Jaha, så har vi varit hos veterinären igen och Ole Frykman har klämt och känt på Astá som är fantastiskt duktig på alla dessa besök! Hon markerade denna gång att hon hade ont i några av falangerna/tårna på båda framtassarna så dessa röntgades. Det han kunde se var att hon har lite pålagringar på de två tårna som hon markerade smärta på och troligast så är det då ändå en autoimun sjukdom.
Uppenbarligen är testerna man gör på sådana sjukdomar inte helt hundraprocentiga. Eller inte när man får resultatet att hunden INTE har den sjukdomen. Varför hon var tvungen att gå igenom ledvätskeprovtagningen kan man ju undra men den förre veterinären ville väl försöka komma fram till något konkret. Det viktiga, som jag tycker är bra, är att de inte snöar in helt på en diagnos bara för att de satt den. Pratade med dem om armbågsdysplasin och uppenbarligen fick vi fel info om den från början. När hunden ligger nedsövd ligger (skelett)benen inte som de gör ”på riktigt” och därför är det väldigt svårt att bedöma hur en FPC egentligen är. Det viktiga som man såg vid artoskopin var att hon inte hade några broskskador. Höjdskillnaden på skelettbenen är ganska liten och det är det större, starkare benet som belastningen läggs på. Ole trodde inte detta påverkade henne nämnvärt och antagligen (förhoppningsvis) kommer hon aldrig besväras av det.
Hur som så har hon då någon typ av reumatism som ger sig på flera leder och som bildar pålagringar i skelettet om man inte gör något åt det. Hon får nu glukosamin tillskott, ska köpa på mig nyponpulver också som ska vara bra för brosk och leder och själva behandlingen är dessvärre cortison. Hon får nu höga doser i 5 dagar för att trycka ner alla inflammationer ordentligt och sedan får hon stå på det tillsvidare. Samtidigt får hon ett medel som är mot magsår då cortisonet kan vara väldigt hårt mot magsäcken. Vi ska tillbaka om 3 veckor igen för utvärdering.
Detta är uppenbarligen inget ärftligt utan orsaken är multibel och svår att fastställa. Kan vara allt från en allergireaktion till något material som finns i närmiljön till vaccinationen.
Hon är nu på sin andra dag i behandlingen och jag tycker redan hon är bättre. Vi har varit ute en 3 km sväng idag och hon fick få/springa fritt och OJ så nöjd hon var! Hon gjorde rena glädjeskutt över att äntligen få röra sig på riktigt igen! Hoppas verkligen detta hjälper. Tanken är att hon får gå på cortisonet i minst ett halvår, sedan, om hon varit bra en längre tid, så kan man försiktigt minska dosen cortison för att se hur hon reagerar. Förhoppningsvis kan hon bli fri från cortison och att kroppen själv klarar av att hantera det hela. Får hon symptom igen så betyder det antagligen att hon kommer få fortsätta gå på cortison resten av livet.
Knepigt när prover inte alltid visar rätt. Samma som med dessa prover så gäller uppenbarligen proverna för borrelia. Där är det inte heller säkert att något syns på blodprovet, hunden kan ändå vara sjuk trots negativa provsvar. Vi gjorde ett borreliatest tidigare som var negativt men jag ska höra med veterinären om han tror man ska utvärdera detta mer.
Tröttmössan gosar upp sig mot fåtöljen efter dagens strapatser!