Advent är här, väntans tider. Vet inte om jag riktigt har tid att bara vänta in julen dock, känns fortfarande som att det är tusen saker att hinna med innan julen har lov att stå för dörren!
Daniel har fått hjälp av Kim att bygga en till griskåta då vi hämtar hem en liten galt nästa helg. Våra gyltor är ju 1,5 år nu och det vore bra för båda att få en kull kultingar i vår. Jag har läst att de kan få problem med födseln om de är för gamla vid första grisningen, att bäckenet då har vuxit sig för fast för att lätt kunna föda fram ungarna. Så nästa helg flyttar en liten 7 månaders galt hit från Borgholm som ska få växa till sig ett par månader innan han blir presenterad för flickorna. Helst vill vi undvika att få en grisning mitt i lammningen så därför kommer inte introduktionen ske omedelbart.
Lille Fridolf, gotlandskaninen, ska också få ha lite roligt någon gång efter nyår är det tänkt, så nästa vår/försommar blir det många ungar på gården om allt går som det ska!
Men innan dess är det som sagt en del som måste fixas. Taket till den stora hönsgården är fortfarande inte uppe. Inget som är akut nu då hönsen tycker det är lite kyligt och knappt går ut i den lilla gården. De dagar då solen är framme och jag är ute så brukar jag köra ut dem ur hönshuset och låta dem springa lite fritt. När de inser att de får mer yta att leta mat på än den lilla gården blir de väldigt nöjda även om många av hönorna verkar trivas bäst i jordgropen under trappan!
Astá var på god väg att börja förstå vallningens konst då hon och jag samarbetade för att få in hönsen i gården. Fåren vågar hon ju inte valla, där kryper hon ihop med viftande svans så snart fåren kommer i närheten av henne för att till slut undergivet lägga sig på rygg med öronen bakåt och svansen vänligt viftandes… Så min tanke var att hon då skulle hjälpa till att valla in hönsen och detta funkade finfint fram tills dess att tuppen Frans fick lite mod i sig och bröstade upp sig framför henne. Nu smyger hon i omgivningen kring hönsen, skäller på dem om de inte sköter sig men endast på behörigt avstånd. Att få henne att driva flocken framåt är hopplöst. Lilla söta fegishunden! Får se om hon får kanske får lite mod i sig i framtiden.
Vi har dock hunnit med en del också, bland annat har jag äntligen börjat riva loss heltäckningsmattan från 70-talet som legat i vår garderob/hall. Det går lättare än jag trodde men svårigheten kommer väl när jag ska in under trappan och lägga det nya golvet. Man kan säga att det inte är en helt plan yta där. Men det blir nog bra, jag har sagt att det ska vara klart till jul så det är bara att köra på!
Tackorna som vi slaktade i början av november har vi styckat och lagt in i frysen. Vi hade ett fint styckningsschema som hjälpte oss lite på vägen men det blev många bitar där vi mest gissade vad det kunde vara. Vad sägs som ”lettisk fransyska”, ”liten ministek” eller ”något som antagligen borde bli färs”? Helt normala benämningar på köttbitar här på gården!
I november har det även kryllat med trattkantareller i skogarna så jag har försökt plocka och torka så mycket som möjligt. Problemet med trattkantareller är ju bara att det finns så mycket och att plocka dem är jättehärligt men att rensa dem är precis lika ickehärligt. Man får ont i fötterna av att stå, ont i nacken av att ha den nerböjd alldeles för länge, fingrarna liknar russin efter ett tag och man lär få massa rynkor kring ögonen när man kisar för att titta efter larver och smuts. Men gott är det ju. Kanske räcker det med en gäng uppstekta kantareller i smör och salt för att man ska glömma den tråkiga processen!
Att det blir mörkt redan innan klockan fyra på eftermiddagen ökar inte direkt min effektivitet. Det verkar som att vi alla går lite i ide om kvällarna och det bästa man kan göra då är väl att sitta framför elden och mysa?
Förhoppningsvis kommer lite snö snart, då borde det bli lite mer liv på oss här hemma. Astá tycker det är jättehärligt med frosten om morgnarna och slänger sig ned på marken för att rulla runt i det frusna krispiga gräset. Förra året njöt hon ju storartat av snön fram tills dess att vi blev tvungna att begränsa hennes fysiska aktiviteter pga hältan. Vi hoppas att kylan inte ska påverka hennes leder i år då hon äter medicin och än så länge verkar vara allt gå finfint. =)
Det negativa med kylan är också att vattnet ute fryser så det blir att kånka vattenhinkar ut från huset till alla djuren samt att kånka fulla vedkorgar in i huset men man håller ju uppe värmen i kroppen på det sättet i alla fall!
Nu ska djuren få kvällsmat innan mörkret faller på. Trevlig advent!
Har ni gått någon kurs i vallning med er hund eller försöker ni få till det på egen hand på något vis? Är fåren ni köpte invallade eller är även det ett ¤trial and error¤-projekt eller vad man ska kalla det? =P Är inne här av och till och har kommenterat tidigare. Vi vill ju också ut på landet. Vi ska kika på en liten gård är tanken, blott 1,5 ha ca, men med ett stall och brygghus bland annat. Vi hoppas på möjligheten att arrendera marken intill, då är det faktiskt ett fantastiskt ställe, men annars får vi göra det bästa av det vi har så att säga, om det blir vårt… Vi vill också ha några får, Värmlandsfår, och helst skulle vi även vilja ha några Linderödssvin. Höns säger sig självt, men utrymmesmässigt är ju de inga problem eftersom de inte behöver stora hagar och flera att alternera mellan osv. 9_9 Vad skulle ni säga att era djur (undantaget katten och hunden) har kostat er över ett år? Har de bara kostat eller har ni tjänat något på dem? (Sålt ull eller liknande exempelvis.)