Omskolning av chilin

Våra små chiliplantor har växt en hel del, sorten Ciliega picante är fortfarande lite segare än övriga. Den som grodde snabbast, Bishop Crown, har dock utvecklats lite märkligt. Långa smala skott och första bladparet är lite skruvade på alla plantor. Kanske ska sorten vara så. Jag tyckte dock att de hade klenare rotsystem än övriga men allt detta utvisar sig nog med tiden.

Deras nya vackra planteringskärl är vanliga mjölkkartonger med toppen avskuren och jag har även skurit bort nedre hörnen så dräneringen fungerar. Ett nytt blad i mattkniven och detta gick hur lätt som helst!

Amatörmässigt nog så räckte inte jorden till hela omplanteringen så de plantor som fortfarande är små får gro till sig lite mer i såjorden. Om alla överlever min något hårdhänta omplantering så blir det runt 25 chiliplantor! Ska bli intressant att se hur många av dessa som går i mål och ger frukt.

Jag har ju ingen direkt erfarenhet av att odla chili, eller att vara särskilt noggrann när jag sår för den delen. Vanligen när jag odlat något så har det varit på friland och av mamma har jag lärt mig att hälla ut hela påsens innehåll i jordfåran. Därför känns det lite snålt att sätta ner ett eller två frön i en kruka och hoppas på att det ska gro. Dessa frön har ju dock visat sig vara otroligt grovilliga, jag räknade till 30 skott av 46 frön.

Men… Det låter ju i och för sig inte så extremt fantastiskt. Hm. Fast jag har nog bara fått upp 4-5 plantor av 10 frön på Chiliega picante, så det är den sorten som drar ner statistiken. Wrinkled old man har visat sig växa ordentligt när den väl kom upp, det var på grund av dem jag kände mig tvingad att påbörja omskolningen!

Jag har enligt råd från diverse olika google-resultat planterat ner hela de gängliga stjälkarna i jorden och låtit det första bladparet komma ovanför jorden. På så sätt ska väl plantorna bli lite kraftigare.

Och som vanligt när jag gör något så ska alla djur vara med och kolla vad som försiggår. Katterna var med hela tiden och lekte med jorden, försökte ta nån tugga av skotten och när de blev uttråkade gick de och klöste på kartongerna. Kan inte säga att de hjälpte till särskilt mycket.

Hunden kom med i slutet, efter att vi tränat henne på att titta på pilatesbollen utan att skälla… Pilatesbollen är väldigt farlig enligt Astá, den modigaste hunden i världen. Efter denna pärs ville hon inte lämna min sida en sekund! Vem vet, den hemska bollen skulle kanske flyga på henne!

Vad gäller lillhunden annars så väntar vi fortfarande på resultaten efter de blod- och ledvätskeprover vi tog i onsdags. Dessa ska visa om hon har någon autoimmun sjukdom som skulle kunna orsaka den hälta hon har.

Veterinärerna tycker alltså inte det verkar som att den dysplasin hon har är så hemsk, antar att de var tvungna att kolla noggrannare på artroskopifilmen för att se detta. Första svaret vi fick lät ju som att den var väldigt allvarlig och det stod mellan att såga av benen eller att avliva henna. Nu har de dock kommit fram till att hon inte har särskilt mycket skador på brosk eller skelett och därför tvivlar de nu på att det är dysplasin som orsakar hennes hälta. På sätt och vis blir jag lite upprörd över att de från början kom med så negativ information om den nu inte stämmer, å andra sidan så är det jättebra att de verkligen tar hältan på allvar. Vi får se vad som kommer fram helt enkelt.

Under tiden får hon smärtstillande och antiinflammatoriska vilket gör att hon är pigg och kan röra sig fritt. Hon ska dock inte överansträngas fysiskt så därför har jag tänkt öva en del med pilatesbollen. Om hon nu någonsin vågar gå i närheten av den det vill säga 😉

En liten filmsnutt på tjejen, snö är det roligaste som finns!