Publicerad 6 kommentarer

Hösten som varit

Även om det är svårt att tro när dimman ligger tjock, iphonen säger runt +7 grader varje morgon och det är frostfritt när man går till sängs så är det faktiskt första advent nästa helg! Gillar ordet advent, väntan. Förutom allt som byggts in i ordet under alla de år jag levat (julklappar, födelsedag, lucia, glitter och äntligen lite färg!) så är själva ordet i säg väldigt melodiöst klingande. Och så ser ordet snyggt ut! Skrivet dvs. I min värld i alla fall. Hur som, jag gillar advent och denna tid innebär att jag snart har gått klart min första termin på skolan.

Det har varit väldigt roligt på många sätt och framför allt så har jag ju fått lyxen att pyssla med djuren så mycket! Jag har kommit fram till att jag verkligen gillar kor. De är så snälla, fina och roliga. Sjukt nyfikna och sjukt lättpåverkade av grupptryck! Väldigt skoj att se och skratta åt. Sen var jag med om två kalvningar förra veckan, och dagen innan jag var i ladugården så föddes ett par tvillingkvigor!

Tvillingkvigorna! Tur, om kalvarna skulle vara av olika kön så skulle det antagligen medföra att kvigan blev steril, något blir fel med hormonhalterna har jag för mig när de legat i samma livmoder.

Alldeles nyfödd liten kalv!

Slicka ren, slicka torr, lära sig känna igen varann

Både kor och kalvar är ju så fina. Båda vill dessutom gärna slicka och suga på fingrar, fickor, armbågar eller vad de nu kommer åt. Självklart är kalvarna lite mer ivriga med detta beteende men korna är inte långt ifrån. När man går bort från dem står de och tittar förvirrat efter en, undrandes vad som hände.

Halluuu vart ska du?

När kalvarna skilts från sina mammor efter ca 4 dagar så får de först bo i ensamboxar för att de ska lära sig dricka mjölk ur plastspenen och så de får lite tid att titta på de andra kalvarna innan de släpps ihop. Vissa av våra kor är av rasen ”Jersey” och de kan vara ganska små. Denna lilla finaste krabat var vi tvungna att bygga lite extragaller åt så hon inte skulle klättra ur boxen!

Så utöver korna har jag varit lite med kaninerna och våra söta dvärggetter också. Dock så har jag inte lagt så jättemycket energi på dem eftersom vi ändå inte tänkt ha varesig de ena eller de andra. Hönsen har jag spenderat lite mer tid med, även om de mest går runt och pickar och gal. Galandet är tupparnas sätt att markera revir, en annan viktig anekdot med höns är att vissa av dem gärna flyr men att de oftast håller sig i krokarna (tillbringade ca 1 timme om inte mer på att försöka få in en av djungeltupparna som rymt tidigare på terminen).

Bill och Bull. Eller var det tvärt om?

Kaninras… nånting. Har inte lagt så mycket energi på dem även om de ju är väldigt söta!

Ölandstuppar

Grisarna och hästarna är ju givetvis också underhållande. Hästarna väldigt fina och personliga, grisarna väldigt roliga. I alla fall kultingarna, suggorna är lite för stora tycker jag… Daniel är mycket förtjust i grisarna och visst har de sin charm, även om jag hellre håller mig till korna!

Utöver detta så har vi varit iväg på våra små studiebesök, dels har vi tagit ridlektioner hos Anna på Stall Västergården i western-ridning och även provat på att tömköra häst på volt. Mycket svårare än det ser ut kan jag säga. Anna är en fantastisk hästmänniska så vi ska lära oss så mycket vi kan från henne!

Vi har även varit och besökt Lennart och Veronika på Nöbblegård där de bland annat gör sin egen kallpressade rapsolja. Ekologisk såklart! Väldigt trevliga människor som vi hoppas på att kunna besöka igen.

Vårt senaste besök var hos Anna och Fredrik i Skåne. De har de fantastiskt fina Lapska Vallhundarna som jag snöat in på sen jag började i hundkursen på skolan. Jag har läst och läst och pratat med flera olika uppfödare av denna ras. De vill ha sysselsättning och aktivering vilket självklart har sina för- och nackdelar men ju mer jag läst och pratat med dessa människor, desto mer har jag känt att en sådan vill jag att vi skaffar! Det är ju dock väldigt lätt att läsa in vad man vill i beskrivningar, så när man väl bestämt sig att man är positiv till något så är det svårt att få det ur huvudet. Därför ville jag att vi skulle träffa några Lapska Vallhundar och även någon annan ras innan vi bestämde oss. Så vi var ute hos Anna och Fredrik som sagt som har tre stycken av dessa fantastiskt fina hundar och både jag och Daniel blev helsålda. Det känns så roligt att hundarna var exakt allt som jag hade förväntat mig och hoppats på! Lyckligtvis så bedriver paret även en kennel, Raiikas Kennel, så förhoppningsvis kan vi skaffa valp via dem! Jag tog tyvärr inga bilder på sötnosarna men titta gärna på deras hemsida, Anna har tagit många fina bilder!
Så, det var nog det som jag borde få med i detta inlägg. Nu när vi kommit ifatt så hoppas jag på att vi ska vara lite duktigare med att uppdatera så snart vi gjort något nytt!
Just, vi fick ett gäng päron från ett par vänner, så nu har jag även provat lägga in päron för vinterbehovet! Vi har även införskaffat en glassmaskin, så vi inte behöver vara utan detta högst nödvändiga livsmedel!

Inlagda päron, de första i sockerlag och kanel, de gulaktiga är julpäron, inlagda i sockerlag med saffran, kanel och kryddnejlika.

Glassmaskinen

6 reaktioner på “Hösten som varit

  1. Jag håller helt och fullt med, vissa ord ligger väldigt rätt i munnen och ser fina ut när man tittar på dem och advent är ett av dem!

    Men oj! Finns det någon anledning till att man skiljer på kossan och kalven redan efter 4 dagar?

    Och ni måste ju ha getter! Kolla!
    http://www.youtube.com/watch?v=1U24ieRZO3s
    http://www.youtube.com/watch?v=kbmNk7EtMd0

  2. Eller hur? =)

    Jo, fyra dagar är vad kalvarna måste vara med kossorna i ekologiska jordbruk. I konventionell mjölkproduktion så skiljer man dem efter en dag har jag för mig. Det gör man för att kunna ta mjölken själv och för att kalven som sagt ska lära sig att dricka ur gummispene, något som kan vara svårt om den vant sig vid mammans spenar. Ofta så matar man kalvarna med nappflaska även när den är med kossan, detta för att lära den gummispenen. Kossan och kalven är i en egen box den första tiden, så för att kossan ska få komma ut till de andra kossorna (flockdjur) så krävs att man skiljer på dem. Kalvarna är för sig och kossorna för sig för att undvika att kalvarna skadas när de går med de stora buffliga kossorna. Antar att mammako kan bli lite beskyddande också vilket kan leda till bråk mellan rangindivider osv.

    Hihi, jo Daniel är väldigt sugen på get 😉

  3. Hmm, ja det var ju det här med komjölk som man vill använda. Men finns det ingen möjlighet att mata kalven med gummispene trots att den står bredvid mamman under längre tid? Och visst kan väl kalvarna följa med kossorna i hagen? Så ömtåliga är de väl inte, vi hade ju fullblodsstona med föl tillsammans i en stor hage. Borde väl gå med kossorna också? :S

  4. Nja, kossorna går ju inne i ligghallar under vinterhalvåret, det är ju bara krav på att de ska ha tillgång till utevistelse 3-4 månader per år. Hallarna som man har kossorna i är inte lämpade för kalvar, för brett mellan plankorna där skiten ska ramla ner bland annat. Kalvarna kommer att dricka när de får lust och det funkar inte i en produktion där du vill ha så mycket i mjölktanken som möjligt.

    Så man mjölkar alla kor, sen så tar man ut mjölk ur tanken som man sen ger till kalvarna. På det sättet har man också lättare uppsikt på kalvarna och ser om de blir sjuka, exempelvis får diarré vilket man då löser genom att ge dem extra vätska med en saltbalans i. O ja, det är inte helt ovanligt att de får diarré.

    Jag håller ju med att det vore schystare att låta kalvarna gå med mammorna och att de får gå ute året om men som sagt, produktion är produktion, därav mitt avstånd från mjölkprodukter 😉

  5. Ååh tänk vad glada kossorna skulle vara om de fick gå ute på vintern också! 🙂

    Nä diarré verkar vara vanligt, vi tvättade fölrumpor dagligen i flera veckor under fölsäsongen också.

    Jag som tänkte att ni skulle fixa magisk mjölk som jag kunde dricka med gott samvete… kommer det inte bli så?? Då blir jag djupt besviken!

  6. Jupp! Mycket gladare än inne i ett tråkigt mörkt stall! =) O never fear! På Daje kommer vi såklart ha snäll mjölk! Hur mycket det blir får vi väl se, men vi får klura ut något! Vissa kossor kan bli lite kinkiga och inte släppa mjölken när man mjölkar utan bara till kalvarna när de går med varann, men vi får förhoppningsvis nära band med våra kossor så de kommer låta oss mjölka dem ändå! =)

Lämna ett svar till J Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *