Äntligen har nu Siv lammat!
Det blev en vit liten bagge som låg lite konstigt till när han skulle födas. Han hade frambenen lite indragna så klövarna och nosen försökte komma ut samtidigt. Det gick inte så bra utan han fastnade och när Siv försökt i 1,5-2 timmar själv så gick vi dit för att hjälpa henne. Vi var lite osäkra på hur men jag har varit med att dra ur kalvar som hamnat fel tidigare så vi hade med lite rep som jag tänkte knyta runt klövarna. När vi tittade så kände jag på lammets klövar som var ute ca 7 cm, nosen var ute några cm så näsborrarna stack fram, och då kände jag att jag kunde få ett ganska bra grepp om klövarna utan repet. Så snart jag försiktigt började dra i dem så hjälpte Siv till, innan dess hade hon slutat krysta helt. Med lite lirkande och Sivs krystande så slank han sedan ut, lätt och odramatiskt. Jag lade fram honom till Siv som direkt började slicka honom ren!
Efter en halvtimme var jag ute igen för strö ren halm i boxen samt för att titta till dem och då diade han för fullt medan Siv tvättade honom så gott hon kom åt! Inte alltid lätt att hitta vart spenarna finns när man är nyfödd heller. Vid ett benpar ska de finnas…
De övriga fåren och även lammen var väldigt nyfikna på tillskottet.
Siv och Kristina (med lamm) går fortfarande med baggen Valter medan övriga tre med lamm går i hagen bredvid så vi inte riskerar att få några oplanerade höstlamm. Har läst att tackorna kan brunsta igen tre veckor efter lamning, även om det är väldig tidigt så tar vi det säkra framför det osäkra!
Vad skönt att allting gick bra. Han kom till slut. Jag har ingen erfarenhet av lamm men han ser ju ganska stor ut så han ville väl vara i Sivs sköna varma kropp så länge som möjligt.
Hihi ja, det verkar ju vara poppis att stanna i magen längre än beräknat här på gården! 😉