Det är mycket som är härligt med landet och skogen. Så här års är det ju väldigt spännande med alla spår i skogen. Det frustrerande är ju att man inte kan tyda alla spår. Eller jag kan det inte. Samtidigt som man sitter och tittar och försöker komma underfund med om det finns klospår på tassavtrycket eller ej så kommer en glad hund och borrar ner nosen i snöspåren. Mmm spännande spårdofter! Så var de detektivmöjligheterna ur världen.
En sida som varit otippat givande är ungafakta.se där det finns flera uppslag med de vanligaste djurslagen och deras spår. Lite pinsamt, man borde väl antagligen kunna dessa och till mitt försvar så KAN jag faktiskt många. Det är när det handlar om konstiga djur som mink och mård som jag är handfallen. Faktiskt. Deras bra djurspårsida finns här i alla fall!
Tidigare i år såg vi spår nere i fårhagen. Det var alltså spår på båda sidor av elstängslet så djuret måste varit smidigt och litet eftersom det upprepade gånger smitit emellan eltrådarna. Fåren har inte betett sig märkligt och djuret hade bara hållit till nere vid skogsområdet av hagen. Eftersom snön var djup var det svårt att se något tydligt i spåren och hunden tyckte såklart det var spännande med spåren men läskigt att vara så nära elstängslet (hon har fått sig ett par kyssar…) så det var lite svårt att undersöka det hela. Spåren löpte nära varandra, med kanske en decimeter mellan väster och högerspåren.
Det konstiga var just detta att djuret sprungit obehindrat in mellan eltrådarna. Vi har kanske 20 cm mellan alla trådar och här såg det ut som att det travat in mellan tråd nr 2 och 3. Märkligt
Jaja, sen dess har vi inte sett fler spår där borta men det är väldigt tydligt att rådjuren har party bakom hönshuset varje kväll. Där är ett litet skogsstycke nära vägen och marken är täckt med vintergröna vilket rådjuren tycks vara mycket intresserade av.
Idag såg jag märkliga tassavtryck vid grishagen och sådant gör mig alltid lite vaksam. Vi har ju lo här i trakten och jag vill ogärna att de kommer i närheten av våra snälla får. Det är ju så himla svårt att se vad det är för spår! Spontant känns de för små för att vara lo. Ändå för stora för att vara räv. Kanske är det någon av jakthundarna i trakten som kom förbi för att kolla om våra grisar var sådana som skulle skrämmas fram ur sin gömma. Svårt, svårt men ganska roligt! Kanske ska haka på jägarna här i trakten så får de lära upp mig i spår!
