Jag och katten tittar ut från köksfönstret över våra små ägor. Visst är småfåglarna här, äter av talgbollarna och nappar åt sig vad de vågar där grismat spillts ut. Och visst bär vi in ved och eldar. Så är det ju också ett tunt vitspräckligt täcke på marken och det nyper lite i kinderna när man är ute en längre stund.
Men mer än så är det faktiskt inte. Förra årets vinter var kanske nog för ett par år framöver? Jag är i alla fall nöjd med att vi har några minusgrader. Även om de sällan går under -5 så håller det sig ändå i de krokarna vilket borde göra att några av de övervintrande fästingarna dör. Hoppas vi.
Sen ska jag inte klaga på att vi hade rinnande vatten ute fram till i början av januari. Att bära vattenhinkar och slå bort is ur vattenhoarna är inte världens roligaste göromål. Speciellt inte när man är lat och inte lyfter fötterna tillräckligt högt över hagens eltråd när man ska in för att knacka is och därför står på näsan i backen istället. Isig lerjord är inte det skönaste för knän eller händer att falla på kan jag intyga.
Så är det ju det där med att mocka och köra bort skottkärran till skogen för tömning som också är mycket enklare när man slipper skotta en gång till granlunden först. Och det går inte åt riktigt lika mycket foder när temperaturen bara håller sig på minus ensiffrigt.
Med andra ord så ska jag kanske inte klaga. Det är ganska bekvämt detta med att slippa grusa gångar och skotta sig fram till hönshuset varje morgon. Så länge det håller sig på några minus och att lite snö får ligga kvar så kan jag gå med på det hela. För i år!
Annars så har det nya året börjat ganska fridfullt. Kaninerna har fått flytta ut från trädgården till vår lilla gårdsplan där vi håller på att bygga den fasta hagen till dem. Än så länge har vi bara kommit så långt att vi lagt ut markreglarna med svetsat fyrkantsnät under. Själva ramen för hagen med andra ord. Nätet är där för att undvika att djur gräver sig ut eller in i hagen, regeln är där för att hålla nätet och resterande på plats. Totalt tror jag hela hagen skulle bli 7×5 meter. Tjejerna kommer få en större del av hagen eftersom de ska få springa där med sina små i framtiden.
Elsa och Astrid är ju tyvärr båda två mästare på att välta ut sin vattenskål, vilket resulterat i onödigt mycket bytande av spån och halm i deras bur samt att de inte alltid hade tillgång till vatten eftersom vi ”bara” fyllde på skålen två gånger om dagen. Därför köpte vi vattenflaskor som även skulle underlätta nu i vinter eftersom de ska hålla vattnet flytande i ner till -20 grader tack vare en elkontakt. Hela flaskan monteras på utsidan av buren så det är ingen fara för kaninerna. De kostade ca 230 kr st vilket är ganska dyrt men vi tänkte att det är det värt så de har vatten hela dygnet. Jo men visst. Eftersom det i december knappt blev några minusgrader så märkte vi inte att de var totalt värdelösa förrän nu i januari när våra ynka -2 grader får vattnet i dem att frysa. Vi köpte dem från Lantbutiken och mailade dem om problemet för ett par veckor sedan men har inte fått något riktigt svar ännu. Tråkigt nog. Köp därför inte denna typ av flaska är vår rekommendation.
Lille grisen Arthur har fått hälsa på hos flickorna. Dock stänger vi in honom i sin hage vid matning eftersom tjockisen Torhild annars norpar hans mat. Gyltorna har ju väldig respekt för eltrådarna så de går inte igenom, däremot verkar det som att Arthur tycker att en väg är en väg oavsett trådar. Han går med andra ord rakt igenom trådarna när han ätit klart och då han vill ha sällskap igen. Mindre lyckat. Som tur är går han inte igenom trådarna på något annat ställe (ännu) så vi får se hur vi löser det problemet i framtiden. Än så länge spelar det ingen större roll, huvudsaken är att han får den mat han behöver och att han inte börjar springa vilt på gården!
Tanken är ju att de ska para sig men än så länge så är han inte riktigt tillräckligt stor. Han försöker gärna, det är inte det som är problemet! Och Agda är villig så det är heller inte där skon klämmer. Han är bara inte tillräckligt stor för att rätt kroppsdelar ska nå fram dit de ska helt enkelt… Vi tänkte att tjejerna säkert lägger sig ner om så var fallet men de har ju en ”ståreflex” när de är brunstiga vilket verkar fungera emot lille Arthurs fördel för tillfället. Om någon månad borde han nå upp i alla fall, så fram tills dess får han öva och öva helt enkelt!
Fåren är okej med tillvaron. Vårt egna lieslagna hö har tagit slut och nu kör vi på det vi köpt från grannen istället vilket inte riktigt verkar falla våra kräsna får på läppen. Men de äter och får lite tallgrenar samt lite lövhö mellan varven så inte går det någon nöd på dem. Baggen Valter växer och blir större. Han är fortfarande relativt skygg jämfört med tackorna men har man något gott så kan han inte riktigt motivera sig själv att hålla avståndet 😉
Vad gäller hönsen så hittade jag en av tupparna halvdöda i hönshuset idag. Vad som hänt har jag ingen aning om men jag antar att det varit en tuppfight. Vi har ju några fler tuppar än vad vi borde ha så det blir till att slakta några av dem nu snart så de inte håller på och bråkar så värst.
Astá har fått ett täcke, galet egentligen att ha ett täcke på en lapphund här nere i Småland men eftersom hon har problem med sina leder samt att äter så mycket medicin som verkar påverka hennes pälssättning så känns det lika bra att ha.
Tanken är ju att ha det när hon sitter och väntar i bilen vid träning eller liknande tillfällen, inte när vi är ute och går. Hon verkar väldigt nöjd med det än så länge!
Så börjar det bli dags att börja så fröer också! Köpte på mig lite nytt från Runåbergs för ett par veckor sedan. Första veckan i februari har jag tänkt pilla ner lite chili-, tomat-, paprika- och auberginefröer i jorden, sätta igång värmemattan som såkrukorna står på och invänta mirakel! Ska bli härligt att se lite växtkraft igen. =)