Det är sällan man ser något som får en att ändra sin åsikt, eller rättare sagt, det är sällan man tittar på någon film/dokumentär/tv-serie som får en att RADIKALT ändra sin åsikt.
Jag har precis tittat på ”A farm for the future” (torrent eftersom den inte går att få tag på i Sverige på annat sätt) och fått mig en rejäl tankeställare.
/ d
Idag (fredag) var min andra dag på praktik på Solmarka Gård (bästa informationen om gården hittade jag här).
Jag fick nys om denna gård när jag besökte en annan gård (Wirbladhs) för att leta efter ställen där jag kan lära mig lite om det här med att jobba(/bo) på gård. Dagen efter åkte jag dit och fick träffa Ruth som är en av ägarna. Hon berättade om upplägget och en hel del om gården och att ha mig som praktikant var inga problem. Ruth är otroligt äkta och skön och känns som en riktig bonnmora!
mina kängor för gårdenPå gården är varje dag indelad i 4 pass: morgon, efter morgonfika, efter lunch och efter middagsfika. Vid varje pass så får alla uppgifter och sen är det bara att springa iväg och sätta igång, ungefär.
Under dessa två dagar jag varit där så har jag fyllt säckar med potatis (800 kg totalt), rensat potatis (runt 1500-2000 kg), planterat runt 400 salladsplantor, plockat ägg, flyttat ägg, omplanterat blommor och röjt vid kanten av en åker.
Säckar jag fyllt och staplat så fint! På gården finns det ett antal praktikanter (WWOF:are, ungdomar från Waldorfskolor, studenter vid diverse högskolor/universitet och .. jag) och alla pratar tyska, förutom jag. Jag har studerat tyska i 8 år och en av de otroligt få saker jag minns är en dålig mening och ”Woh ist die schule?” (vart är skolan?).
Ja, otroligt användbara meningar.. förutom på gården kanske.
Men det är lärorikt att praktisera. Gården är kommersiell, så skalan är inte riktigt rätt. Vi räknar t ex med att odla ca 300-600 kg potatis på vår gård medan Solmarka odlar flera ton.
Det som är väldigt lärorikt är att inse att det inte behövs speciellt stor yta för att vara självförsörjande. Jag & Jessica har räknat lite på det de senaste dagarna och för att vi två ska överleva så behöver vi mindre än 1 ha. Tanken på att vi letar efter en gård på runt 10 ha blir ju lite skrattretande 😉
Men vem vet om familjen växer? Och sen ska vi ju ha djur, som kommer äta en hel del.
Och som Botulf (troligen världens manligaste namn! Han är andra ägaren i Solmarka och gift/tillsammans med Ruth) påpekade förra veckan: ”om du gillar att driva företag nu, vad är det som säger att det drivet inte kommer finnas kvar sen?” (något i den stilen).
Så det är kanske bra att ha några extra hektar, ifall vi vill börja sälja lite mer än bara på gården. Kanske vill vi sälja till de närmaste butikerna? Kanske börjar vi med ehandel, men skickar bara till hushåll inom en radie av X mil?
Jag har också kommit fram till att jag vill ha kvar min bil och att jag vill även ha något sidoprojekt (på datorn/internet).
Min bil är inte världens miljövänligaste men den är otroligt kul att köra. När vi flyttar till gården så vill jag ändå känna att vi åter kan bli ”del av samhället”. Det låter lite fluffigt, men det mesta på gården kommer vara ganska skitigt. Att då kunna byta om till vanliga kläder och köra iväg i en bil (till vänner/släkt/whatever) som inte är en pickup och som inte stinker ladugård tror jag kommer uppskattas. Det kanske tom kommer kännas lite lyxigt, något jag tror man kan behöva emellanåt.
Sidoprojekt kommer nog behövas under de månader när det inte finns så mycket att göra på gården. Vi har tankar på olika projekt på/med gården, som t ex att göra egna ullkläder, att åka till västkusten och försöka göra eget salt osv, men dessa är relativt kortvariga och under vinterhalvåret så kommer vi inte ha så mycket att göra.
Och om jag inte leker med datorn lite då och då så kommer jag sakna den alldeles för mycket misstänker jag.
Kroppen är alldeles slut så det får räcka för den här gången. Ett inlägg om funderingar kring vindkraftverk borde komma upp senare i veckan. Stay tuned!
/ Da
Namnet var Daniel och drömmen är en gård.
Tanken på att bli självförsörjande har poppat upp lite då och då men aldrig riktigt slagit rot, kanske har jag saknat någon som delar drömmen?
För några veckor sedan såg jag och Jessica tredje delen av Zeitgeist och det är svårt att bli något annat än deprimerad. Eller, del av en blir självklart väldigt nyfiken på den framtiden de pratar om, den skulle vara intressant att uppleva.
Man kan enkelt sammanfatta det med ”världen håller på att gå åt helvete, det är kört”. Självklart springer tankarna omkring men landar ganska snabbt på att samhället som det är är underbart på väldigt många sätt, men den eviga jakten på pengar blir mer och mer svårförståelig.
Det kanske låter som dubbelmoral, då jag de senaste tre åren drivit (och fortfarande driver) egen firma som pysslar med ehandel. Men utan pengar till gård och allt som behövs, så är det i princip omöjligt att bli självförsörjande.
Min förhoppning är att vi ska kunna leva på och för gården, att inte behöva köpa speciellt mycket utifrån. Självklart är jag fullt införstådd med att vi inte kommer kunna tillverka eget tvättmedel, egen diesel, egna verktyg osv.
När det gäller bloggen och den mesta researchen inför gården så kommer min fokus att ligga på förnybar energi. Hur ska vi kunna värma upp huset utan en kontinuerlig kostnad? Kan traktorn gå på björkved? (nummer 1/10 av Åter, som är beställd, tar upp just den frågan)
Jag kommer även undersöka möjligheten att bygga egna ”hjälpredor” i hemmet, med stor fokus på matningsmaskiner. Enformiga och repetitiva uppgifter vill vi slippa så mycket som möjligt, speciellt sådana som kan göras minst lika bra av en enkel maskin (som inte drar för mycket energi).
Det kommer även bli jag som får lära mig om att slakta och tillaga djuren.
Vi har en lång resa framför oss, men det är en spännande resa! Min fysiska resa kommer börja med praktik på en lokal gård varje fredag.
/ d
