alla sätt och vis. Utöver faktumet att den ligger vid Flerohopp (antagligen det roligaste ortsnamnet i hela Sverige) så har den 10 ha mark, varav 4 är åker, 4 är bete efter en del röjning och ca 2 ha är skog. Två bäckar rinner genom egendomen på lagom avstånd från de två boningshusen som är helt ok. Man kan flytta in i dem med en gång. Lite finlir skulle vi vilja göra förvisso, bland annat återaktivera den gamla skorstenen och murstocken så vi kan få in en vedspis och en eller två kakelugnar!

På tomten finns massor av körsbärsträd och äppelträd. Vid den lilla uteplatsen vid manbygdsgården finns ett vindskydd uppsatt där fina vinrankor slingrade sig längst träramen. Vi kunde få russin!

I området finns mycket hästfolk också vilket vore toppen. Då kan man samköra lite när det ska tas ut hovslagare och veterinärer.

Så länge den finns till salu så finns gården på denna länk.

Men nej. Vi ska inte köpa den. Inte enbart av anledningen att den käre bankmannen som vi hade kontakt med för två veckor sedan valt att gå på semester utan att informera oss om detta, och därav inte vet om vi får ta ett lån eller inte. Sist vi hörde från honom skulle återkomma i frågan då att han fått våra kontouppgifter, gårdsuppgifterna och allt han bett om. Sedan. Tystnad. När Daniel ringde banken i fredags fick han informationen från en röstbrevlåda att bankmannen är på semester. Är det så man sköter kundkontakten på landet? Vad hände med service? Vad hände med att informera? Vill de inte ha kunder som tar miljonlån? Jag fattar inte.

Men det är inte därför vi inte ska köpa Gården. Vi ska vara resonabla och praktiska och bo ihop ett tag innan vi köper gård. Vi ska väl klara årsgränsen på förhållandet först och skaffa mer kunskap och massa annat som ska vara bra att ha pre-gård.

Men den är fin. Mycket fin.