Vad hände?

Ja, man kan ju verkligen undra vad som hände efter april 2015. Vi försvann inte även om blogguppdateringarna visst gjorde det.

Jag tror att vårbruket kom, sen kom höskörd och sommar med nytt växthus från Gjordnära på 50 kvadratmeter som behövde en massa tid (och massa tomater och chiliplantor!). Sen gifte vi oss här på gården i september där förberedelserna tog en del tid i anspråk men vilket fantastiskt bröllop det blev!

Läs mer

Sommarens lärdomar, del två, djuren

I år har vi för första gången haft kaninungar, lamm och griskultingar. Kycklingar hade vi lite erfarenhet från förra året och självklart hade vi ett antal sådana fluffiga saker i år också. Ja, och så en liten människobebis så klart men det gick jag igenom i förra inlägget!

Grisarna

Linderödsvin

Läs mer

Gårdsbesök

Våren är kommen! Vårt sätt att fira detta är givetvis genom att på nytt åka och besöka gårdar för att få mer kunskap, inspiration och råd inför gården. Under vinterhalvåret har det varit väldigt få besök, mycket för att det inte finns så mycket att se när många djur hålls i stall under denna period.

Nu har vi i alla fall varit på besök hos J & B som bor nere i Blekinge och är vänner till Daniels föräldrar. De hade enligt utsago fjällkor så därför beslöt vi oss för att åka och hälsa på dem. När vi nu väl kom ut så visade det sig att de har många fler djurslag än bara fjällkor! De har lite som vi tänkt ha det fast lite fler av varje djurart. På gården har de 6 fjällkor, ca 3 vuxna linderödsvin, ca 30 tackor och en bagge (blandning texel/dorset), ett antal blekingeankor, skånegäss (lite osäker där på ras) samt sussex- och åbohöns. Självfallet har de även ett par katter och hundar också!

Fjällisarna!

Liten tjur och årstjur

Inga kan patrullera på rad som gässen!

Småkultingarna.

Storgrisarna

Sötast i världen

 

Ankor, ankor, ankor

Sussexhönsen och tupparna

Dagen har varit väldigt trevlig och vi fick tipsen att bland annat inte släppa ut lammen på i hagar med för högt gräs (eller för tidigt på säsongen) eftersom fästingarna kan ge lammen ordentliga infektioner som kan leda till snabb död hos de små. De mjölkar också sina kor för hand och låter kalvarna dia direkt från kon utan att det är några problem vilket vi gillar.

Mycket prat och två timmar senare kom vi därifrån, nöjda, glada och trötta. =)

Får för självhushållning

Jag måste få igång minna pysselkvällar snart igen så jag får tid att skriva något här i bloggen! Det är inte så att vi inte har något att skriva om, det är bara så att vi än så länge är uppbokade fram tills tredje advent ungefär, eller nej just, då åker jag troligtvis upp till Stockholm så den veckan är också bokad. Och jul givetvis. Och antagligen nyår. Så nångång i början på nästa år då… Jisses. Det ÄR roligt att ha saker att göra men det finns ju så mycket annat man vill hinna med också!

Jaja, vi får se om jag lyckas styra upp någon vardagskvällsgrej så vi får någon regelbundenhet i det hela.

Annars så jobbar jag nu lite grann med att skriva i ordning den Wiki som vi tänkt ha för Daje gård! Det är fantastiskt roligt! Alla ni som känner mig kan ju tänka er, jag får kategorisera, dokumentera, göra listor och punkter… Ja jag är nörd, och det är underbart! Jag försvinner fullt från omvärden när jag sitter och sorterar vad och vart! Ibland gör jag det i smyg när Daniel sover. Det kommer antagligen blomma ut till en fullskalig fantastisk sjukdom inom en snar framtid!

Länkar när den börjar bli något, så länge kom jag på att jag ju borde publicera de arbeten jag gjort i skolan här också så ni får ta del av allt viktigt och bra jag skriver (…)!

Så här kommer då ett av mina skolarbeten: Eller just, en förklaring innan, M3-status på djuren betyder att de är helt fria från en sjukdom som heter Maedi Visna. Det är en dödlig sjukdom som lätt smittar mellan djuren. Den bryter ned fåren under en period av ett par veckor till ett par månader. Symptomen kommer smygande som förhöjd lammdödlighet, andnöd, avmagring, kroniska juverinflammationer, ojämn tillväxt med mera. Djuren kan inte bygga upp något immunförsvar mot sjukdomen och det finns inget botemedel. Med andra ord vill man INTE få in den bland sina får.

Så, arbetet:
Vilken ras lämpar sig bäst för självhushållning?

Vilken ras klarar sig bra på lättodlat foder, har lätta lamningar, är lätta att handskas med och har lite besvär med klövsjukdomar eller dylikt. Helst en lantras då dessa är mer anpassade för det svenska klimatet samt att de är djur som behöver bevaras. Det har heller inte varit en överdriven avelsindustri runt dessa djur för vare sig högproduktion av kött eller ull. Eftersom de inte behöver vara högproducerande vill jag tro att de mår bättre, lever längre och inte är lika mottagliga för sjukdomar som vissa av de högproducerande raserna. Jag valde att fördjupa mig i fyra av raserna, Finullsfåren, Gotlandsfåren, Gutefåren och Allmogefåren.

Finullsfår:

Positivt; lätta lamningar, lättskötta, ger både mjölk, ull, skinn och kött. Finns många får av denna ras så det förekommer ingen eller mycket lite inavel. Ullen är lättarbetad vid hantverk.

Negativt; många lamm och gör att tackorna antagligen behöver ett mer näringsrikt foder än övriga lantraser. Hög tillväxt på klövhornet, bör verkas oftare än två gånger per år. Något dyra i inköp.

Kostnad, djur med M3status och genbanksdjur utan moms: Tacklamm 1200, avelsbaggar 2500

http://www.finullsforeningen.se

Gotlandsfår (pälsfår):

Positivt; Ursvensk, eftertraktade skinn, goda modersegenskaper, bra slaktlamm, Klarar sig bra på lågproducerande marker. Lammen är klara för slakt samtidigt som pälsen är optimal ur skinnsynpunkt.

Negativt, Verkar inte ge så mycket mjölk, dyra i inköp, bredklövsanlag. Drabbas oftare av hypokalcemi än vita får.

Kostnad, djur med M3status och genbanksdjur antagligen ink moms;  Tacklamm 1800, Bagglamm 2500, äldre tacka 2400.

http://www.silverlock.se

Gutefår:

Positivt; ursvensk, ullen används till vadmal, lätta lamningar. Tål hårt väder och är bra på att söka bete.

Negativt; kan drabbas av månghornhet, horntrånghet och har bredklövsanlag. De har horn vilket är fint men läskigt. Föder i genomsnitt 1 lamm per lamning vilket är något lågt.

Kostnad, djur utan M3-status men genbanksdjur utan moms; Tacklamm ca 800 kr, bagglamm 800-1000

http://www.gutefar.se

Svenska Allmogefår (skogsfår, roslagsfår, m.fl):

Positivt; Gammal svensk ras. Passar i små flockar, ger bra ull och kött (vissa anser att denna ras ger mer välsmakande kött än andra raser, men det verkar vara en ganska vanlig åsikt hos de flesta av lantras-föreningarnas sidor oavsett ras). Blir lätt tama och är ”kloka”. Roslagsfåren är mindre än tex värmlandsfåren och behöver därför mindre kraftfoder.

Negativt; Det är inte ovanligt att baggarna har horn. Baggarna får lätt njursten av kraftfoder.

Kostnad, djur med M3status och genbanksdjur utan moms; Tacklamm ca 1400, Bagglamm 1100. Vuxen tacka 1600, vuxen bagge 1100.

http://www.allmogefar.se/

Slutsats

Min slutsats är att det viktigaste är att djuren kommer från en god uppfödare, med MV3-status och som har välmående djur. Därefter är lantraserna relativt lika vad det gäller deras beteenden, produktionsförmåga samt deras foderkrav. Vad gäller tamhet eller det sociala så är den viktigaste faktorn att umgås mycket med djuren och handskas tålmodigt och vänligt med dem.

De raser som snabbt försvann från mitt intresse var gutefåren och gotlandsfåren då de har en del ärftliga sjukdomar/defekter som inte är allt för ovanliga.

Därefter lutade jag länge mot allmogefåren, då roslagsfåren för att vara mer specifik med tanke på deras låga näringsbehov och, vad det verkar som, deras trevliga lynne. Finullsfåren är något dyra i inköp plus att de får lite för många lamm. Jag tycker ändå att finullfåren verkar som det bästa alternativet då framförallt deras ull och skinn är väldigt eftertraktade samt att de även ger mjölk utöver kött.

Uppdatering 6 mars 2012

Tror jag har ändrat mig nu. Finullsfåren får uppenbarligen ganska lätt mastit, juverinflammation, eftersom de många lammen bråkar om spenarna vilket gör att de lättare få sår och därigenom inflammationer. När en tacka väl fått mastit så blir hon, till skillnad från korna, aldrig frisk från det utan har förstört juver för all framtid. Detta verkar sådär så jag lutar mer mot allmogefåren nu igen. =)
Källor:

Jordbruksverket, de olika ras-sidorna, lammproducenterna.se, sva.se, alternativ.nufaravelsforbundet.se

Bilder från gardhammar.selokus.segutefar.seallmogefar.se

Två helger, fyra gårdsbesök, del 1

Vi har gjort en hel del de senaste veckorna, vilket vi givetvis borde skrivit om här för länge sedan, men ni vet hur det är. Man ska bara och så kommer nästa sak innan man hunnit hälften av det man tänkt!

Därför delar jag in detta inlägg om de senaste helgerna i två delar!

För två helger sedan var vi åter på besök nere på Norra Stene och hälsade på Staffan. Vi tog en avstickare dit påväg hem från kosläppet i Tystberga där vi och 3500 (?!) andra tittade på kossorna som släpptes ut på grönbete. Enligt vad vi hört så blir de så lyckliga över att komma ut efter vinters tråkiga månader i ladan att de skuttar, stångas, leker och rusar runt i sommarhagen. Men dessa kossor var inte så sugna på att visa sin glädje. De var lite mer som Ferdinand mamma kan man säga.

Efter ett tag så gjordes dock några enstaka skutt och ett par stångningar. Kanske mest för att tillfredsställa publiken.

Efter detta så åkte vi som sagt över till Norra Stene och pratade med Staffan som är en aldrig sinande källa till information!

Smålammen som jag hälsade på i mars när de var nyfödda har nu vuxit till sig lite och springer runt, bräker och klättrar på sina vilande mammor. Beter sig som småbarn generellt med andra ord.

Vi fick många tips, bland annat på hur man enkelt gör ett galler som släpper igenom de lamm som är så pass små att de fortfarande behöver få nappa mjölkersättning men per automatik håller borta de som är tillräckligt stora för att klara sig på hö. Vissa behöver fortfarande matas med nappflaska då de inte behagar att gå till ”mjölkbaren” som de andra utan vill ha lite special treatment!

Vi fick höra hur Staffan skördar hö och att ett av hans bästa köp är en hötork. Den underlättar hela processen eftersom han inte behöver vänta på att höet torkat helt ute på åkern innan han tar hem det. Med hjälp av fläktar som han installerat under golvet till hölogen så får höet torka klart inomhus. Risken att allt ska gå om intet på grund av oförutsedda regnskurar eller allmänt dåligt väder sjunker betydligt! Dessutom slipper han vända höet så många gånger när det ligger ute, en process som skadar de fina grässtråna och bladen där mycket av näringen finns.

Han använder denna maskin för att suga upp löshöet till logen. Sedan sprutar den ut det i ett jämnt lager över golvet så att torkningen blir optimal. Det finns massor av inställningar man kan göra så den passar vilken lada som helst!

 

Staffan odlar ca 20 ha betesvall och det räcker till hans 40 tackor och cirka 100 lamm, samt till hans kusin som har 17 tackor och 40 lamm.

Våra tankar är att ha ca 4-6 ha betesvall där en viss del även är betesmark under sommaren. Detta ska då räcka till ca 5 tackor med kanske 10 lamm, 2 hästar av modellen mindre, 2 kor och eventuellt 2 kalvar. Kanske någon eller några getter också tids nog. Grisarna och hönsen får annan mat! Jag tror inte heller katterna eller hunden kommer nöja sig med detta till mat så till dem får vi fixa någon annan form av utfodring!

Efter två timmar hos Staffan så släppte vi honom fri från våra många frågor (vi kom in på vindkraftverk också, även där har han en del kunskap visade det sig!) och begav oss hem med mycket ny kunskap och många fina bilder!

Helgen därpå, dvs helgen som nyss passerat, så kidnappade jag Daniel till Gotland där vi hälsade på olika hästraser, kunniga hästmänniskor samt en liten familj med samma drömmar och visioner som vi själva! De har dock redan kommit igång med sin gård!

Behöver jag ens påpeka att vi vagt, vagt börjar ifrågasätta vårt beslut att vara kloka och vänta med att inskaffa gård tills nästa år? Men vi ska vara förståndiga!

Mer om Gotland strax!