Häromdagen så var den här igen. Den jäkla rovfågeln!
Eftersom det varit väldigt lugnt här på gården och jag varken hört eller sett några rovdjur alls så lät jag hönsen gå fritt medan jag åkte en sväng in till Kalmar. Om sen detta hände på grund utav att ingen var hemma och levde eller om det skulle skett ändå är såklart svårt att veta. Hur som så satt den jäkeln på tuppen Carl-Gustavs döda kropp och åt av honom när jag och Astá kom hem. Astá fick för första gången i sitt liv jaga något på riktigt och hon satte efter inkräktaren med aggressiva skall! Det kändes förvånansvärt bra att ropa åt henne att ta fågeln. Jag visste ju att hon aldrig skulle få tag på den.
Sorgligt är det i alla fall. Vår superduktiga tupp som varit med och modigt försvarat våra hönor vid två rovfågelsangrepp är nu borta. Två av hönorna hade sprungit in i hönshuset och tagit skydd där, resten av hönsen (förutom en) och tuppen Orvar hade gömt sig i mellanrummet av en bokhylla vi har ute som ligger och lutar mot ladugårdsväggen. En av hönorna var dock spårlöst försvunnen så jag antog att hon också var borta för alltid.
Dagen efter så hittade dock Daniel hönan inne i ladugården! Antagligen hade hon smitit in genom kattluckan. Skönt att hon levde och mådde bra, hon knatade kacklande tillbaka till hönshuset!
Orvar börjar som smått komma in i rollen som ende tupp i hönsgården och verkar ganska nöjd. Han har inte riktigt samma pondus som Carl-Gustav hade, hönorna springer runt lite som de vill när de är ute nu men de vänjer sig nog snart.
Orvar försöker visa Ronja hur stor och fin han är!
Än så länge får hönsen inte vara ute fritt såvida inte jag är där och ser över dem. Vill inte att fågeljäklen ska få för sig att våra höns är någon middagsbuffe som är uppdukad dagligen! När det gått ett tag så kommer de självklart få gå ute fritt igen men ett tag till får de nöja sig med hönsgården (som har nättak).
Astá hjäper gärna till att valla in hönsen. Hon gör det så gärna att man inte ens behöver be henne om det… 😉 När hon är klar njuter hon gärna i solen.
Hon går nu på cortison, 5te dagen idag och nu är hon väldigt slö. Bilden ovan togs för någon vecka sedan, nu vill hon helst bara ligga inne och sova. När vi kommer ut i skogen blir hon lite piggare, springer runt och nosar, men inte alls som hon brukar. Hoppas verkligen hon blir bättre nu när vi ska börja med en lägre dos.