Gårdsbesök

Våren är kommen! Vårt sätt att fira detta är givetvis genom att på nytt åka och besöka gårdar för att få mer kunskap, inspiration och råd inför gården. Under vinterhalvåret har det varit väldigt få besök, mycket för att det inte finns så mycket att se när många djur hålls i stall under denna period.

Nu har vi i alla fall varit på besök hos J & B som bor nere i Blekinge och är vänner till Daniels föräldrar. De hade enligt utsago fjällkor så därför beslöt vi oss för att åka och hälsa på dem. När vi nu väl kom ut så visade det sig att de har många fler djurslag än bara fjällkor! De har lite som vi tänkt ha det fast lite fler av varje djurart. På gården har de 6 fjällkor, ca 3 vuxna linderödsvin, ca 30 tackor och en bagge (blandning texel/dorset), ett antal blekingeankor, skånegäss (lite osäker där på ras) samt sussex- och åbohöns. Självfallet har de även ett par katter och hundar också!

Fjällisarna!

Liten tjur och årstjur

Inga kan patrullera på rad som gässen!

Småkultingarna.

Storgrisarna

Sötast i världen

 

Ankor, ankor, ankor

Sussexhönsen och tupparna

Dagen har varit väldigt trevlig och vi fick tipsen att bland annat inte släppa ut lammen på i hagar med för högt gräs (eller för tidigt på säsongen) eftersom fästingarna kan ge lammen ordentliga infektioner som kan leda till snabb död hos de små. De mjölkar också sina kor för hand och låter kalvarna dia direkt från kon utan att det är några problem vilket vi gillar.

Mycket prat och två timmar senare kom vi därifrån, nöjda, glada och trötta. =)

Jag vill!

Vi fortsätter söka information och räkna på hur många hektar som vi kommer behöva. Beräkningar på djurfoder och hur mycket man får ut av olika grödor på vår tilltänkta areal. Det kluriga är att det finns väldigt skiftande uppfattningar kring hur MYCKET en gris eller ko äter. Därav har jag försökt ringa runt till folk som faktiskt sysslar med de raser som vi tänkt hålla.

Jag tycker det är imponerande med folk som verkligen snöat in på ett ämne. Detta med kor exempelvis. Idag har jag pratat med Robert som är en av de aktiva inom en förening för fjällkor från vilkas sida jag också hittat denna fina bild!

Robert verkar vara en fantastisk människa! Han har sysslat med fjällkor hela sitt liv (han är född 65) och han är 8de generationen på sin gård. Han berättade mångt och mycket för mig om koavel, om epi-genetik, om di-kor och vikten av att känna de djur man har. Tyvärr ligger hans gård uppe i Norrbotten vilket antagligen betyder att vi inte kommer kunna besöka honom och hans 40 fjällkor. Han har dock lovat mig att skicka kontaktuppgifter till olika bönder som han känner i Stockholms-området och i Kalmar-trakten så vi kan åka ut och ”känna på” det hela!

Det finns verkligen en genomgående tråd av välvilja och uppmuntran hos alla de bönder och lantbrukare som vi varit i kontakt med vilket är så roligt!

Jag vill också bli en av dem! En av de som kan hjälpa förvirrade små stadsbor som får för sig att sluta stödja de stora produktionsföretagen. En av dem som går ut på morgonen för att möta en bräkande tacka och släppa ut henne på bete. En av dem som blir buffad på av kon som otåligt väntar på att bli mjölkad. En av dem som svarar glatt i telefon och tar emot skolklasser som vill lära sig hur maten hamnar på hyllorna i butiken.

En av dem som undrar vad man gjort för val då man går till ladugården genom ett yrväder av blöta stora snöflingor. När händerna blir nerkylda av väta då man utfodrar djuren och man halkar i kodyngor. Med tjattrande höns kring fötterna och måttligt hjälpsamma grisar som glor på en när man mockar hönshuset.

En av dem som släpper ut lammen i maj när marken torkat upp och kalvarna får bege sig ut för första gången, nyfikna och sprittande av liv. En av dem som vet när det är dags att så och en av dem som ser på jorden vilken typ av gröda som trivs bra där! En av dem som slår hö och vallar får. En av dem.

Jag vill kunna så mycket och jag vill kunna det nuuu! Det lovande är att det finns så många människor med så ofantligt mycket kunskap som gärna delar med sig av den. Så under tiden, innan gården blir verklighet, så får vi suga till oss så mycket lärdomar som möjligt. Sen, när flytten skett, då kan vi äntligen börja lära oss genom våra egna misstag! 😉