Kategori: Smått & gott

Publicerad den av — Lämna en kommentar

Vinterdvala

Även i avsaknaden av snö så går jag mer eller mindre in i en vinterdvala när det är skollov. Senast jag hade ett tre veckor långt lov (läs sysslolös ledighet) var 12 år sen. Nej förresten, längre, de sista åren jobbade jag väl på vinter- och sommarloven? Hursom så var ju alla andra lediga samtidig på den tiden. Nu jobbar folk och jag sitter hemma och tjurar över mörkret/kylan/regnet. Med andra ord är jag allmänt oinspirerad, rastlös och trist för tillfället.

Innan allt detta, i samband med att vi träffade Anna och Fredrik med sina fina Lapska Vallhundar så var vi även på besök hos Charlotte på Öland som har uppfödning av Vit Herdehund på Strandkungens kennel. Detta för att inte snöa in för mycket på en ras utan försöka vara objektiva i valet av hund. Som hos så många andra vi besökt så blev vi fantastiskt väl mottagna, både av Charlotte och hennes fyra fina tikar!

 

Ett besök som vi trodde skulle vara i en timme drog ut till nästan tre timmar! Vi fick väldigt bra kontakt med Charlotte och uppskattar hennes syn på hundar, hennes sätt att arbeta med dem och all den information och kunskap hon samlat på sig under de år som hon tränat sina hundar! Efter det har vi ju tagit ett beslut att vi vill ha de Lapska men vi kommer absolut gå på Charlottes valpkurser (och eventuellt andra kurser tids nog) när det väl blir dags!

Passivitetsträning är bra grejer!

Något jag försöker ta mig an nu under lovet är att läsa på om djurhantering och djurträning. Jag varierar den tjocka bibeln från Canis med lydnadsträning för hund med lite lättare inslag så som ”Ponnyakuten” på svtplay. Otroligt imponerande med folk som är duktiga med djur! Jag vill också! Försöker öva lite på Daniel men det funkar liksom inte. Blommorna här hemma är inte heller särskilt påverkbara av mina försök till vardagslydnad så ni förstår hur jag har det.

Förra veckan åkte jag förbi skolan och visade djuren för ett par vänner som var nere på besök. Insåg då att jag saknar att vara med dem! Djuren alltså. =) Något som känns väldigt bra. Nedan är mina två får som jag studerade i två timmar för en beteendestudie. Väldigt sällskapliga och söta!

   

Även om både jag och Daniel är väldigt målinriktade och övertygade om att gården är vad vi vill så finns ändå en rädsla hos mig att det hela är för mycket vedugns-skimrande drömmar och för lite gödsel-verklighet. Samtidigt, varför dyka ner i gödselbrunnen innan den ens finns? Är det inte bättre att fantisera om doften av nygräddade knäckebröd från vedugnen? Jag röstar för det senare även om man väl bör vara medveten om gödselbrunnens existens! Vi är ändå bra på att ha balans i det hela skulle jag säga. Daniel har massa drömmar, visioner och en stor optimism. Jag ifrågasätter, läser på och funderar kring möjligheterna. Jag tycker vi är en bra kombination!

Hursom så har vi tittat på ett ställe till här i närheten där huset var helt ok, stallet var fantastiskt med tillgång till lösdrift! Dock så låg det väldigt nära en tungt trafikerad väg vilket varken känns så fridfullt eller säkert för hund, katt eller framtida barn.

Söta unghästar fanns nu på gården vi inte ska köpa!

Marken som hörde till var betesmark som vi hade hoppats på att kunna göra om till odlingsmark. Dock så var områdena alldeles för blöta eller för steniga för detta så det är bara att fortsätta söka. Hus, stall/lada, någon maskinhall, drängstuga, huvudbyggnad, 5-6 ha åkermark, 4-5 ha betesmark/vall… Hur svårt kan det egentligen vara? Sen vill vi ju gärna ha en vedugn… och gärna ett par kakelugnar att hålla värmen med. Eget vatten, eventuellt en bäck eller liten å… lite gärsgårdar kanske… Det är väl inte så mycket att begära? Eller? =)

Planerat inför våren är i alla fall att Daniel ska fortsätta sin jägarexamen, lära sig sota skorstenar och vi båda ska gå en kurs i att bygga gärsgårdar. Jag fortsätter i skolan fram till maj då vi förhoppningsvis får hem en valp som kommer ta stor del av min tid! =D

Publicerad den av — Lämna en kommentar

Passion

Det är tyvärr vid få tillfällen man möts av stark passion i vanliga livet.

Det är otroligt sällan som t ex människor i butiker brinner för det de säljer (undantag är väl kanske Apple-butiker, då det oftast är fanbois som jobbar där) eller ens brinner för att hjälpa kunden.

Inte heller möts man av passion när man kontaktar något större företag för support (som vanligtvis blivit outsource’ad till Indien eller liknande) och ja, behöver man ens nämna kontakt med myndigheter?

Så det är kanske inte så konstigt att passion av den typen inte tillhör vardagen.

Vilket gör att, nu när vi träffar alla dessa människor som har specialiserat sig på diverse saker, så blir man förvånad. Eller, förvånad är inte rätt ord. Man blir glatt överraskad och otroligt otroligt glad. Dessa människor brinner så otroligt hårt för en sak. De har hittat sitt kall och de delar jättegärna med sig av denna kunskap.

De tar sig tid att sitta med oss, ofta i flera timmar, och bara delar med sig och delar med sig.

Det är svårt att förstå glädjen man upplever när man träffar på passionerade människor, för i ”vanliga” samhället så är detta väldigt ovanligt. Man får inte brinna för något väldigt mycket, man måste brinna lagom mycket.

Det är fantastiskt uppfriskande och glädjande att dessa människor finns och att de delar med sig. Utan dessa människor så skulle vi aldrig lärt oss så mycket som vi lärt oss vid det här laget.

Så egentligen är detta mest ett ”det finns otroligt många bra människor runt omkring oss” och ”tack jävligt mycket!”-inlägg!

/ d

Publicerad den av — 1 kommentar

Energi att bruka på en gård

Det här med energi är nog en av de svåraste frågorna vi har, i alla fall om man frågar mig (Daniel). Med andra ord, alla goda råd mottages otroligt tacksamt!

För att vara så självförsörjande som möjligt (som är målet) så bör vi producera vår egen energi. Att ha ett eget kärnkraftverk känns inte helt relevant, så våra alternativ är förnybar energi:

* vattenkraftverk
* solceller
* vindkraft
* solfångare

Beräkningarna vi gör handlar om ca 30 000 kWh per år. Detta är troligen högt räknat, men hellre åt det hållet (när nästa vargavinter kommer).

LA2 Skogaholm damm1

Vattenkraftverk

Chansen att vi lyckas komma åt en gård runt Kalmar med tillräckligt med vattenflöde (som vi får nyttja) för att kunna producera någon mängd energi ifrån är otroligt nära noll, så detta ses inte riktigt som ett alternativ.

Visst, om vi får en bäck så kanske det blir ett litet som bidrar med lite energi, men i planeringen så ses detta mer som en kul grej än något verkligt.

Solceller

Sist jag läste om detta så använder man mer energi för att tillverka solcellerna än de vanligtvis producerar inom sin livslängd. Med andra ord så är det en otrolig minusaffär att nyttja detta.

Det är möjligt att det har förändrats, men att köpa solceller som lyckas producera 30 000 kWh per år skulle kosta miljoner.

Sen tillkommer problemet vi har i Sverige med snö. När snö täcker över dessa stackars solceller, ja, då blir det inte mycket energi. Som kanske inte behöver påpekas så kommer det troligen vara under just denna period som man behöver energin som mest.

Kusatsu Yume Fusha

Vindkraft

Det mest realistiska alternativet som vi tittat på. Ett vindkraftverk som fixar 30 000 kWh per år kostar runt 0,5m + moms.

De beräkningarna är gjorda på att vi hamnar på en gård som har bra med vindflöde, något som inte heller kan garanteras.

Solfångare

Solfångare

Solfångare är väl egentligen inte något alternativ för att producera energi som så, men det känns som ett väldigt bra komplement för att värma upp vattnet.

Vi har hört om människor som endast använder det som uppvärmning under 8 månader per år, vilket låter otroligt lovande.

On the grid

Är det så att bästa alternativet för oss ändå är att vara kvar på elnätet och köpa grön energi?

i dagsläget kostar grön energi runt 1,10 kr per kWh. Denna energi skulle med andra ord kosta oss ca 33 000 kr per år.

Vindkraftverket kostar 0,5m + moms, vilket är 625 000 kr. Med andra ord skulle det ta nästan 19 år innan det har betalat sig.

Hur många år klarar sig ett vindkraftverk? Och behåller sin verkningsgrad? Behövs det reparationer? Om man behöver tillstånd, vad kostar ett sånt?

Och att ha vårt eget vindkraftverk bidrar inte till att öka efterfrågan på grön el, något som också borde vägas in.

Är mina beräkningar helt knasiga, eller är alternativet att vara egen energiproducent ett ganska dåligt alternativ?

/ d

Publicerad den av — 4 kommentarer

Två helger, fyra gårdsbesök, del 3 (av 2)

Jupp, det är rätt uppfattat. Jag gör min egen Douglas Adams och gör en triologi av den tvådelade historien!

Som jag nämnde så gick vårt fjärde besök till en liten gård ca 15 km utanför Visby där Anna och Max bor med sina två söner. De har drömmar som liknar våra, även om de kommit lite längre än oss!

Vi fick kontakt med dem tack vare Ramona på Lilla Hästnäs som är medlem i samma Brukshästförening som ovanstående. Att vi är totala främlingar kvittade totalt, Anna och Max tog hjärtligt emot oss och bjöd på en fantastisk veganlunch (!) med rostade rotsaker, quinoasallad, kirskålsröra, avokado & cashewröra och massa annat gott!

De köpte den gamla gården för ca 2-3 år sedan och håller nu på att renovera huset. Tanken är att de ska försöka återskapa huset till sitt forna skick innan dess att 60-talets spånplattor tog sin plats i huset och täckte de fina gamla väggarna. Golven ska också bytas och det mesta verkar påbörjat lite här och var i en kanske inte så strukturerad plan, men en väldigt engagerad och passionerad sådan!

Ett av de råden vi fick var just att försöka undvika att skaffa gård samtidigt som man får barn nummer två, tar hem tre olika djurraser OCH renoverar huset totalt. Ett gott råd! 😉

Medan lunchen förbereddes så gosade vi lite med den stackars kycklingen som råkat göra illa foten efter att den kläckts så den inte kunnat komma in under mamma-hönan för att få värme.

Jag kan tänka mig att låta det bli vardag att ha en kyckling inkrupen i sjalen!

När Anna hittade kycklingen var den halvt livlös och kall. De tog in och värmde upp lillen som även lyckades få ordning på den skadade foten lagom till dag två i livet. Så efter lunchen var det dags att återföra kycklingen till sin mamma även om det var tydligt att den inte var helt på det klara med vad den skulle göra hos hönan. Efter att de kvittrat och pratat med varandra ett tag så tog hönan tag i det hela. Den reste sig då helt sonika, gick fram till kycklingen och satte sig på den för att ruva. Kycklingen var inte alls med på noterna utan flydde förskräckt! Dock så hade de andra kycklingarna då kommit fram från hönans tidigare ruvställe så efter att ha studerat sina syskon så förstod lillen tillslut vad som gällde och begav sig in i värmen!

Hönsen de har är Gotlandshöns. Anna och Max inriktar sig också mot djur av lantras såsom vi tänkt göra. Anledningen är att de raserna är anpassade till vårt klimat och är tåligare än produktionsraser som tas fram enbart för att ge hög avkastning. Inom produktionen behöver djuren inte hålla mer än högst ett eller par år medan lantraserna kommer från den tid då djuren levde länge och gav mindre avkastning under längre tid. Hönsen blev inte utslitna genom att lägga flera ägg per dag vilket urkalkar deras skelett och korna kunde gå i backiga miljöer utan att riskera att bryta benet som vissa av dagens köttdjur då deras egen tyngd inte håller för ett snedsteg på en sten.

Jag fick även lära mig att finullsfåren också är en lantras, vilket var nytt och glädjande! Vi kom även överens om att fåren får bli Daniels område. Så fort jag kom i närheten av dem så sprang de bort medan de gärna stannade och kelade med honom!

Hästarna och korna kanske blir mitt område istället, jag ser iallafall inte lika… hård ut som Daniel när jag håller på med hästarna 😉

Aska, som deras Nordsvensk heter, är 8 år och de har tänkt använda henne som brukshäst. Hon är dock varken inriden eller inkörd ännu om jag minns rätt men tids nog.
Det ska bli väldigt spännande att följa deras utveckling och vi hoppas på att kunna hjälpa dem med att hässja av hö i midsommar!

Besöket avslutades med en smaskig dadelkaka. När vi går reser sig den äldsta sonen Alvar upp från sin stol och deklarerar så glatt som bara en tvååring med blöta byxor kan; ”Alvar har kissat!” 😉

Publicerad den av — Lämna en kommentar

Fantasilös

Senaste tiden har jag varit enormt slö vad det gäller matlagning.

Dels har jag varit ute och rest lite och oavsett vilken maträtt jag än börjar med så slutar det märkligt nog alltid med mackor med tahini och hallonsylt. Jättekonstigt. Oavsett vilka råvaror jag plockar fram. Varje dag slutar jag sittandes vid bordet och framför mig ligger dessa mackor. Det är ett mysterium.
Under tiden jag försöker finna en lösning sitter jag på Blå Lotus
Publicerad den av — 9 kommentarer

Två helger, fyra gårdsbesök, del 2

Då så, förra helgen fortsatte alltså vår gårdsbesöksturne och denna helg var det Gotland som fick äran att ta emot oss!

Gotland är ju känt för sina får, sina kaniner och sina Gotlandsruss. Hästarna är kanske de viktigaste djuren vi kommer ha på gården och vi kan ingenting alls om dem än så länge.

Därför blev det givet att leta reda på lite hästfolk på ön! Via eventet ”VM i plöjning” så hittade jag vidare till JUF (Jordbrukare ungdomens förbund) och där fann jag en lista på godkända domare i brukskörning. Bland dessa fanns en viss Leif Pettersson som bor på Lilla Hästnäs med Ramona Numelin som är delaktig i Hovleden som ordnar ridturer och dylikt på Gotland. Jag mailade henne och hon svarade glatt att de mer än gärna tog emot oss. Hon kontaktade också Anna och Max som har drömmar liknande våra och ordnade så vi även fick åka och hälsa på dem!

På lördagen träffade vi då Ramona och hennes dotter Märta. De som var först ut att att välkomna oss till gården var dock hundarna Eddie och Chili (de hette inget annat, jag har ALDRIG kallat Chili för Chip…) som gärna ville leka kasta gris.

Vi började med att titta på det bortglömda trädgårdslandet där några sparrisskott letat sig upp genom myllan. Hönsen följde ivrigt efter i hopp om att vi skulle börja påta och gräva i jorden. Kanske skulle vi få fram något smaskigt som de kunde hugga in på!

De har i dagsläget fyra fjordingar på gården och en Nordsvensk. Kanske är de faktiskt två nordsvenskar nu då Molly, den nordsvensk vi hälsade på när vi var där, var redo att föla när som helst!

Fina Molly

De använder sina hästar både för att rida, något som Märta är väldigt duktig på, och för att dra. De har många fina gamla redskap gjorda för hästar på gården och letar ständigt efter fler!

En superfin gammal släde för hästarna att dra

En slåttermaskin för hästarna

En… harv?

Vi tittade även på seldonen till hästarna och fick en snabbgenomgång kring vad man ska tänka på när man köper begagnade selen. Lädrets smidighet och sömmarna, som helst ska vara handsydda (!), är några exempel på vad man ska vara noga med att se över. När man tittar noga på allt detta får man utan tvekan stor respekt för sadelmakarna!

Av deras fyra fjordingarna så är tre av dem födda på gården (om jag minns rätt). Som Ramona utbrast när jag frågade om de någonsin sålde några av sina föl, ”Aldrig i livet! De är ju en del av familjen!” =)

Jag tror detta är Glittra, skulle kunna vara Glory också. Fjordingar är inte helt enkla att hålla isär utseendemässigt. Väldigt fina är de iallafall! Nope, hade fel, detta är Glory. Förlåt Glory!

Vi fick också veta att det nu är lag på att man ska ha ett skydd till hästarna i hagen så de kan skydda sig mot vädrets makter. På Lilla Hästnäs har de mycket skog i sina hagar som också skyddar mot hårt väder, men lag är lag och den måste följas.

Vindskyddet som är portabelt. OM man har något att flytta den med det vill säga.

Efter att vi gått runt ute och tittat och klämt på allt så gick vi in för att bläddra lite i alla böcker om hästhållning och brukshästar som familjen har samlat på sig. Jag fotade alla framsidor och ska börja tittar runt på antikvaritat/loppisar för att se om man kan finna dem där!

Fjordingar och Nordsvenskar är bra brukshästar, Ramona rekommenderade även Gotlandsrussen om vi inte har tänkt rida på dem. Eftersom Russarna är mindre så kommer vi antagligen behöva att båda två drar när man ska ploga eller göra de tunga sakerna.  Inte omöjligt, men kanske lite meckigare. Vi får fundera en del kring ras.

Vi åkte i alla fall ner till Lojsta hed för att hälsa på de Gotlandsrussar som lever nästan vilt på ett stort inhägnat område där. Ingvar, som är en av dem som sköter området och som utfodrar hästarna under vintern, kom dit när vi gick runt i hagen. Även av honom fick vi mycket bra information, både kring hästarna och kor då han själv är mjölkbonde sen många år tillbaka.

Jag kan erkänna att jag blev mycket mer förtjust i Russarna än jag trodde att jag skulle bli. De är otroligt fina och jag blev lite kär i dem, vem kan låta bli?

Mötet med Ramona och Märta var en otroligt bra introduktion till hästarnas värld och jag älskar den självklara hjälpsamheten och den kärlek till djuren som är så tydlig hos dem! Tusen tack till er båda!

Vid återbesök på Gotland kommer vi gärna förbi igen!

Publicerad den av — 6 kommentarer

Två helger, fyra gårdsbesök, del 1

Vi har gjort en hel del de senaste veckorna, vilket vi givetvis borde skrivit om här för länge sedan, men ni vet hur det är. Man ska bara och så kommer nästa sak innan man hunnit hälften av det man tänkt!

Därför delar jag in detta inlägg om de senaste helgerna i två delar!

För två helger sedan var vi åter på besök nere på Norra Stene och hälsade på Staffan. Vi tog en avstickare dit påväg hem från kosläppet i Tystberga där vi och 3500 (?!) andra tittade på kossorna som släpptes ut på grönbete. Enligt vad vi hört så blir de så lyckliga över att komma ut efter vinters tråkiga månader i ladan att de skuttar, stångas, leker och rusar runt i sommarhagen. Men dessa kossor var inte så sugna på att visa sin glädje. De var lite mer som Ferdinand mamma kan man säga.

Efter ett tag så gjordes dock några enstaka skutt och ett par stångningar. Kanske mest för att tillfredsställa publiken.

Efter detta så åkte vi som sagt över till Norra Stene och pratade med Staffan som är en aldrig sinande källa till information!

Smålammen som jag hälsade på i mars när de var nyfödda har nu vuxit till sig lite och springer runt, bräker och klättrar på sina vilande mammor. Beter sig som småbarn generellt med andra ord.

Vi fick många tips, bland annat på hur man enkelt gör ett galler som släpper igenom de lamm som är så pass små att de fortfarande behöver få nappa mjölkersättning men per automatik håller borta de som är tillräckligt stora för att klara sig på hö. Vissa behöver fortfarande matas med nappflaska då de inte behagar att gå till ”mjölkbaren” som de andra utan vill ha lite special treatment!

Vi fick höra hur Staffan skördar hö och att ett av hans bästa köp är en hötork. Den underlättar hela processen eftersom han inte behöver vänta på att höet torkat helt ute på åkern innan han tar hem det. Med hjälp av fläktar som han installerat under golvet till hölogen så får höet torka klart inomhus. Risken att allt ska gå om intet på grund av oförutsedda regnskurar eller allmänt dåligt väder sjunker betydligt! Dessutom slipper han vända höet så många gånger när det ligger ute, en process som skadar de fina grässtråna och bladen där mycket av näringen finns.

Han använder denna maskin för att suga upp löshöet till logen. Sedan sprutar den ut det i ett jämnt lager över golvet så att torkningen blir optimal. Det finns massor av inställningar man kan göra så den passar vilken lada som helst!

 

Staffan odlar ca 20 ha betesvall och det räcker till hans 40 tackor och cirka 100 lamm, samt till hans kusin som har 17 tackor och 40 lamm.

Våra tankar är att ha ca 4-6 ha betesvall där en viss del även är betesmark under sommaren. Detta ska då räcka till ca 5 tackor med kanske 10 lamm, 2 hästar av modellen mindre, 2 kor och eventuellt 2 kalvar. Kanske någon eller några getter också tids nog. Grisarna och hönsen får annan mat! Jag tror inte heller katterna eller hunden kommer nöja sig med detta till mat så till dem får vi fixa någon annan form av utfodring!

Efter två timmar hos Staffan så släppte vi honom fri från våra många frågor (vi kom in på vindkraftverk också, även där har han en del kunskap visade det sig!) och begav oss hem med mycket ny kunskap och många fina bilder!

Helgen därpå, dvs helgen som nyss passerat, så kidnappade jag Daniel till Gotland där vi hälsade på olika hästraser, kunniga hästmänniskor samt en liten familj med samma drömmar och visioner som vi själva! De har dock redan kommit igång med sin gård!

Behöver jag ens påpeka att vi vagt, vagt börjar ifrågasätta vårt beslut att vara kloka och vänta med att inskaffa gård tills nästa år? Men vi ska vara förståndiga!

Mer om Gotland strax!

Publicerad den av — Lämna en kommentar

Påskbesök på Ekoplantan

Växthusen där det redan gror massa fina saker!

I påskas var vi och hälsade på Monika och Lena som bland annat driver Ekoplantan och lite andra små projekt på deras gård strax utanför Torsås.

Gurka (har jag för mig…)

Chiliplanta

Tomaterna är redan i blom!

Fina ärtskott!

Det var ett otroligt roligt besök, jag blir verkligen så lycklig över hur hjälpsamma och uppmuntrande folk inom denna branch är! Vi fick tips på massor av saker att tänka på inför gårdsförsäljning, vad som gäller för att få kalla sina produkter ekologiska (certifiering krävs, vilket man får betala för varje år), hur getmjölk smakar (… matigt? Inte alls lika söt som komjölk, strävare i smaken och som någon sa, ”det smakar hö”), tips på att konservera grönsaker, att låta grönkålen övervintra för att få en tidig skörd och massa, massa mer!

Den fina grönkålen som redan nu stolserar i växthuset!

Vi hälsade också på deras fina höns, getter och får! Vissa rymningsbenägna, andra mer fogliga!

Getterna är bra på att röja upp lanskapet och får redan vara ute för att påbörja sitt jobb, fåren får vänta inne ett litet tag till!

Getost, getmjölk och envishet!

Efter nästan tre timmar så insåg vi att det fick vara nog för denna gång, det var ett fantastiskt första möte med dessa härliga människor! Vi fick även beröm över att vi är så strukturerade och undersöker saker och ting innan vi skaffar gården, vilket känns väldigt bra!

Stort tack till Monika och Lena för alla bra tips och massor av inspiration! Vi ses snart igen!

Publicerad den av — 2 kommentarer

A farm for the future

Det är sällan man ser något som får en att ändra sin åsikt, eller rättare sagt, det är sällan man tittar på någon film/dokumentär/tv-serie som får en att RADIKALT ändra sin åsikt.

Jag har precis tittat på ”A farm for the future” (torrent eftersom den inte går att få tag på i Sverige på annat sätt) och fått mig en rejäl tankeställare.

/ d

Publicerad den av — 2 kommentarer

Jag vill!

Vi fortsätter söka information och räkna på hur många hektar som vi kommer behöva. Beräkningar på djurfoder och hur mycket man får ut av olika grödor på vår tilltänkta areal. Det kluriga är att det finns väldigt skiftande uppfattningar kring hur MYCKET en gris eller ko äter. Därav har jag försökt ringa runt till folk som faktiskt sysslar med de raser som vi tänkt hålla.

Jag tycker det är imponerande med folk som verkligen snöat in på ett ämne. Detta med kor exempelvis. Idag har jag pratat med Robert som är en av de aktiva inom en förening för fjällkor från vilkas sida jag också hittat denna fina bild!

Robert verkar vara en fantastisk människa! Han har sysslat med fjällkor hela sitt liv (han är född 65) och han är 8de generationen på sin gård. Han berättade mångt och mycket för mig om koavel, om epi-genetik, om di-kor och vikten av att känna de djur man har. Tyvärr ligger hans gård uppe i Norrbotten vilket antagligen betyder att vi inte kommer kunna besöka honom och hans 40 fjällkor. Han har dock lovat mig att skicka kontaktuppgifter till olika bönder som han känner i Stockholms-området och i Kalmar-trakten så vi kan åka ut och ”känna på” det hela!

Det finns verkligen en genomgående tråd av välvilja och uppmuntran hos alla de bönder och lantbrukare som vi varit i kontakt med vilket är så roligt!

Jag vill också bli en av dem! En av de som kan hjälpa förvirrade små stadsbor som får för sig att sluta stödja de stora produktionsföretagen. En av dem som går ut på morgonen för att möta en bräkande tacka och släppa ut henne på bete. En av dem som blir buffad på av kon som otåligt väntar på att bli mjölkad. En av dem som svarar glatt i telefon och tar emot skolklasser som vill lära sig hur maten hamnar på hyllorna i butiken.

En av dem som undrar vad man gjort för val då man går till ladugården genom ett yrväder av blöta stora snöflingor. När händerna blir nerkylda av väta då man utfodrar djuren och man halkar i kodyngor. Med tjattrande höns kring fötterna och måttligt hjälpsamma grisar som glor på en när man mockar hönshuset.

En av dem som släpper ut lammen i maj när marken torkat upp och kalvarna får bege sig ut för första gången, nyfikna och sprittande av liv. En av dem som vet när det är dags att så och en av dem som ser på jorden vilken typ av gröda som trivs bra där! En av dem som slår hö och vallar får. En av dem.

Jag vill kunna så mycket och jag vill kunna det nuuu! Det lovande är att det finns så många människor med så ofantligt mycket kunskap som gärna delar med sig av den. Så under tiden, innan gården blir verklighet, så får vi suga till oss så mycket lärdomar som möjligt. Sen, när flytten skett, då kan vi äntligen börja lära oss genom våra egna misstag! 😉