Det är mycket med det jordiska!

Som sagt så grönskar det på gården och det rejält! De röda vinbären har börjat rodna och strax kommer nog tomaterna göra detsamma. Var dag så skördar vi sallat, sareptasenap, kinesisk salladskål, mangold och spenat.

Sallat, mangold och spenat

Eller ja, vi försöker hinna skörda sallaten innan någon annan (läs hunden Astá) hinner före och tuggar i sig allt! 😉
Läs mer

Midsommar!

Nu är verkligen sommaren här, på riktigt! För min del innebär detta även att jag börjat sommarjobba, sist jag hade ett sommarjobb var väl si så där en 15 år sedan men vad gör man inte när man är arbetslös? Hursom så tar detta bort lite tid från gården såklart men allt verkar sköta sig väl, min frånvaro till trots! 😉

Vit pion
Läs mer

Våren är på väg!

Vi hoppas på det i alla fall. Nu måste det ju vara dags, det är ju redan april!

Solen har börjat komma fram och värma. På väl utvalda platser har snödropparna blygt rest sig för att visa vägen, vårgäcken försöker locka fram solen med sin gyllene krona och krokusarna spricker upp för att bada i denna första ljuva värme.

Roslagsfåret Rakel
Läs mer

Senhöst

Mörkret har entrat scenen. Vi drog tillbaka klockan i helgen och vips så var det kolmörkt klockan fem på eftermiddagen. Kylan står på vänt om kröken, under månklara nätter vågar den sig fram och inspekterar sina kommande ägor. Lämnar efter sig en hinna vit frost så vi inte glömmer vad som komma skall.

Det är något sällsamt med den här tiden på året. Väntan på vintern ligger i luften samtidigt som dagar med sol påminner om sommarens värme. Marken är täckt med höstens gyllene löv och småfåglarna söker sig närmare för att se vart de kan finna mat i vinter.

Läs mer

Slakt och kalas och lite övrigt

Inte så att vi hade kalas på grund av slakten, så morbida är vi inte! Så här var det:
Vi beslutade oss för att ha en liten inflyttningsgrill nu i början på september och bjöd in till det eventet för ett tag sedan.

Så hade vi även problemet med Einar, vårt lilla bagglamm som nu i september skulle bli könsmoget. Detta innebar att vi inte kunde ha kvar honom i flocken med tanke på att vi inte ville att han skulle betäcka sin mor och sina syskon… (Får är inte så nogräknade när det kommer till släktskap och intima tillfällen) Så i slutet på juli satte jag in en annons för att försöka sälja honom som livdjur, alltså till någon som behövde en bagge, inte till någon som bara skulle göda upp och sen slakta honom. Tyvärr fick jag inte ett endaste napp på den annonsen och tiden började bli knapp. Så en vecka innan kalaset så bestämde vi oss för att klippa fåren så vi skulle ha lite ull att karda på festen! Tur i oturen så började vi med Einar. Jag har klippt får med elsax tidigare fast aldrig ett HELT får. Allt började väl, Daniel höll i lammet med herdestaven och försökte hålla honom stilla i bakänden med sina ben. Kroppen gick bra men när vi kom till andra bakbenet så sprätte lammet till och vi fick hålla i honom lite hårdare. När han var klar såg vi att han blödde från ena bakbenet. Han ville heller inte stödja på det och då insåg vi att såret antagligen var ganska djupt. Troligtvis hade det kunnat läka ihop om man bandagerat det ordentligt och hållit honom stilla ett par dagar men eftersom han ändå var tvungen att försvinna ur flocken relativt snart så bestämde vi oss för att ta bort honom där och då. På så sätt slapp han ha ont och vi behövde inte oroa oss för att såret inte skulle läka ihop ordentligt.

Slaktpistol hade vi men det var ungefär allt. Daniel ringde till grannen för att se hur vi skulle göra med kroppen efteråt, om vi kunde hänga den hos oss med lite myggnät runt eller hur man gjorde. Som tur är så har denne granne ett litet slaktrum inrett i sin ena lada eftersom han jagar en del samt har egna får som han slaktar. Vi fick låna detta rum där det även fanns ordentliga knivar och kylskåp för att hänga kroppen vilket vi är oerhört tacksamma över!

Själva slaktandet gick bra, om man nu kan säga så. Tillsammans med grannen (inte jägaren utan sambon till denne) så lyckades vi lura ut hur vi skulle flå kroppen och ”passa” den, dvs ta ur inälvorna. Vad vi missade var den sk ”sotningen” där man uppenbarligen ska skära bort huden runt anus och kön och knyta ihop det hela på något sätt. Det får bli bättre nästa gång helt enkelt. När skinnet togs bort så var det viktigt att ullen inte kom emot köttet som då snabbt tar smak av ull. Det tog ganska lång tid för oss nybörjare, ett par timmar totalt kanske men sen var det klart och vi åkte hem.

Fram tills dess så var vi båda ganska fokuserade på att 1. orsaka det stackars lammet så lite smärta som möjligt och 2. se till att döden inte var meningslös utan att vi skulle kunna ta vara på köttet. På kvällen så kom det dock över oss båda att flocken nu bestod av åtta får/lamm istället för nio vilket var tungt och det rann en hel del tårar över lilla Einar.

Under veckan som gick därefter så var det i alla fall fullt upp med planering och förberedelser inför kalaset! Daniel var borta tisdag till torsdag så jag försökte styra upp så mycket som möjligt här hemma under tiden. Det skulle skrivas frågor till tipspromenad, skrivas skyltar, planeras mat osv. Det var många aktiviteter planerade och bland annat skulle vi slå en del av åkern med liar. Därför skulle vi starta tidigt, från kl 10 var allt folk välkomna!

På fredagkvällen fick vi förstärkning i förberedelserna då Linnéa och Linus kom från Stockholm. De fick inte särskilt mycket vila efter den långa färden utan sattes direkt in i planerna! Jag skulle dessutom vara borta på förmiddagen då vi börjat på valpkurs med Astá så därför var det väldigt bra att vi fick två driftiga par extra händer som hjälpte till med att sätta upp lappar för tipsrundan, fälla träd till täljandet, ställa i ordning allt och så vidare! Stort tack!

Ibland är det lättare att få av trädet än själva fällandet av det…

Själva kalaset blev väldigt lyckat, folk fick karda ull, göra porträtt i äpplen, mata grisarna och fåren, kasta hästsko med mera! Liandet var populärt och efteråt kunde man se i vilket hörna folket börjat och vart de slagit i slutet av dagen. Tekniken finslipades allt eftersom!

Två liemän påväg till lunch…

Man fick också leta reda på ett äpple med ens namn på ur en korg som man sedan fick ge till valfritt djurslag. Populärast var nog att mata grisarna!

Kira ger sig i kast med att mata Torhild (hihi)

William var initiaivrik nog att hämta päron till grisarna från päronträdet! Bra tänkt! =)

För någon/några blev det visst väldigt roligt så ett äpple var för lite, så till er som blev utan; jag är ledsen och lovar att vi nästa år ställer korgen på ett barnovänligt ställe 😉

Fåren var också väldigt populära hos barnen och barnen var väldigt populära hos fåren! Lyckat tycker vi!

Vid ena bordet kunde man komma med förslag på logga till Daje Gård och framförallt barnen var väldigt aktiva och generösa med sin kreativitet där!

Luftgevärsskytte, valfri stil 😉

Sniper-Cissi

Jägar-Calle

Äppelporträtten blev inte så många, men de som kom till hade en ruggig likhet med den avbildade personen!

Populäraste aktiviteten var nog att tälja, innan middagen så satt folk i en fin liten ring och täljde tillsammans, nästa år får vi fixa en brasa där också!

Många fina (mer eller mindre funktionella) skedar och knivar blev det!

Kardandet av ull gick väl sådär. Jag har en del kvar att karda kan man säga… Däremot så var växthuset väldigt skönt att sitta i, lite extra sommarvärme en lite ruggigare dag 😉

När dagen började ta slut så satte vi igång grillarna där vi bland annat grillade lammet som hängt och mörat en vecka. Kristian visade sina mästerkunskaper som styckare och köket var fullt av folk som var väldigt nyfikna och ville se hur det gick till.

I övrigt så fortsätter grisarna, hönsen och Astá växa. Kissarna känns fortfarande väldigt små så de kanske är dvärgkatter. Fånga möss kan de i alla fall vilket Birgitta bevisade igår kväll då jag trodde en igelkott låg och morrade under terassen. Det visade sig vara kisse som morrade åt en, nu mer föredetta, mus.

Hur Bosse är som musjägare (ja förutom möss som sitter i råttfällor då) vet vi ännu inte. Han tar sig dock gärna för av hundmaten!

Astá har också visat sina talanger som musjägare. Hon valde dock att rulla runt på sitt byte så därför åkte hon in i duschen efter sin uppvisning…

Hönsen har börjat lägga ägg si så där 2-3 st om dagen och de får gå lite fritt när jag kan övervaka dem. Litar inte helt på att de vet vart hem är ännu! Hönsmamma kanske man kan kalla mig 😉

Gårdens första ägg!

Urd, Selma och Carl-Gustaf på patrull =)

Bustjejen Astá tyckte festen var väldigt skojig men oj så trött hon varit sen dess! Att ligga ute och rulla sig i gräset är alldeles lagom med aktivitet nu 😉

UPPDATERING (6 timmar senare) Vi satt i godan ro hela lilla familjen, i soffan då plötslig Bosse for iväg som en pil in till ”andra” hallen, en halv sekund senare travar han raskt iväg med en mus i munnen in till badrummet! Duktig kisse!

Han är nu utburen med sin trofé då han vägrade släppa den när vi försökte ta den från honom. Vid det laget hade han svabbat halva badrumsgolvet med musen… Men hur som, Bosse är en excellent musfångare! =D

Katterna upptäcker världen

Nu i dagarna har Bosse och Birgitta fått komma utanför huset för att upptäcka en värld båda har varit väldigt nyfikna på!

Birgitta till vänster och Bosse till höger

Inte helt oväntat så är Bosse den som är modigast och har nu rekat området fram till brygghuset och rabatterna närmast huset.

Birgitta är försiktigare och stannar hellre i närheten av dörren. Hon har därför inspekterat området under trappan till dörren väldigt ingående. Härom kvällen fick vi locka fram henne med en papperstuss fäst vid ett snöre… För att undvika liknande har vi därför stängt för alla ingångar till det fantastiska utrymmet med alla superroliga spindlar med massor av stenar som grisarna vänligt nog bökar fram!

Astá är ju självklart med och håller koll på katterna, ett jobb hon tar på stort allvar…

Även om det mellan varven kommer så otroligt roliga pinnar i vägen att man bara måste leka lite!

Sist ett foto från när vi varit och tittat på fåren där lilltjejen ser ut som en ulv som smyger på lammen! Väldigt skoj med tanke på hur snäll och glad hon (så gott som) alltid är! =)

Film på Astá o katterna

Nu så är det nästan alltid frid mellan katt och hund här på gården! Här är en liten film på de tre sötnosarna! =)

Grisarna har fått en större hage, tidigare hade de kanske 100 kvadrat att springa runt på och nu har de minst det tredubbla! De är, som tidigare nämts, väldigt roliga, de första timmarna vågade de inte gå över till den nya hagen, minnet av att eltråden som fanns där satt tydligen väldigt hårt! Nu springer de dock runt och är så glada så! =D

Astá o katterna

Astá har äntligen vunnit lite förtroende från kattungarna, något hon kämpat väldigt hårt för denna gångna vecka! Nu söker kissarna faktiskt upp henne ibland för lite kel eller lek men hon håller fortfarande på att lära sig detta att kattungar inte tycker alla saker är lika roliga som hon. Exempelvis hennes fina gosedjurshäst som de bara ignorerar när hon kommer med eller om hon blir lite för hårdhänt i leken så försvinner de snabbare än blixten. Dock är hon förvånansvärt duktig, slickar och tvättar dem i ändan mest 😉 förutom när hon blir lite ivrig och vill börja leka ”på riktigt”. Kissarna vet dock var deras fristäder är vid det här laget!

Kattungarna har också hittat sin favvoplats i huset. De är instängda med hjälp av kompostgaller under delar av dagen och då har de köket och badrummet som de får härja fritt i. Detta dels för att vi ska kunna ha dörrarna öppna och dels för att valpen ska kunna somna, något som är väldigt svårt när extremt roliga små svarta saker springer runt. 😉

Denna inhägnad gör ju att kattungarna också är väldigt lätta att hitta. Eller att de borde vara det. Motsatsen bevisades dock när jag i helgen letade efter dem utan att hitta dem någonstans. Efter desperat letande (bland annat i kylskåpet) så fann jag dem i nedersta lådan under handfatet i badrummet. De har alltså hoppat in i den bakifrån, där vi inte visst att det fanns någon öppning. Men det visste dessa små saker så det är nu deras sovplats. Hittar man inte katterna så ligger de där.

Den besvikelse som de kommer uppleva när de inte längre får plats att krypa in där kommer inte vara nådig…