Senaste tiden har jag varit enormt slö vad det gäller matlagning.
Då så, förra helgen fortsatte alltså vår gårdsbesöksturne och denna helg var det Gotland som fick äran att ta emot oss!
Gotland är ju känt för sina får, sina kaniner och sina Gotlandsruss. Hästarna är kanske de viktigaste djuren vi kommer ha på gården och vi kan ingenting alls om dem än så länge.
Därför blev det givet att leta reda på lite hästfolk på ön! Via eventet ”VM i plöjning” så hittade jag vidare till JUF (Jordbrukare ungdomens förbund) och där fann jag en lista på godkända domare i brukskörning. Bland dessa fanns en viss Leif Pettersson som bor på Lilla Hästnäs med Ramona Numelin som är delaktig i Hovleden som ordnar ridturer och dylikt på Gotland. Jag mailade henne och hon svarade glatt att de mer än gärna tog emot oss. Hon kontaktade också Anna och Max som har drömmar liknande våra och ordnade så vi även fick åka och hälsa på dem!
På lördagen träffade vi då Ramona och hennes dotter Märta. De som var först ut att att välkomna oss till gården var dock hundarna Eddie och Chili (de hette inget annat, jag har ALDRIG kallat Chili för Chip…) som gärna ville leka kasta gris.
Vi började med att titta på det bortglömda trädgårdslandet där några sparrisskott letat sig upp genom myllan. Hönsen följde ivrigt efter i hopp om att vi skulle börja påta och gräva i jorden. Kanske skulle vi få fram något smaskigt som de kunde hugga in på!
De har i dagsläget fyra fjordingar på gården och en Nordsvensk. Kanske är de faktiskt två nordsvenskar nu då Molly, den nordsvensk vi hälsade på när vi var där, var redo att föla när som helst!
Fina Molly
De använder sina hästar både för att rida, något som Märta är väldigt duktig på, och för att dra. De har många fina gamla redskap gjorda för hästar på gården och letar ständigt efter fler!
En superfin gammal släde för hästarna att dra
En slåttermaskin för hästarna
En… harv?
Vi tittade även på seldonen till hästarna och fick en snabbgenomgång kring vad man ska tänka på när man köper begagnade selen. Lädrets smidighet och sömmarna, som helst ska vara handsydda (!), är några exempel på vad man ska vara noga med att se över. När man tittar noga på allt detta får man utan tvekan stor respekt för sadelmakarna!
Av deras fyra fjordingarna så är tre av dem födda på gården (om jag minns rätt). Som Ramona utbrast när jag frågade om de någonsin sålde några av sina föl, ”Aldrig i livet! De är ju en del av familjen!” =)
Jag tror detta är Glittra, skulle kunna vara Glory också. Fjordingar är inte helt enkla att hålla isär utseendemässigt. Väldigt fina är de iallafall! Nope, hade fel, detta är Glory. Förlåt Glory!
Vi fick också veta att det nu är lag på att man ska ha ett skydd till hästarna i hagen så de kan skydda sig mot vädrets makter. På Lilla Hästnäs har de mycket skog i sina hagar som också skyddar mot hårt väder, men lag är lag och den måste följas.
Vindskyddet som är portabelt. OM man har något att flytta den med det vill säga.
Efter att vi gått runt ute och tittat och klämt på allt så gick vi in för att bläddra lite i alla böcker om hästhållning och brukshästar som familjen har samlat på sig. Jag fotade alla framsidor och ska börja tittar runt på antikvaritat/loppisar för att se om man kan finna dem där!
Fjordingar och Nordsvenskar är bra brukshästar, Ramona rekommenderade även Gotlandsrussen om vi inte har tänkt rida på dem. Eftersom Russarna är mindre så kommer vi antagligen behöva att båda två drar när man ska ploga eller göra de tunga sakerna. Inte omöjligt, men kanske lite meckigare. Vi får fundera en del kring ras.
Vi åkte i alla fall ner till Lojsta hed för att hälsa på de Gotlandsrussar som lever nästan vilt på ett stort inhägnat område där. Ingvar, som är en av dem som sköter området och som utfodrar hästarna under vintern, kom dit när vi gick runt i hagen. Även av honom fick vi mycket bra information, både kring hästarna och kor då han själv är mjölkbonde sen många år tillbaka.
Jag kan erkänna att jag blev mycket mer förtjust i Russarna än jag trodde att jag skulle bli. De är otroligt fina och jag blev lite kär i dem, vem kan låta bli?
Mötet med Ramona och Märta var en otroligt bra introduktion till hästarnas värld och jag älskar den självklara hjälpsamheten och den kärlek till djuren som är så tydlig hos dem! Tusen tack till er båda!
Vid återbesök på Gotland kommer vi gärna förbi igen!
Vi har gjort en hel del de senaste veckorna, vilket vi givetvis borde skrivit om här för länge sedan, men ni vet hur det är. Man ska bara och så kommer nästa sak innan man hunnit hälften av det man tänkt!
Därför delar jag in detta inlägg om de senaste helgerna i två delar!
För två helger sedan var vi åter på besök nere på Norra Stene och hälsade på Staffan. Vi tog en avstickare dit påväg hem från kosläppet i Tystberga där vi och 3500 (?!) andra tittade på kossorna som släpptes ut på grönbete. Enligt vad vi hört så blir de så lyckliga över att komma ut efter vinters tråkiga månader i ladan att de skuttar, stångas, leker och rusar runt i sommarhagen. Men dessa kossor var inte så sugna på att visa sin glädje. De var lite mer som Ferdinand mamma kan man säga.
Efter ett tag så gjordes dock några enstaka skutt och ett par stångningar. Kanske mest för att tillfredsställa publiken.
Efter detta så åkte vi som sagt över till Norra Stene och pratade med Staffan som är en aldrig sinande källa till information!
Smålammen som jag hälsade på i mars när de var nyfödda har nu vuxit till sig lite och springer runt, bräker och klättrar på sina vilande mammor. Beter sig som småbarn generellt med andra ord.
Vi fick många tips, bland annat på hur man enkelt gör ett galler som släpper igenom de lamm som är så pass små att de fortfarande behöver få nappa mjölkersättning men per automatik håller borta de som är tillräckligt stora för att klara sig på hö. Vissa behöver fortfarande matas med nappflaska då de inte behagar att gå till ”mjölkbaren” som de andra utan vill ha lite special treatment!
Vi fick höra hur Staffan skördar hö och att ett av hans bästa köp är en hötork. Den underlättar hela processen eftersom han inte behöver vänta på att höet torkat helt ute på åkern innan han tar hem det. Med hjälp av fläktar som han installerat under golvet till hölogen så får höet torka klart inomhus. Risken att allt ska gå om intet på grund av oförutsedda regnskurar eller allmänt dåligt väder sjunker betydligt! Dessutom slipper han vända höet så många gånger när det ligger ute, en process som skadar de fina grässtråna och bladen där mycket av näringen finns.
Han använder denna maskin för att suga upp löshöet till logen. Sedan sprutar den ut det i ett jämnt lager över golvet så att torkningen blir optimal. Det finns massor av inställningar man kan göra så den passar vilken lada som helst!
Staffan odlar ca 20 ha betesvall och det räcker till hans 40 tackor och cirka 100 lamm, samt till hans kusin som har 17 tackor och 40 lamm.
Våra tankar är att ha ca 4-6 ha betesvall där en viss del även är betesmark under sommaren. Detta ska då räcka till ca 5 tackor med kanske 10 lamm, 2 hästar av modellen mindre, 2 kor och eventuellt 2 kalvar. Kanske någon eller några getter också tids nog. Grisarna och hönsen får annan mat! Jag tror inte heller katterna eller hunden kommer nöja sig med detta till mat så till dem får vi fixa någon annan form av utfodring!
Efter två timmar hos Staffan så släppte vi honom fri från våra många frågor (vi kom in på vindkraftverk också, även där har han en del kunskap visade det sig!) och begav oss hem med mycket ny kunskap och många fina bilder!
Helgen därpå, dvs helgen som nyss passerat, så kidnappade jag Daniel till Gotland där vi hälsade på olika hästraser, kunniga hästmänniskor samt en liten familj med samma drömmar och visioner som vi själva! De har dock redan kommit igång med sin gård!
Behöver jag ens påpeka att vi vagt, vagt börjar ifrågasätta vårt beslut att vara kloka och vänta med att inskaffa gård tills nästa år? Men vi ska vara förståndiga!
Mer om Gotland strax!
Hurra! Jag har lyckats vinna budgivningen för John Seymour’s beryktade bok ”Självhushållning, en handbok, en idébok” som är skriven på 70-talet!
Nu i efterhand undrar jag om det kanske hade varit bättre att köpa den nya utgåvan som finns av boken men å andra sidan så vurmar jag ju för att återanvända saker, plus att den gamla versionen känns mer äkta! Summa sumarum; jag är mycket nöjd och förväntansfull!
Jag har lite av en boksamlar-mani för tillfället. Denna vecka fick jag hem ”Byggden där vinden vände” med bilder tagna av Peter Gerdehag som även fotat för ”Bondeboken” som jag har sen tidigare. Bilderna är otroligt vackra och förhoppningsvis inspirerar de mig snart till att läsa böckerna också istället för att bara sitta och hänföras av de vackra miljöerna så som fallet är just nu!
En sak i taget, drömmar vaknar, växer och vissa vandrar vidare. Just nu spånar jag kring att ha ett avskilt kök som är godkänt för tillagning av bland annat bröd som jag sen kan sälja på gården! Tids nog ska vi fördjupa oss i byråkratin kring vad man får sälja och inte när man inte är registrerad som livsmedelsföretag. Många är reglerna kan jag lova!
Tada!
Växthusen där det redan gror massa fina saker!
I påskas var vi och hälsade på Monika och Lena som bland annat driver Ekoplantan och lite andra små projekt på deras gård strax utanför Torsås.
Gurka (har jag för mig…)
Chiliplanta
Tomaterna är redan i blom!
Fina ärtskott!
Det var ett otroligt roligt besök, jag blir verkligen så lycklig över hur hjälpsamma och uppmuntrande folk inom denna branch är! Vi fick tips på massor av saker att tänka på inför gårdsförsäljning, vad som gäller för att få kalla sina produkter ekologiska (certifiering krävs, vilket man får betala för varje år), hur getmjölk smakar (… matigt? Inte alls lika söt som komjölk, strävare i smaken och som någon sa, ”det smakar hö”), tips på att konservera grönsaker, att låta grönkålen övervintra för att få en tidig skörd och massa, massa mer!
Den fina grönkålen som redan nu stolserar i växthuset!
Vi hälsade också på deras fina höns, getter och får! Vissa rymningsbenägna, andra mer fogliga!
Getterna är bra på att röja upp lanskapet och får redan vara ute för att påbörja sitt jobb, fåren får vänta inne ett litet tag till!
Getost, getmjölk och envishet!
Efter nästan tre timmar så insåg vi att det fick vara nog för denna gång, det var ett fantastiskt första möte med dessa härliga människor! Vi fick även beröm över att vi är så strukturerade och undersöker saker och ting innan vi skaffar gården, vilket känns väldigt bra!
Stort tack till Monika och Lena för alla bra tips och massor av inspiration! Vi ses snart igen!
Det är sällan man ser något som får en att ändra sin åsikt, eller rättare sagt, det är sällan man tittar på någon film/dokumentär/tv-serie som får en att RADIKALT ändra sin åsikt.
Jag har precis tittat på ”A farm for the future” (torrent eftersom den inte går att få tag på i Sverige på annat sätt) och fått mig en rejäl tankeställare.
/ d
Vi fortsätter söka information och räkna på hur många hektar som vi kommer behöva. Beräkningar på djurfoder och hur mycket man får ut av olika grödor på vår tilltänkta areal. Det kluriga är att det finns väldigt skiftande uppfattningar kring hur MYCKET en gris eller ko äter. Därav har jag försökt ringa runt till folk som faktiskt sysslar med de raser som vi tänkt hålla.
Jag tycker det är imponerande med folk som verkligen snöat in på ett ämne. Detta med kor exempelvis. Idag har jag pratat med Robert som är en av de aktiva inom en förening för fjällkor från vilkas sida jag också hittat denna fina bild!
Robert verkar vara en fantastisk människa! Han har sysslat med fjällkor hela sitt liv (han är född 65) och han är 8de generationen på sin gård. Han berättade mångt och mycket för mig om koavel, om epi-genetik, om di-kor och vikten av att känna de djur man har. Tyvärr ligger hans gård uppe i Norrbotten vilket antagligen betyder att vi inte kommer kunna besöka honom och hans 40 fjällkor. Han har dock lovat mig att skicka kontaktuppgifter till olika bönder som han känner i Stockholms-området och i Kalmar-trakten så vi kan åka ut och ”känna på” det hela!
Det finns verkligen en genomgående tråd av välvilja och uppmuntran hos alla de bönder och lantbrukare som vi varit i kontakt med vilket är så roligt!
Jag vill också bli en av dem! En av de som kan hjälpa förvirrade små stadsbor som får för sig att sluta stödja de stora produktionsföretagen. En av dem som går ut på morgonen för att möta en bräkande tacka och släppa ut henne på bete. En av dem som blir buffad på av kon som otåligt väntar på att bli mjölkad. En av dem som svarar glatt i telefon och tar emot skolklasser som vill lära sig hur maten hamnar på hyllorna i butiken.
En av dem som undrar vad man gjort för val då man går till ladugården genom ett yrväder av blöta stora snöflingor. När händerna blir nerkylda av väta då man utfodrar djuren och man halkar i kodyngor. Med tjattrande höns kring fötterna och måttligt hjälpsamma grisar som glor på en när man mockar hönshuset.
En av dem som släpper ut lammen i maj när marken torkat upp och kalvarna får bege sig ut för första gången, nyfikna och sprittande av liv. En av dem som vet när det är dags att så och en av dem som ser på jorden vilken typ av gröda som trivs bra där! En av dem som slår hö och vallar får. En av dem.
Jag vill kunna så mycket och jag vill kunna det nuuu! Det lovande är att det finns så många människor med så ofantligt mycket kunskap som gärna delar med sig av den. Så under tiden, innan gården blir verklighet, så får vi suga till oss så mycket lärdomar som möjligt. Sen, när flytten skett, då kan vi äntligen börja lära oss genom våra egna misstag! 😉
Idag (fredag) var min andra dag på praktik på Solmarka Gård (bästa informationen om gården hittade jag här).
Jag fick nys om denna gård när jag besökte en annan gård (Wirbladhs) för att leta efter ställen där jag kan lära mig lite om det här med att jobba(/bo) på gård. Dagen efter åkte jag dit och fick träffa Ruth som är en av ägarna. Hon berättade om upplägget och en hel del om gården och att ha mig som praktikant var inga problem. Ruth är otroligt äkta och skön och känns som en riktig bonnmora!
mina kängor för gårdenPå gården är varje dag indelad i 4 pass: morgon, efter morgonfika, efter lunch och efter middagsfika. Vid varje pass så får alla uppgifter och sen är det bara att springa iväg och sätta igång, ungefär.
Under dessa två dagar jag varit där så har jag fyllt säckar med potatis (800 kg totalt), rensat potatis (runt 1500-2000 kg), planterat runt 400 salladsplantor, plockat ägg, flyttat ägg, omplanterat blommor och röjt vid kanten av en åker.
Säckar jag fyllt och staplat så fint! På gården finns det ett antal praktikanter (WWOF:are, ungdomar från Waldorfskolor, studenter vid diverse högskolor/universitet och .. jag) och alla pratar tyska, förutom jag. Jag har studerat tyska i 8 år och en av de otroligt få saker jag minns är en dålig mening och ”Woh ist die schule?” (vart är skolan?).
Ja, otroligt användbara meningar.. förutom på gården kanske.
Men det är lärorikt att praktisera. Gården är kommersiell, så skalan är inte riktigt rätt. Vi räknar t ex med att odla ca 300-600 kg potatis på vår gård medan Solmarka odlar flera ton.
Det som är väldigt lärorikt är att inse att det inte behövs speciellt stor yta för att vara självförsörjande. Jag & Jessica har räknat lite på det de senaste dagarna och för att vi två ska överleva så behöver vi mindre än 1 ha. Tanken på att vi letar efter en gård på runt 10 ha blir ju lite skrattretande 😉
Men vem vet om familjen växer? Och sen ska vi ju ha djur, som kommer äta en hel del.
Och som Botulf (troligen världens manligaste namn! Han är andra ägaren i Solmarka och gift/tillsammans med Ruth) påpekade förra veckan: ”om du gillar att driva företag nu, vad är det som säger att det drivet inte kommer finnas kvar sen?” (något i den stilen).
Så det är kanske bra att ha några extra hektar, ifall vi vill börja sälja lite mer än bara på gården. Kanske vill vi sälja till de närmaste butikerna? Kanske börjar vi med ehandel, men skickar bara till hushåll inom en radie av X mil?
Jag har också kommit fram till att jag vill ha kvar min bil och att jag vill även ha något sidoprojekt (på datorn/internet).
Min bil är inte världens miljövänligaste men den är otroligt kul att köra. När vi flyttar till gården så vill jag ändå känna att vi åter kan bli ”del av samhället”. Det låter lite fluffigt, men det mesta på gården kommer vara ganska skitigt. Att då kunna byta om till vanliga kläder och köra iväg i en bil (till vänner/släkt/whatever) som inte är en pickup och som inte stinker ladugård tror jag kommer uppskattas. Det kanske tom kommer kännas lite lyxigt, något jag tror man kan behöva emellanåt.
Sidoprojekt kommer nog behövas under de månader när det inte finns så mycket att göra på gården. Vi har tankar på olika projekt på/med gården, som t ex att göra egna ullkläder, att åka till västkusten och försöka göra eget salt osv, men dessa är relativt kortvariga och under vinterhalvåret så kommer vi inte ha så mycket att göra.
Och om jag inte leker med datorn lite då och då så kommer jag sakna den alldeles för mycket misstänker jag.
Kroppen är alldeles slut så det får räcka för den här gången. Ett inlägg om funderingar kring vindkraftverk borde komma upp senare i veckan. Stay tuned!
/ Da
Vi har nu så smått börjat komma ut till ett par gårdar för att hälsa på och se hur saker fungerar i verkligheten. Att prata med erfarna och engagerade lant- och jordbrukare är väldigt roligt måste jag säga! Det verkligen syns hur de brinner för sina grödor och djur. Ställer man en fråga så får man uttömmande, fylliga och hjärtliga svar! Väldigt härligt!
Jag var och besökte Norra Stene i helgen, hälsade på en massa små nyfödda lamm, den gladaste vallhunden Kasper, katterna Krakel och Spektakel samt ägarna Staffan och Carina. Från deras sida har jag även lånat denna fina bild då jag själv helt glömde bort att fota!
Det var ett väldigt angenämt besök och jag fick många bra lästips som jag skrivit upp i vår dropbox-folder där vi samlar allt matnyttigt vi stöter på!
Antagligen kommer jag hjälpa Carina med en del planteringar och andra arrangemang kring trädgården och växthuset i maj då markerna torkat upp. Otroligt spännande! Jag ser verkligen fram emot det hela, de verkar båda så väldigt kunniga och driftiga!
Fram tills dess så får jag läsa på om odling, näring och komposter. =)
Lite avundsjuk är jag dock på Daniel som redan kommit igång med sin praktik men tålamod är en dygd har jag hört… 😉
Så har jag pratat med Kunskapsnavet i Kalmar och det verkar inte helt omöjligt att vi lyckas sy ihop en utbildning till mig på Ingelstorpgymnasiet när jag väl flyttar ner!
Jag har dock försäkrat mig genom att söka till fem halvtids-distansutbildningar också. Skulle jag komma in på alla så får jag väl välja, detta är första gången jag någonsin sökt till högskola så det känns lite märkligt. =)
De utbildningar jag sökt är följande:
Djurhållning i ekologiskt lantbruk
Vallfoder – odling och utfodring
Djurhållning, inriktning mot lantbrukets djur
Fårproduktion och företagande
Grisproduktion
Jag kan erkänna att jag inte är så jättesugen på de två sista. Själva ordet ”produktion” är inte så värst tilltalande, det är ju just vad vi vill komma ifrån. Jag tror dock speciellt på de två första! De övriga är mest för att det uppenbarligen är bra att söka många kurser. Så säger de lärde iallafall! =)
Fram tills dess att det blir något av detta så får vi drömma lite och igår gick jag runt på trädgårdsmässan i Älvsjö för att få inspiration! Såg bland annat dessa fina skisser av The Vegetable garden från Taschen förlag, isbn 9783 836 517 775
Fanns lite märkliga saker också, en sak som kan vara bra för grönsakslandet? Dock undrar man lite vem som tar deras bilder och kanske främst vilket årtionde de är tagna. 😉
Självklart blev jag tvungen att köpa lite fröer också… Vart jag ska få plats för dem i min lägenhet om 25 kvadrat är en annan fråga! 😉 Jag ska bläddra lite i min fina bok av Lena Israelsson efter tips och idéer!
