Häromdagen så var den här igen. Den jäkla rovfågeln!
Eftersom det varit väldigt lugnt här på gården och jag varken hört eller sett några rovdjur alls så lät jag hönsen gå fritt medan jag åkte en sväng in till Kalmar. Om sen detta hände på grund utav att ingen var hemma och levde eller om det skulle skett ändå är såklart svårt att veta. Hur som så satt den jäkeln på tuppen Carl-Gustavs döda kropp och åt av honom när jag och Astá kom hem. Astá fick för första gången i sitt liv jaga något på riktigt och hon satte efter inkräktaren med aggressiva skall! Det kändes förvånansvärt bra att ropa åt henne att ta fågeln. Jag visste ju att hon aldrig skulle få tag på den.
