Publicerad Lämna en kommentar

Dessa grisar

Efter senaste inlägget så har Arthur piggat på sig ordentligt! Han är nu uppe som vanligt, bökar och äter bra. Lite ont har han haft ser man då han har stått och ”trampat” lite med höger bakben då han stod och åt men det är borta nu.

Linderödsgalt äter

Han får fortsätta gå själv i sin hage ett tag tills han läkt helt och blivit lite större så han har något att sätta emot med om tjejerna bråkar igen. Lillkillen har inte så mycket överlevnadsinstinkt, när han var uppe och bättre en av de första dagarna så smet han under elstängslet och in till tjejerna. Han har gjort så tidigare också men vi hoppades på att elen och smärtan i bakbenen skulle adderas i hans huvud och därmed hålla honom på rätt sida av stängslet. Men nej. Han skulle in till dem, vilket resulterade i ett smärre kaos. Agda gick på honom och buffade våldsamt på honom så han skrek och sprang längre in i deras hage. Agda hängde efter och Daniel försökte separera dem. Jag öppnade upp mellan hagarna varpå Torhild smet in i Arthurs hage och hittade den mat han inte ätit upp sen tidigare…

Efter en del om och men så lyckades vi få rätt gris till rätt hage. Efter detta satte vi upp en  planka mellan nedersta och näst nedersta tråden i elstängslet för att förhindra en upprepning. Detta verkar funka än så länge.

När detta väl löst sig så gick Arthur in och sov och livet fortsatte som vanligt. I ca 2 dagar, sedan blev Agda hängig och ville knappt äta. Suck. Dessa grisar. Hon var ju sjuk för något halvår sedan då vi inte visste vad som hänt och vi tog ut veterinären. Han hittade inget direkt fel men hon fick antibiotika och repade sig under någon vecka. Denna gång kändes hon dock inte lika sänkt så vi väntade med att kalla in veterinär.

Hon kom upp efter lite lockande med mat, åt några tuggor, drack lite och gick runt lite men ganska omgående gick hon och lade sig igen. Ja, med en liten paus då hon kom fram till en i hagen och lade huvudet mot benet och ville bli gosad med.

Äpplen verkade vara lättare att äta än korn-havre-ärt-krossen så hon fick ett antal äpplen vid varje matningstillfälle också. Som sagt så verkade hon inte döende utan mer som att hon åkt på en influensa eller liknande. Hängig och utan större aptit. Detta började i måndags och igår, fredag, så verkade hon fått tillbaka aptiten ordentligt till middagen. Imorse åt hon också som vanligt och med tanke på vädret (töblandat regn) så gick alla grisar in och lade sig efter frukosten. Med andra ord så verkar hon läkt ut det hela själv vilket känns väldigt skönt!

Förra veckan fick jag även ner chilifröerna och några till och än så länge har några börjat spira medan andra fortfarande bidar sin tid.

Försådd

I brist på annat så fick avklippta sugrör fungera som art-stickor!

Vad gäller Astá så är hon glad och pigg som vanligt och vi håller nu på att sänka medicineringen för henne för att se om hon klarar av att gå en lägre dos. Helst vill jag fasa ut ena medicinen helt men vi tar det långsamt och tittar noga så ingen hälta kommer tillbaka.

Lapsk vallhund

Fåren har börjat få lite kraftfoder nu då de ska lamma om cirka en månad. Eftersom de inte är supersociala så är det också ett bra sätt att få dem lite tamare inför lamningen då man kan behöva hantera dem mer än normalt. De får därför alltid äta ur handen först innan vi häller ut det som blir kvar på en ren plats på marken.

Daniel håller på att fixa med hagen för kaninerna så inom en relativt snar framtid så ska de få hoppa ut och få lite utevistelse också. I den mån de själva vill såklart!

Kissarna inväntar också bättre väder och fler möss att jag. Inför detta bidar de sin tid och vilar mest 😉 Min värmefilt är nu mer inte riktigt min längre utan den som först hittar den ockuperar den uppenbarligen.

Trött kisse

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *